När det gäller avel på C och även D-höfter gör ju var och en som den vill. Naturligtvis. Men inte många som vill skaffa en hund för att köra bruks, oavsett ras, skulle köpa en valp där någon förälder inte har känd höftledstatus och annat än A och B-höfter. Vill jag träna/jobba med min hund inom bruks, söker jag en valp där båda föräldrarna är röntgade, inte har C eller D-höfter, har känd mental status och inte har femma på skott/är skotträdd. Förutsättningarna för att kunna jobba med hunden måste naturligtvis vara optimala. För vissa utbildningar krävs A eller B-höfter och skottfasthet. Att då köpa en valp där en förälder inte fyller de kriterierna är inte intressant. Oavsett ras.
När man utbildar och tränar en hund, lägger man ner så oändligt mycket tid och pengar på detta, att man vid sitt hundköp vill ha så goda förutsättningar som möjligt att få en hund som håller både fysiskt och psykiskt. Man vågar inte/har inte råd att chansa. Den som vill köpa en valp för att jobba med, ställer ofta andra frågor/har andra krav, än den som vill köpa en valp endast som promenadsällskap i skog och mark. Många är de ledsna och besvikna Schäferägare som tvingats ge upp sina planer för den nya hunden, när den kommit upp i tvåårsåldern. Andra raser är på väg åt samma håll. Från att ha varit kända som bruksraser blir brukshundar inom rasen allt svårare att finna. Däremot ökar antalet som sälj som promenadsällskap. Tänkvärt.
TORSDAGEN blev en händelserik dag för Lapskfamiljen. Matte tog med hundarna på en riktigt lång promenad västerut. Genom skogen, där det som vanligt måste pinkas runt vargskiten, ner mot bebyggelsen längs Gamla Norrtäljevägen. Där ett tidigare jordbruk, som så ofta i dessa trakter, omvandlats till en golfbana. Denna golfbana var fortfarande snötäckt i skuggiga norrlägen och här vet Matte att varghanen hade vägarna förbi, samma dag som Matte spårade honom tvåhundra meter hemifrån i vinterns snö. Spåret var bekräftat av LST. Nu tänkte Matte ta chansen och kolla om någon varg nyligen traskat i snön, som föll för en knapp vecka sedan. Vädret var behagligt och kärringarnas (Matte och Gázzi) ben funkade bra och promenaden sträckte sig allt längre bort. På väg mot skogskanten där snön låg i ett brett bälte, skådade Matte klungor med blåsippor som ute i backarna stod. En ensam gräsänkling simmade i en damm och hundarna började nosa omkring på marken. Matte läste sina hundar väl och tittade lite noggrannare i kanten av den smala grusvägen. Där var de! Två tydliga spårstämplar av en vuxen varg. En stor framfot där avtrycket var 12 cm. och en lite mindre bakfot på 11 cm. Tuben på 13 cm. med skinkpastej (hundgodis/belöningsgodis) fick vara referensföremål. Vargen hade kommit från skogskanten och sneddat över vägen. På själva vägen var ytan för hård för att ge några avtryck, men i den lösa sanden i kanten syntes dessa två avtryck tydligt. Ett tungt djur som sjunkit ner ordentligt med fötterna i den blöta sanden. Snygga avtryck som naturligtvis blev fotade.
På hemvägen stannade Modji till vid samma lilla gran intill stigen som på bortvägen. Stelt stirrande in i skogen. Nu slog sig Modji helt sonika ner och vägrade flytta sig. Matte fattade att något oerhört intressant fanns där inne i skogen och avvaktade. Modji visste. Inte Matte! Högst två meter framför Modji, under den täta granen, ruvade en Fasanhöna! Rätt som det var flög hon upp rakt mot Matte, som blev totalt överraskad. Ingen av hundarna var det minsta överraskad och alla tre uppförde sig väl när Matte brast ut i ett bestämt NEJ! Alla tre stod lugnt kvar och var helt tysta. Gázzi och Násti var inte ens intresserade.
Hemkomna några timmar senare, stretchade Matte Gázzis ben enligt de bilder som Matte fått med sig hem. I värmen framför brasan. Gázzi var lite lätt brydd, men fann sig väl. I stort sett. Efter lite vila inomhus, begav sig Matte och hundarna sedan ut i solskenet igen. Gázzi och Násti slocknade bland vårblommorna i slänten ner mot den forsande bäcken och Modji satte sig på trappen och höll vakt.
På torsdagkvällen begav sig hela familjen till Vargmötets industriområde för att träna ensamma. Där finns ett område med mängder med stenblock, betongblock i olika former, galler, avloppsrör, flexikabelrör m.m. Allt staplat och utspritt på ett för ett räddningshundekipage optimalt sätt för att erbjuda miljöträning. Mer givande än alla dessa industritomter med plan asfalt och föemål utspridda på ett sådant sätt att hundarna inte behöver klättra så mycket. En räddningshund måste vilja och kunna ta sig fram över mängder med svårforcerade objekt. De måste även i denna svårframkomliga miljö kunna stå ostadigt och balansera, samtidigt som de kraftigt och vägledande skallmarkerar en funnen figurant, under en längre tid. Föraren kan behöva en hel del tid för att nå fram till hunden och figuranten. En rullhund måste springa fram och tillbaka flera gånger vid markering, vilket också är en belastning när miljön är svårframkomlig.
Tanken med Modjis träning var just markeringar i miljö. Matte stack iväg och gömde sig på olika ställen för Modji. Medförande snusdosan med godisbelöning och favoritkampleksaken. Vinden var kraftig vilket förenklade upplägget. Det var tämligen förutsägbart var Modji skulle ta vittringen. Matte började med att gömma sig öppet och enkelt som rena markeringsövningar. Vartefter gömde sig Matte allt mer svåråtkomligt och Modji fick jobba mer och mer för att lokalisera och sedan ta sig fram till Matte = vittringskällan. Matte gömde sig både i marknivå och högt uppe på olika föremål. Modji skötte sig bra. Hon jobbade envist och hade inga problem att ta sig fram genom området. Hon klättrade, kröp och hoppade. Skallmarkeringarna var mycket bra och hon kampade mycket intensivt tillsammans med Matte. Modji var på hugget! Husse var nöjd. Matte åxå!
Násti fick ett frisök även hon, där Husse gick ut och gömde sig för omväxlings skull. Násti fick jobba ordentligt för att hitta vittringskällan, när den högt liggande Husses vittring for omkring i området. Husse gömde sig på nytt ett par gånger för att Násti skulle få ett ordentligt sök.
Även Gázzi måste naturligtvis få komma ut och jobba! Men inte upp i all bråte. Tanken var att köra henne kopplat, men den tanken övergav Matte. Gázzi skall inte överbeskyddas så att hon tappar glädjen i arbetet. Husse gömde sig så att vittringen ganska säkert inte skulle locka upp Gázzi på några höjder. På marken och nära mittvägen. Han gömde om sig några gånger så att Gázzi fick fara runt lite och skälla mycket! En väldigt pigg och lycklig Gázzi skötte sig bra och hittade Husse lätt, varpå hon skällde ut honom rejält! Bra träning blev det för alla tre hundarna!
Kvällens träning skedde som ersättning för ett förlorat kurstillfälle för Husse och Modji. Nästa helg gör de sitt slutprov/certprov efter nästan två års räddningshundkursande. Denna helg tillbringar Husse på instruktörsmöte i Revinge (Skåne) och kan inte gå kurs. Matte avstår från att vikariera, för att inte rubba några cirklar.
En lyckad träningskväll avslutades med storhandling för att fylla förråden. Det gäller att passa på när man är ute och far och matbutikerna ligger långt hemifrån.
Nöjda och belåtna somnade hundarna efter en sen middag.