Tisdag.
Dagen inleddes med att Modji och Aili fick hjälpa Husse att i trädgården söka rätt på Husses födelsedagspresent! För att underlätta för hundarna hade Matte lagt ner två små smala tuggpinnar till hundarna, i korgen där Husses present låg. Så småningom hittades korgen instoppad bakom en tippad trädgårdsstol bakom huset. Modji var den som ledde Husse på rätt spår! Modji som var en hungrig hund redan innan hon blev ännu hungrigare på grund av kortisonbehandlingen.
Efter fukosten begav sig Husse iväg till golfbanan och Matte planterade äntligen ut förodlade luktärter och solrosor. Hundarna tog det lugnt i lä och skugga i uterummet, dit dörren stod öppen för fritt val av vistelseplats, när Matte pysslade i trädgården.
Så småningom anlände Husse med ett leende på läpparna! Ingen bortslagen boll! En bra dag på banan och troligtvis sänkt handikapp! Det vore ju fint, just så här på födelsedagen. Kaffe och tårta serverades på altanen och Modji var mycket noga med att städa under bordet efteråt. Tyvärr genererade en marsipantårta inte så många smulor. Besviken Modji. Husse räknade samman sina poäng och kollade och fick snart svar att handikappet var nu officiellt noterat och att det hade sänkts! Nöjd Husse!
Födelsedagsmiddagen åts på golfklubbskrogen, där det så här dags och efter en kraftig regnskur, var rätt tomt i restaurangen. Modji och Aili var som vanligt med och efter ett besök av hundkumpisar hos krögarna fanns annat hundgodis att bjuda, på än de vanliga "leversnittarna". Modji och Aili fick varsin vit tuggrulle virad med torkad kyckling. Kort och tjock och en nyhet för de båda Lapska. Matte undviker torkad kyckling efter varningar och Matte undviker för korta tuggrullar. Men godkände bjudgodiset. Det visade sig vara väldigt dumt.
Aili hanterade sin gåva fint. Tuggade snabbt och så var den uppäten. Modji värnade om sin bit i en konkurenskänsla , även om Aili inte på något sätt var närgången och fick in hela den lilla rullen i munnen och tuggade den som ett tuggummi. Modji tuggade och tuggade. Länge. Hon svalde biten men lät konstigt. Hade den fastnat? Matte kände i mun och hals. Inget man kunde känna. Modji kunde andas, men snörvlade och något var fel. Modji blev mer och mer påverkad. De muskelsvaga bakbenen började vika sig. Matte kollade slemhinnorna som var mörka. Modji mådde inte alls bra och paniken var nära. Matte ville få Modji att spy, att hosta upp vad det nu var och gjorde "Heimlich manöver" på Modji ett flertal gånger. Modji kunde spy till slut och efter mycket om och men fick hon ur sig klistersegt slem i en enda lång, tjock slemkorv på ca tjugofem centimeter! Slemkorven var så seg att den höll i hop när den torkades upp. Nu snörvlade inte Modji längre och andades mer normalt.
Matte tror att Modjis frenetiska tuggande genererade det sega slemmet. Som hon fick i halsen och i nosen när hon andades och som varefter kom att blockera genom sin mängd och seghet. Något fast föremål spydde hon inte upp och när hon väl blev av med slemmet återhämtade hon sig relativt snabbt. Färgen på slemhinnorna bleknade långsamt till normalt rosa. Matte tror även att en Heimlich kan ha räddat Modji. Hon behövde hjälp med att få upp mängderna med segt slem som var i vägen för fri andning. Matte kollade Modjis status genom att lägga några tunna små brödbitar i en vattenskål för att blötas upp och för att se om Modji var sugen på att dricka. Det var hon! Varenda lite blöt brödbit på botten skulle med. Modji mådde prima! En hund som tar smällarna när de kommer men som aldrig lägger på sig och funderar. Skakar på sig och går vidare. Det gick bra även den här gången. Med Mattes hjälp förvisso, men Modji är stark!
Hem for flocken och Husse tog sig ett glas Southern Comfort. Som Modji hittade åt honom på morgonen. Själv fick Modji middag tillsammans med Aili.
Husse summerade födelsedagen som en mycket bra dag!