En stukad Matte tog en slurk hostmedicin och gav sig iväg på stavpromenad med hundarna. Inte så fort, men lika långt som vanligt. Hundarna höll ändå en jämn trav. Matte var inte i form och dessutom hade Matte klivit i gummistövlarna i stället för spikskorna. Men skidstavarna höll Matte på benen. Första biten av vägen var grusig och blöt, för att längre bort mellan de höga granarna övergå i is. Inga värmande strålar nådde ner för att tina upp isen. Strax innan hemkomsten reagerade hundarna kraftigt och Modji strävade över den höga plogvallen. Matte blev observant och Modji visade på en rådjursrumpa! Endast den vita akterspegeln med en grå "ram" samt svansen. Tydliga blodspår ledde därifrån och upp i ett skogsparti mellan husen. Matte sökte spontant efter vargspår, men fann endast spår av grova sulor. Inga spår av något hunddjur över huvud taget. Det var blod hela vägen längs spåret. Matte upptäckte även en blodfläck utspädd i smältande snö på vägen. Sorgligt. Vägen var en liten och ganska sällan trafikerad väg med ett par tre permanentboende. Varför låg bakdelen för sig? Ett rovdjur som huggit bakifrån? Matte undrar. Vargarna har varit i området den senaste tiden, men var i eftermiddags en bit norrut. Naturen är grym. Vargarna är självklart ett stort hot mot rådjuren, men svälten i vinter har varit ett ännu större hot.
Ytterligare blodspår fann Matte på en bit papper, när Nástis bakdel kollades på morgonen. Löpet har alltså kommit igång nu.