Onsdag och träningsdag. Men innan kvällsträningen tog Matte med hundarna på en skogspromenad. Mopperundan med lösa hundar. Det var länge sedan, men ingen varg har synts till sedan i maj och Matte ville låta hundarna ta för sig av resterande blåbär lite vid sidan av stigen. Avsaknaden av vind gjorde att hundarna slappnade av, då inga kittlande dofter av räv, rådjur, älg eller vildsvin kom i deras väg. Matte slappnade av. Uppenbarligen fanns det en hel del blåbär och odon längs vägen och hundarna lät sig väl smaka. I kanten av myren har bären varit extra saftiga och stora och på vissa skuggigare ställen har de mognat senare och är fortfarande fina. Modji äter för många. Aptiten på allt ätbart är stor! Blåbär är bra för allt möjligt och behövs säkert för knytten.
Kvällens träning skedde på Gillingekrossen. Stor uppslutning och en Lapphundträning så när som på Loppan. Som är en Springertjej med enorm kapacitet och som bara växer och växer. Som redan är tjänstehund patrullhund och som borde ha varit en räddningshund. En fantastisk liten tjej!
Som enögd fick Násti börja, innan skymningen tog över. Hon fick ett stort frisök med fem figgar utplacerade på olika grushögar och däromkring. Dock inga figgar bland sprängstenarna av säkerhetsskäl. Násti lär sig allt bättre att hantera avståndsbedömningen och i vardagen vållar det henne inga problem. Men med vittring från en figurant blir farten för hög bland sprängstenarna och riskerna ökar. Násti var glad och på hugget och farten hög. Alla figgar plockades utan problem och skälldes ut ordentligt. Husse var mycket nöjd med Nástis prestation!
Modji fick avsluta kvällen med ett kopplat sök runt hela sökområdet. Fem figgar var utlagda på marknivå och nu var det så mörkt att Matte använde pannlampa. Modji gick på tårna och ville bli släppt för ett frisök! Hon skällde på tok för mycket och ville gena över sprängstenmassor där hon tog vittringen. Vilket Matte förhindrade genom att ha tjocksmocken i koppel. Mojdi har nu bytt namn och heter Marffi = korv på samiska. Mycket bra träning blev det, då Matte gång efter gång måste ta Marffi ur vittringsfältet och söka nya vägar runt stora högar med grus, sprängsten eller vattensamlingar. På ett ställe gjorde Marffi en mycket bra avståndsmarkering nerför en brant slänt och fick sedan gå med Matte en omväg ner till figgen. Marffi ville jobba mera, när alla väl var funna. Marffi ville muddra alla figgars fickor även sedan hon belönats med sitt eget godis.... Men det är inte av mat magen skall växa.
Lime fick ett frisök även han. Med målet att allt skulle vara bara kul. Efter en period med tuffare krav. Figgarna var lätthittade trots skymningen, för en grabb med stort figurantintresse och arbetslust. Några belönade direkt, utan att grabben hann skälla och andra busade och skojade och for omkring med belöningsgodiset och triggade Lime till förföljande och skällande. En perfekt vallhund som såg till att få stopp på flyende figge med godisbelöning. Hundarna måste få variation i träningen och bli överraskade ibland för fortsatt arbetsglädje! Lime blev överraskad och glad vad Matte kunde se, som vilt springande och hattande figge med skinpastej i tub som belöning till en uppspelt Lime.
De två "slynglarna" fick samma upplägg, med tre figgar utlagda utspritt i den vindstilla grop som utgör sökområde. De fördes i koppel som på vindstig och tog vittringen fint, trots att det knappast fanns någon vind. Kul med folk på grushögar! Kul att få släppas lös och rusa upp och få gott godis! Kul att följa med figgen ner!
Om fler slynglar fick jobba med kul saker och trötta ut sig mentalt med problemlösning, skulle slynglar inte straffa ut sig i lika hög grad. Unga grabbar, både med två och fyra ben, måste få meningsfull sysslesättning. Även unga tjejer, oavsett antal ben. Att tro att man kan trötta ut en stökig unghund genom att bara promenera är väl optimistiskt. Du blir själv trött först. Dessutom skall man inte hårmotionera en ung hund innan benstommen är färdigutvecklad. Har man en hund av en arbetande ras bör man vara medveten om vikten av stimulerande hjärngympa för hunden. Koppelpromenader är inte vad som är stimulerande jobb för en ung hund som, helt naturligt, börjar bli stökig. Hormonerna stormar och hunden får gå och gå och blir piggare och piggare. Testa vad som händer med jycken om den tröttas ut mentalt också.
Hundars tonårsperioder skiljer sig inte så mycket från människors, men går fortare över. Man måste ta det för vad det är och inte göra denna period i hundens liv till ett problem. Hur var Du själv som tonåring? En samvetsfråga för de flesta. Matte var hemsk, men det har hon förträngt.
Tack alla för en givande träningskväll! Som vanligt.