Tisdag.
Lapskflocken vaknade till arton grader minus ute och drygt fjorton grader plus inne. Modji var seg. Så jätteseg att Matte ett ögonblick hann bli relativt orolig. En dag händer det ju något. När man har en till åren kommen hund. Modji var vaken, men rörde sig inte ur fläcken. Låg bara där i sin bädd och tittade på Matte. Matte försökte få Modji att resa sig, men det var som att hon visste att hon inte kunde. Hemska tanke. Till slut puttade Matte lite försiktigt på Modji, som reste sig och benen bar och allt fungerade normalt. Hon ville nog bara inte lämna sängvärmen. Hundarna älskar verkligen sina lagom små biabäddar med fällar i botten och filt att bädda med. De rullar ihop sig och har stöd runt ryggen för det mesta, men kan sträcka ut sig och ha kanten som huvudkudde om de så vill. Nu hade båda rulla ihop sig till små bollar och båda hade kunnat rymmas i samma bädd om de velat.
Matte tände i kaminen, Modji och Aili sökte värmen i den kylslagna stugan och rullade ihop sig framför brasan, medan Matte gjorde i ordning deras frukost. Husse bara sov och sov. Till slut började Matte tänka i banor som med Modji och när det gått ett stycke in på förmiddagen och Matte hade varit vaken i flera timmar redan, var det absolut dags för Husse att avsluta natten. Även han visade sig vara svårväckt! Ihoprullad under täcket och bara fötterna syntes. För andra gången denna kyliga morgon fick Matte obehagliga funderingar. Husse var väldigt svårväckt. Med täcket över huvudet. Inga livstecken. Men även han visade sig vara vid liv och vid god hälsa. Något undermedvetet fick nog både Modji och Husse att inte röra sig, utan ligga kvar där det var som varmast i stugan för tillfället. I sängen.
Husse fick fart under fötterna och begav sig till gymmet och framför allt var det bastun som hägrade! Matte ägnade förmiddagen åt att elda för att få upp värmen i stugan inför ännu en förväntat kall natt. Mitt på dagen sken solen och åtminstone vardagsrummet var behagligt varmt. Sovrum skall vara svalare och det var de verkligen med sina femton grader. Trots att elementen var påslagna. Matte kände att hon kunde bege sig ut i det fina vädret för att ta en rejäl hundpromenad.
Tretton minusgrader ute, en blek sol som just kommit ovan grantopparna och vänt och knarrande snö under fötterna. Riktig vinter och inte var det halt på vägarna. Matte njöt och höll god fart. Dock ingen powerwalk i den kalla luften. Matte andades genom den uppdragna halsduken för att inte hosta. Modji och Aili pinnade på fint och visade inga tecken på att kylan bekom dem. Det var öde på vägarna och runt stugorna så när som på några bilar som kom smygande obehagligt ljudlöst, på den lätt snötäckta vägen. Elbilar i snö hör Matte uppenbarligen inte. Vid hemkomsten, efter en timslång skön promenad, var det fikadags tyckte Husse. Som fortsatt eldandet när han kom hem. Sedan var solen borta och genast kröp temperaturen ner igen. Fjorton-femton-sexton, inom loppet av några timmar.
Absurt nog har Aili börjat fälla igen. Hon fällde i somras och hade fått en fin vinterpäls i oktober. För att börja fälla igen lagom när kylan slog till. Det känns ju aningen knasigt. Lite bakvänt. Trots att hon väldigt gärna ligger i sin pilkorg i uterummet oavsett temperatur! Det är ju nu hon behöver sin underull! Men löpcykler kan spela roll och ofta föregås ett löp av en urfällning. Matte har skavt på Modjis päls med furminatorn under hösten och stora mängder päls har släppt, vilket Modji har verkat uppskatta. Det har kliat en del och hon har hjälp till så gott hon kunnat. Då Modji tyvärr är kastrerad av medicinska skäl är hennes päls grov och inte alls som tidigare och den fälls inte som tidigare. Modji hade aldrig kastrerats om Matte hade kunnat undvika det. Det skedde när hennes valpar förlöstes med kejsarsnitt.
Matte bytte nu taktik och tog fram "luskammen" i stället för furminatorn, för att komma ner ordentligt på djupet för att få med underullen ända in till huden på Modji. Vilket inte var helt enkelt. Modji var mycket tålmodig. Några tovor hade bildats där hon kliat sig och att Modji tyckte att utredandet av tovorna var obehagligt märktes, men hon samarbetade! Uthärdade! En jättehög med mjuk ull fick Matte ur Modjis päls och hon blev riktigt fin. Aili stod i kö och väntade på sin tur. Inte för att hon älskar att Matte sliter i hennes päls, utan för att hon vet vad som kommer efter! Extern belöning - som vid kloklippning. Förvånansvärt mycket underull släppte även i botten på Ailis päls. Ute var det nu sjutton minusgrader. Bakvända världen.