Lördagen visade sig vädermässigt stämma med prognoserna. Inget regn! Matte och hundarna tog för sig av dagen, efter en dag i vila och inomhusvistelse. Inte särskilt kul. Matte trivs inte så vidare värst inomhus. Men med regnet hällande ner från morgon till kväll kändes valet ändå inte svårt.
Dagen inleddes med en promenad för att hämta morgontidningen och därefter serverades frukost till hundarna. Efter lite vila på maten begav sig familjen ut på promenad i skogen och fick därvid oväntat sällskap. Matte valde att skrota omkring i skogen med hundarna både på och mellan de vanligtvis nyttjade stigarna. Vid myren började hundarna plötsligt nosa intensivt längs en djurstig. Matte fick lite för effektiv draghjälp av Násti och Modji. Efter att ha passerat högen med vargskit och pinkat runt om, gick hundarna mer upp med nosarna. Alla tre. Matte vek av från stigen och tog sig upp på höjdplatån där tallarna står glesa. Då stod hon där! Rågeten visade sig tjugofem meter bort och där stod hon och tittade på hundarna och Matte. Helt lugnt stod hon med lyft huvud en stund och sedan fortsatte hon att beta. Matte tog tillfället i akt och rådjurstränade hundflocken.
Rådjur (och andra djur i skogen) betyder GODIS! Skvallerträning. Mattes två Husky/Schäferkorsningar svarade så bra på den träningen för många år sedan, att de satte sig och tittade på Matte när något av skogens djur dök upp. Nu stod Matte här och tryckte ut skinkpastej ur en tub, samtidigt som hon babblade på med lugn röst om hur fina rådjuren är. Rågeten brydde sig inte. Vare sig om hundarna eller Matte som är gamla bekanta för henne. Gázzi bryr sig inte längre. Násti vet att de är förbjudna och förväntar sig godis vid åsynen av ett rådjur. Modji är synnerligen ambivalent! Hon vet att godis vankas, men rådjuren är fruktansvärt intressanta! Matte matade på och geten stod lugnt kvar, även när Modji gav till ett enstaka skall. Hon har funnits i närheten med sina två kid hela vintern och känner säkerligen hundarna väl vid det här laget. Platsen för mötet låg endast femtio meter från platsen där vargen skitit. Det allra märkligaste var att hon sedan följde Matte och hundarna på vägen hem längs bergsplatåns kant. Matte och hundarna uppe på berget och rågeten strax nedanför i skogskanten. Troligtvis hade hon funnits i närheten under hela promenaden. Troligtvis fanns även hennes två fjolårskid i närheten. Trygghetskänsla? Tillsammans med hundarna?
Nu går inte Matte med lösa hundar i skogen längre. På grund av vargflockens omedelbara närhet. Så de får aldrig chansen att dra iväg efter rådjur. Men både Gázzi och Násti har tyvärr "vallat" rådjur tidigare. Ett rent vallningsbeteende där de stannat när rådjuret stannat. Sedan har de skällt för att få igång det igen. Valla renar/springa efter rådjur - två sidor av samma mynt. En vallhund måste ha ett djurintresse för att vara en bra vallhund. Lapsk Vallhund är en renvallare och som sådan måste den ha djurintresset och driften att valla. Man kan lära en Lapsk att vara lös i skogen. Med god hundkunskap och erfarenhet av hundträning. Det gör sig inte av sig själv.
Att köpa en självständig renvallare och tro att det bara är att släppa den lös, varpå den automatiskt håller sig inom synhåll hela tiden, kan visa sig bli "lite tokigt". I värsta fall råkar hunden själv illa ut. Skogar genomkorsas av vägar och järnvägar.
Efter en stunds lunchvila i solen hemma på tomten, tog Matte med Násti och Modji på en cykeltur i området. Väl uppvärmda efter skogspromenaden. Gázzi var stretchad när hon lämnades ensam hemma. Modji är en lika bra draghund som sin mamma! Gázzi har aldrig lagt manken till, utan bara sträckt linan. Både vid skidåkning och cykling. Nu rullade Matte i lugn takt nerför vägen och kunde hålla benen stilla. Turen blev inte alltför lång så här i början. Hundarna skötte sig bra vid ett möte med en kopplad hund.
Gázzi blev lycklig när familjen återförenades och fick ett tokryck och rusade runt på gräsmattan med dotter och dotterdotter. När alla hälsningscermonier var klara, tog Matte med Modji utanför tomten för lite rallyträning. In på tomten mitt emot. Ett hus som endast nyttjas sommartid. Där finns en lång grusad uppfart och en liten grusad gårdsplan. Den egna gräsmattan var fortfarande översvämmad. Att träna på tomten tvärs över vägen gav flera störningar. Perfekt! Där skrotade rådjursfamiljen omkring under en stor del av fredagkvällen och Modji satt på verandan hemma och iakttog dem. Nu fanns här vittring överallt. På tomten intill gick hönsflocken lös. Matte körde fritt följ med olika övningar för att försvåra träningen. Men i nybörjarklass förs hunden kopplad. Modji gick kanonbra och Matte fortsatte träningen längs vägen hem, där den externa belöningen väntade vid grinden. Mycket kamp blev det! Modji var på hugget!
På kvällen valde rådjursfamiljen att beta på gräsmattan hos den granne vars tomt ligger närmast bredvid den egna tomten. De rörde sig helt nära staketet och befann sig alltså tjugofem meter från glasverandan där hundarna befann sig. De reagerade inte med rädsla när Matte öppnade dörren till verandan och tog några foton där blixten löste ut. Matte pratade vänligt med rådjuren som lugnt stod kvar och lyssnade. För att sedan fortsätta beta. Det känns som om familjen utökats med en rådjursget och hennes två söner. Små horn kunde nu ses sticka upp som små sammetsklädda pinnar. Modji valde att sitta kvar ute, så länge hon kunde se sina nya kompisar. Tyst och lugnt tittade hon på dem. Bra träning. Modji vill ha egna renar! Men tre rådjur får väl duga. En smart mamma som skaffat sig vakthundar till sin familj, när vargen lever tätt inpå.