Fredag.
När flocken var och handlade inför julhelgen i den lokala matbutiken i början av veckan, var det väldigt utplockat på vissa hyllor. Framför allt på mejeriavdelningen. Lättmjölk saknades, oavsett vem som tillverkat den. Någon av de närmaste granarma kanske kunde köpa med sig en liter på väg hem från jobbet senare under veckan, tänkte Matte. Vilket inte fungerade, då de som tillfrågades inte skulle ut och åka på vägarna mer före helgen. Världen står inte och faller med en liter lättmjölk, men mjölk i kaffet gör kaffet snällare mot magen. Inte bara för Matte och besök väntas. Oväder var att vänta med mycket snö och Husse hängde på låset och handlade innan det började snöa. Vägen var moddig och slirig men sju på morgonen var det inte så mycket trafik genom skogen. Det hade snöat under natten och ingen hade plogat.
Flocken gick ut på tomten mitt på dagen och Husse tog tag i snöskyffeln och Matte greppade en gammal elstängselkäpp. Husse skottade och Matte slog bort mängder med blöt snö som tyngde ner trädgården och inte minst staketet! Det hade inte kommit någon morgontidning och förmodligen var det all blöt snö på vägarna som var orsaken. Mer väntades frampå dagen. Vägen utanför stugan var oplogad och snön gled på den underliggande isen, när man försökte gå längs vägen. På en vecka gick det från mycket snö till barmark nere i byn och nästan barmark hemma. Isen hann aldrig tina, bara snön. Så kom det mera snö.
Hundarna fick ingen promenad den här dagen, de rastades bara längs en kort sträcka av vägen. Två timmar spenderade flocken dock utomhus, innan vinden tog i och ny blöt snö började falla över de nyskottade ytorna. Det var nollgradigt och kändes inte kallt. Dörren till uterummet stod öppen och Aili växlade mellan att ligga i sin korg och studera livet utanför och att vara ute och leka med Dima. Han i sin tur måste hålla koll på både Husse och Matte. Inte en enda människa promenerade förbi utanför på vägen. Vilket avvek mot det normala. Väglaget inbjöd inte till promenerande som sagt.
Resten av dagen föll snön. Blöt och tung snö lade sig åter som ett tjockt tyngdtäcke och tryckte ner alla buskar mot marken igen. Landskapet förändrades drastiskt när konturerna åter suddades ut inom loppet av några timmar. Matte hade inlett dagen med att griljera skinkan, om i fall att det åter skulle bli strömavbrott. När flocken gjorde kväll hade en dryg decimeter blöt snö fallit och nu frös det på. Många hade klagat på att det inte var plogat. När Husse gick ut med hundarna för nattkissning var vägen nyplogad! Allt handlar om snö nu. Går det att komma fram på vägarna eller inte? Kommer det att bli strömavbrott eller inte? Matte klagar inte. Konstaterar bara att rätt som det är så är man insnöad.
Faktum kvarstår dock att under de tjugo år som flocken bott här har snöröjningen aldrig fungerat så dåligt som nu längs vägen genom skogen, som alla måste köra på för att nå sina bostäder och många har otömda soptunnor sedan en månad tillbaka! De som kör sopbilen anser snöröjningen vara för dålig. Även inom bostadsområdet är det stundtals svårt att ta sig fram. Inte minst till fots. När det var isgata var det för isigt till och med för att ta sparkstöttingen och hundarna halkade. Gnällkärring. Jo, men rätt många sådana och även gnällgubbar ser man på FB nu. När inte soptunnor töms och morgontidning levereras måste det ändå finnas ett uns av sanning i klagomålen.