På lördagen tränade familjen tillsammans med Nástisonen Epic på Hakungekrossen. Lagtävlingen närmar sig! Vinden var mycket kraftig och ganska kall trot solsken och tjugo grader. Dammet yrde i stora moln från grus och sandhögar och vindriktningen var mycket tydlig!
Aili fick ett frisök med två figuranter och Matte visste inte var de var gömda. Aili sökte i rasande fart, men hade trots det näsan med sig hela tiden! Båda figgarna var gömda på så vis att Aili inte kunde komma åt dem, dolda figuranter, varför hon lätt kom till skall när hon fyndade dem. Mycket bra jobbat med mycket motor och stor problemlösningsförmåga, stort figurantintresse och opåverkad av miljön. Aili går i sin mors, mormors, morfars, mormors brors och mormors mors fotspår. Samtliga certade räddningshundar. Generna spelar roll. Miljön likaså. Om materialet finns, måste det tagas till vara för ett gott resultat.
Ailis mamma Modji gjorde ett fullkomligt lysande sök! Matte visste inte var figgarna var gömda och Husse hade klurat till det tyckte både han och Epicmatte. Som lyckats ta sig in i ett jättesläp med höga kanter, parkerat mitt på grusplanen intill en jättegrushög. Med ett stort containersläp utan container stående intill. Där skulle Modji få jobba ordentligt var tanken.
Matte såg från starten i området att Modji hade intresse. Varför Modji fick koppelsöka längs de flak som stod uppradade i skogskanten i början, för att inte dra iväg förbi i den kraftiga vinden. Lätt hänt att det sker och områden blir oavsökta när vinden är stark. När kanten var avsökt släpptes Modji fri och sökte vittring ut över grusplanen i en stor båge där hon fångade upp vinden. Hon fick vittring och vände upp mot det stora släpet och det låga släpet intill. Detta släp bestod bara av järnbalkar och hade ingen botten, viklet Modji överraskande blev varse när hon hoppade upp på det! I full fart kom hon och landade på en järnbalk på tio cm och sedan var det tomt i mitten! Bara ett fackverk av balkar. Modji hann stanna upp och vände, stående på balken, för att sedan hoppa ut på stänkskärmen. Som var mycket hal och Modji gled ner på marken. Hela tiden utan att tappa fokus på vittringen som uppenbarligen kom från släpet med mycket höga kanter. Vittring steg upp och föll ner ett stycke därifrån. Men Modji hade förstått att det fanns en människa gömd nere i släpet och gick på bakbenen och visade upp mot kanterna, samtidigt som hon skallmarkerade. Hon ringade in vittringskällan med ihålande skallmarkering och Matte bad den osynliga figgen att belöna. Att ta sig ur detta gömställe var inte helt enkelt. Då det på insidan inte fanns något att kliva på. Modji skällde ihållande till dess figgen kommit ner på marken.
Modji jobbade vidare och försvann bort med vinden i ryggen. I medvind hade hon redan lokaliserat nästa figurant, som även den var gömd högt uppe, för ökad svårighetsgrad i kraftig vind, som då för iväg vittringen långt bort från vittringskällan. Modji vände sedan upp mot vinden och traskade iväg uppför en vägslänt i utkanten av området för lokaliserande av vittringskällan. Hon har fantastiskt fina sökmönster där hon aktivt söker vittringen och det förefaller även dottern Aili ha fått med sig i bagaget. Modj såg ut att försöka komma upp i höjd med legan och rätt som det var försvann hon ner bland gatstenar, dräneringsslangar och annan bråte. För att i nästa sekund stå många meter ovan marken innanför en bräda uppe i en brosektion och skallmarkera en mycket brydd Husse. "Hur kom hon hit?" Ja säg det! Modji demonstrerade gärna när godisbelöningen var utdelad. Hon klev stensäkert över brädan rakt ut, ner på kanten av en uppstaplad, vickande, lastpall på sniskan och vidare ner längs diverse föremål som en relativt liten och smidig hund, säker på tassarna och orädd kunde klättra på. Klart´! Modji avtackades och kläddes av "sökskynket" men ville jobba mer! Detta svårt upplagda sök var klart alldeles för fort och Husse gömde om sig på tillbakavägen till bilen. En helt underbar hund att jobba med. Så säker i sina sökmönster och så orädd i miljön. Med oerhört mycket motor.
Násti fick ett frisök även hon, men utan figgar högt placerade. Násti klättrar mer än gärna och tror att hon kan göra vad hon gjorde som tvååring även nu tio år senare. Hon är smidig och stark för sin ålder, men kan rimligtvis inte hantera klättringar på samma vis som sin dotter Modji. Husse och Matte är inte villiga att låt henne prova. Förlusten av ett öga kan utöver tilltagande ålder spela viss negativ roll vid avståndsbedömningar på höga höjder. Násti gjorde ett mycket bra sök och fyndade sina två figgar i marknivå, lite klurigt gömda.
Nástisonen Epic och hans matte tränade markeringar och framför allt samarbete på lite olika vis. Han fick komma ut och jobba vid två tillfällen med olika upplägg och jobbade mycket bra ihop med sin förare! Teambuilding inför tävlingen!
Mattes "kille" Mánnu som bor hos fodervärd aktiv inom Missing People och själv är godkänd sökhund inom MPS, var under dagen i Tierp på en gemensam satsning Stockholm/Uppland och gjorde PR för både sökhundar inom MPS och rasen, där han satt i informationstältet. Nyligen var det hans syrra Modji som var PR-hund i ett informationstält på Solvalla.
Lapska Vallhundar som jobbar som sökhundar i skarpa situationer gör bra reklam för rasen i olika sammanhang.