Onsdagen blev en dag med julförberedelser. När hundarna låg ute i snön och diskuterade vem som skulle äta vilken del av det stora älgbenet, tog Matte med sig sågen och kapade en gran som trots allt var tänkbar som julgran. Transport hem var cirkus femtio meter och snön var redan upptrampad i en stig. Ingen större fysisk ansträngning. Nu återstår att hoppas att de snörester som så vackert pryder granen går att borsta av. Tillsvidare får granen vila i vedboden. Matte minns med värme alla de jular då två granar togs och bars hem på ryggen av Mattes Fjordhäst Pontus. Granarna fastgjordes i den bjällerkransförsedda selen och Matte och Pontus lunkade hem genom öde beteshagar och över trädor, åtföljda av Husky/Schäfertikarna Fenja och Imra. Alltid lösa och trogna följeslagare. Dessa forna juilgransfyndplatser är nu bebyggda med stora villor. Undrar om det fortfarande bor räv i grytet?
När hundarna fått en kort promenad ägnade Matte eftermiddagen åt att försöka åstadkomma fina pepparkakor. Det gick inte så bra. Det gick riktigt dåligt. Faktiskt. Matte hade för andra gången på lite drygt 40 år lyckats ha aningen för mycket mjöl i degen. Som därför blev kort och osmidig och inte alls lät sig bakas ut, utan i stället föll i smulor. Matte är en envis typ och knådade och knådade och knådade och bankade och kavlade och fick ont här och där. Mest i en inflammerad axel. Men till slut blev det ett par burkar med fula pepparkakor. För tjocka och alldeles strimmiga av "rynkor". Men smaken var det inget fel på! Ljuvligt gott doftade hela det lilla huset och i kaminen sprakade en brasa. Ute dignade träden av enorma mängder snö. Inte så tokigt på det hela taget.
Träningskväll och träningen var förlagd till kulvertarna under Näsbydalskolan. Matte började med att placera ut den lilla hålförsedda plastasken med en liten hårtuss. Håret har inte varit i kontakt med människa på över en månad och asken är förvarad i frys och sedan inte hanterad av bara händer eller i kontakt med människa. Asken med hår förvaras utomhus. Icke contaminerat alltså. Preparatet placerades i fläktrummet där bullrande fläktar utgör en form av störning, som hundarna förvisso inte ser som en störning, men där luftströmmar kan försvåra och vittring fara iväg. För att hundarna inte skulle kunna komma åt preparatet, placerades det högt på en ventilationstrumma. Ytterligare en svårighet.
Träningsgruppen bestod av Násti och tre av hennes barn och en Schäfer från MPS hundgrupp.
Modji fick ett sök med tre figuranter utlagda nära varandra, precis i början av träningsområdet. En svårighet och viktig träning. På slutet hade hon fläktrummet med hårpreparatet. Modji visade tydligt att hon omedelbart fick två vittringar när hon kom in i sökområdet. Näsan slog mot båda de närmaste legorna och hon fick svårt att bestämma sig. Hon kollade den ena och gick vidare och markerade den andra. Då fick hon den tredje och markerade även den. Sedan ville hon vidare, men kallades tillbaka. Modji fick veta att hon inte var färdig och tvingades jobba mer noga genom att Matte satte ner Modji för att fånga vittringen. Jomenvisst. En till skulle ju markeras, vilket Modji gjorde snyggt och prydligt. Modji fick söka hela det "råa" kulvertområdet igenom tomt och kom sedan till de inredda källarutrymmena. Där var alla dörrar öppna och hon drog rakt igenom och bort till fläktrummet och in. Inga tveksamheter. Modji lokaliserade direkt vittringskällan högt på den bortre väggen och gick till slut på bakbenen och pekade med hela kroppen mot vittringskällan! Så kom ett skall och godiset regnade ner, bokstavligt talat, över en superduktig Modji. Hur är det möjligt?! Oavsett vilken hund som presterar detta är Matte djupt imponerad över vad en hund kan klara av. Det känns ofattbart.
Men Modji var ingalunda ensam om att klara av detta. Samtliga hundar under kvällen visade tydligt att de var helt klara över att där uppe fanns något som luktade människa. Den lukt som de alla fem är tränade på.
Utöver hårpreparatet i fläktrummet fick Násti en figurant i kulverten och två figuranter i det första källarrummet, där ventilationssystemet passerar. Matte satt öppet på en stol i ett hörn och en ung och smidig figge ålade sig in uppe på en fläkttrumma. Ett överraskat rop hördes och så ett skratt. Där uppe på trumman låg några "Pinupptidningar" från 1960-1970 talet! Samlarvärde! De har inte legat där vid tidigare träningar. Någon har kanske hittat dem undanstoppade någonstans. De måste vara samtida med skolan. Násti gjorde ett mycket bra jobb och skallmarkerade öronbedövande och ihållande och kom till skall även på hårpreparatet. Duktig Násti!
Nástisonen Epic fick börja sin träningskväll med markeringsövningar. Skallmarkering med klicker. Han lägger sig så fint när han skäller. Därefter fick han ett frisök och avslutningsvis skickades han in i fläktrummet, där han tydligt visade att han visste att det fanns något intressant uppe på väggen. Duktig kille! Som även visade att hans halvsyster Modji säkerligen börjar löpa när som helst.
Brorsan Lime fick börja med att söka och markera i koppel. Vilket han gjorde mycket bra. Han fick därefter ett frisök och fick klura ett tag på hur han skulle ta sig fram till figgen i ett mörkt utrymme in mot berget, utanför väggen. Men han löste uppgiften och skallmarkerade mycket bra. Även Lime visade tydligt att han hittat hårpreparatet uppe på väggen.
Ett stort TACK till Epics och Limes förare, för att de så väl tar Nástis söner tillvara!