Måndag - Trettondagen.
Som pensionär påverkas man kanske inte direkt av vilka dagar som är helgdagar och inte, när de följer på varandra dag efter dag. Annat än att den yrkesverksamma delen av omgivningen är tillgänglig fler dagar än vanligt, vilket är mycket trevligt! Det blir mer trafik på de smala vägarna i skogen och av bilister ovana vid förhållandena och det är inte fullt så kul. I en lokal FB-grupp diskuteras vägen som leder bort och hem extra mycket efter den svåra olyckan på Nyårsdagens morgon.
Att bygga om den månghundraåriga vägsträckan är inget som någon myndighet är intresserad av. Här är det bergigt och backigt och vägen slingrar längs en långsträckt sjö i en dalsänka mellan bergen. Upp och ner och hit och dit slingrar vägen således och har nyligen omnämnts som den med flest farliga kurvor i landet. Här bor alltså Lapskflocken i den lilla stugan i skogen. Alltmer med livet som insats vad det verkar. Vartefter trafiken ökar och bilarna blir bredare. Matte och Husse föreslog gruppen att åtminstone försöka få skyltar om "OLYCKSDRABBAD VÄG" uppsatta, som information till dem som färdas här första gången. Som en påminnelse till övriga. Det förefaller ha fallit i god jord. En minimal insats från ansvarig myndighet krävs för detta, men kan kanske få några att tänka till innan de skär alla farliga kurvor på fel sida vägen. Som vore vägen enkelriktad i båda riktningarna. Den som lever får se vad som händer framöver. Samtidigt diskuteras öppnandet av en busslinje längs vägen. Det finns små bussar som tur är.
Den här helgdagen var det öppet på den närbelägna returstationen och många fler än Husse hade känt sig manade att fara dit med allt som skulle returneras efter julhelgen. Kön var lång! Matte tog med hundarna på en promenad runt kvarteret och får betala ett pris för att mot doktorns order ha sprungit med hundarna på utställningen nyligen. Underlaget var mjukt och det kändes bra men surt kom efter. Ett knä behöver lite semester varför det inte blev någon lång promenad och ingen powerwalk men artrosleder måste motioneras, ont eller ej. Nu var underlaget hårt och till stor del isigt efter söndagkvällens blötsnöfall. Som nu var tillkört och isigt trots fyra plusgrader. Matte har anpassat sig och äger numera tre par skor av olika typ med dubbar, Icebugs. Matte ser det som livförsäkring rakt av. Olika hundtidningar har koder som berättigar till 20% rabatt på Icebugs. Missa inte det! Var rädda om er!
De två Lapska uppförde sig extremt illa, vilket Matte försökt förtränga hittills i denna text.....
En av alla de hundägare som passerar Lapskflockens revir kom med sin BC kopplad uppför backen och de två ouppfostrade Lapsktanterna till mötes i en kurva. Matte stannade upp och satte/försökte sätta dem båda vid vägkanten för ett lugnt och trevligt möte. Det såg bra ut till en början! Men så pyste Aili plötsligt över och började skälla. Reste sig upp och signalerade till Modji att hänga på. Modji fick gummirumpa och kunde inte sitta ner. Studsade upp på returen när en irriterad Matte påminde om ett "sittkommando". Aili ryckte till i kopplet vrålskällande och Modji bildade stödtrupp. Matte ville sjunka genom jorden...... BC:n med förare skyndade förskräckta förbi. Denna sida av de båda Lapskgalningarna har de inte sett tidigare. Som tur är för all del, men varför NU???? Aili var inte kontaktbar och spred stämningen till mor sin. Aili är med stor säkerhet på väg in i löp - någon gång - mer eller mindre snart. Skallet ligger på ytan mer än vanligt och det skvättpinkas i tid och mest otid. Vad Aili fick för signaler av den lugna mötande BC:n har Matte ingen aning om och varför Aili betedde sig som en urflippad döv galning förstod inte Matte. Att Modji betedde sig som en genomgaggig och även hon stendöv rymmare från ett demensboende fattade Matte inte heller. Matte fattade inte mycket. Skämdes däremot rätt mycket.
Straffkommendering blev det för Lapsktanterna. De fick sitta där de nu satt, tysta och undrande i vägkanten. Matte krävde inget annat än sittande under tystnad. Med fokus på Matte. Så där stod Matte i backen med hundarna sittande, när grannen med infart mitt emot anlände hem med bil. "Hundträning" förklarade Matte när grannen tömde bilen och hälsade. Vad han tänkte orkade Matte inte bry sig så mycket om. I vilket fall satt Lapsktanterna nu stilla och tysta.
Nerför backen och hemåt traskade sedan Matte med sina hundar, som snart signalerade mer hundskällskap på vägen. Bakifrån kom två småhundar lösa med ägare längs vägen. Nu slank Matte med hundar in i en infart och fick sina Lapska Skallhundar att lyda order. "Sitt still och var tyst!!!!" Frenetiskt matande dem med godis och verbalt berömmande dem, när de försökte huka sig och följa småhundarna på vägen bakom Mattes rygg. De var tysta och de satt still. Kontakt var åter etablerad mellan samtliga inom den lilla flocken. Även Matte räknades in.
Det är inte alltid man begriper vad som händer och varför när man är hundägare. Något missade Matte i kommunikationen med sina hundar uppenbarligen.