Modji har nu gått på kortison i tre veckor och den biverkning av behandlingen som är påtagligast är muskelförlusten. Veterinären påpekade att det var tack vare att Modji är en relativt liten och smidig hund som behandlingen var tänkbar. "Hade hon varit en Rottweiler hade det inte fungerat." Matte börjar förstå varför. Modji kompenseras med lite mer mat för att det skall finnas stadga kring skelettet när musklerna försvinner. Som tur är hade hon en del att ta på i form av bra muskelmassa och god kondition.
Svullnaden i lederna har gått ner och knölen på ryggraden intill skulderbladen är bara en djupt liggande och väldigt liten knöl i dagsläget. Den är inte vätskefylld. Modji rör sig obehindrat på plan mark och reser sig utan problem. Dock är bakpartiet så urmusklat på så kort tid att Modji inte själv hängt med i hur hon förändrats. Ett alldeles för snabbt och påtagligt åldrande för att någon kring Modji skall hänga med riktigt. Matte ser det som sin uppgift att hjälpa Modji komma tillbaka i form som innan insjuknandet.
Fredag.
Modji har visat att hon på plan mark vid golfbanan gärna vill röra sig över de inbjudande ytorna och på fredagen tog Matte en Modjianpassad promenad tillsammans med Modji och Aili. Modji var pigg och glad och angav tempot, som inte var Ailis favorittempo. Modji stannade och nosade mycket och Matte valde en avsevärt kortare slinga att gå än vanligt, av hänsyn till Modji. Matte stavgick och i det tempot var nog stavarna rätt onödiga. Modi stannade och nosade rätt mycket och föreföll nöjd med att vara tillbaka i en favoritmiljö, på okopplad promenad där hon kunde styra farten själv. Aili blev frustrerad när Matte dels valde ett anat spår, innerspår i stället för ytterspår och dels gick för långsamt. Aili hamnade i konflikt med Matte när Aili ville gå ytterspåret, som vanligt, runt denna del av banan och Matte valde annorlunda än vanligt. Bara runt berget och skogspartiet i mitten. Aili hade en icke acceptabel avdrift stup i kvarten och blev utsatt för Mattes tjat. "Häråt!" Aili var hörsam nog och anpassade sig. Men att det var under protest var rätt tydligt.
Klicka för större bild.
Efter promenaden, som trots halva sträckan tog nästan lika lång tid som vanligt i det långsammare tempot och med de många pauserna, förenades Matte och hundarna med Husse. Han hade tränat slag på driving rangen under motsvarande tid. Nu var det dags för lunch på golfkrogen till hundarnas stora glädje!
Lördag.
Matte hade ett stort behov av att kompensera Aili med en rejäl och rask promenad på golfbanan. Även för egen del ville Matte sträcka ut ordentligt i en powerwalk för flås och motion. Banan öppnar sent i år på grund av mängden isbrännor som uppstått här liksom annorstädes, på grund av vintervädret. Blöt snö frös som ett mycket tjockt istäcke över Lapskrevirets gräsmatta, där Matte hackade bort decimetertjock is för att rädda gräset. Liksom många grannar. Åkrar i trakten och vissa golfbanor drabbades lika illa. Gräset är vitt och förstört. Höstsådden har stora vita fläckar. För Modjis rehabilitering är det en fördel att golfbanans stora bana ännu är öppen.
Lapskflocken for iväg tillsammans och Husse blev kvar vid driving rangen, med Modji uppbunden i skuggan av ett träd intill. Matte greppade stavarna och gav sig iväg med Aili i full fart i motlutet bortöver, mot banans bortre ände. Aili var lycklig när Matte åter valde "rätt" spår, längs banans ytterkant mot skogen för så lång sträcka som möjligt. Ingen trafik i närheten, inga hus inom synhåll, bara naturen som består av ett naturreservat. En lisa för själen är det att gå här. Aili låg ett litet stycke före Matte och vände sig om med jämna mellanrum för att hålla koll på Matte. Så att hon inte spårade ur totalt även denna dag.
Komna längst bort på banan upptäckte Matte och Aili två lekande hundar med ägare längs kanten. Aili visade nu prov på en härlig mognad när hon läste Matte, som vek av och höll undan i en vid sväng åt sidan. för att hålla undan för de lekande hundarna. De kopplades upp när Matte och Aili närmade sig och Aili valde spontant att ta rygg på Matte. Hon har lärt sig i sökträningen att okopplade transportsträckor går man hack i häl på Matte. Hon går hellre där som en god vallhund och föser Matte, än i fritt följ vid Mattes sida. Matte och Aili höll farten och passerade med en snabb hälsning. Aili skötte sig exemplariskt. Avståndet till gruppen med hundar och hundägare var inte jättestort mellan skogen och en bunker. Strax efter stod en stor grågås snett framför Aili och Matte vid en damm och Aili tittade balanserat på den stora fågeln och stannade upp när den började röra sig och lyfte. Bra där! Fåglarna rör man inte. Aili hade givetvis inte varit okopplad om Matte inte hade litat på att Aili uppför sig väl på golfbanan.
Svettig anlände Matte till golfkrogen med en nöjd Aili. Där väntade Husse och Modji och flocken lunchade även denna dag hos det generösa krögarparet. Som skämmer bort alla hundar och även deras ägare. Med hem skickades ett nyskapat bakverk för testning!
Eftermiddagen präglades av regnskurar och mellan skurarna var flocken ute på tomten. Modji skrotar gärna omkring på tomten som förr. Hon har hoppat från bryggan över till gräsmattan flera gånger och det har gått fint. Nu fick hon för sig att hoppa från gräskanten över till bryggan. En helt annan sak, då det är en svag nivåskillnad neråt från bryggan till den greppbara gräskanten. Vilket innebär ett språng lite uppåt och mot en skarp kant med brädor när hon skall hoppa i motsatt riktning. Något hon kunde göra utan problem innan hon insjuknade i början av april. Nu fick hon inget bra avstamp från den mjuka gräskanten och framfötterna fick inget bra fästa på den hårda bryggkanten. Matte stod snett bakom och såg allt hända.
Modji misslyckades med hoppet och fick inte med sig bakdelen. Hon greppade förtvivlat med framfötterna på bryggkanten men hasade baklänges ner i det grunda vattnet. Där föll hon åt sidan i den smala fåran mellan gräs och brygga och hasade ner längs kanten av stora stenar. Matte slutade andas och trodde att Modji slagit ihjäl sig eller knäckt ryggen mot stenkanten i bäckfåran. Modji ställde sig snabbt upp och var lite vilsen. Hur skulle hon komma upp? Hon rörde sig fint och såg inte ut att ha skadat sig. Matte hjälpte Modji att vända sig och ta sig upp för de tre trappstegen intill bryggan.
Det kändes oerhört viktigt att bevara lugnet när Modji föll, för att inte hetsa upp och skrämma henne. Om inget mer än att Modji blivit våt var problemet. Modji rörde sig obehindrat och ömmade ingenstans vid en noggrann kontroll. Hon torkades med handduk och fön och såg nöjd och belåten ut när hon fick en tuggpinne att roa sig med. Aili hade reagerat när Modji föll från bryggan och ville kolla sin mamma även hon. Aili vet naturligtvis att Modji har förändrats sedan hon insjuknade. Modji gjorde en felbedömning när hon trodde att det skulle gå lika lätt att hoppa mellan gräsmatta och brygga oavsett från vilket håll. Förhoppningsvis kommer hon nu ihåg att det bara fungerar för henne att hoppa från bryggan till gräskanten. Inte tvärtom i nuläget. Men man måste ju prova! När man är en räddningshund som alltis varit van vid att kroppen lyder med hopp upp och ner och i sidled, även på höga höjder. Modji är en hund som inte är pjoskig och hon skadade sig inte och hon tog inte illa vid sig av ett oplanerat dopp.