På onsdagen fick Aili och Manni besök av Cockern Lovis hemma på tomten. En hund med samma färg som de två Lapskbusfröna och av lämplig storlek. En mycket tålmodig hund som inte hade några problem med att hantera att bli utskälld till en början. De två syskonen bildade enad front mot besökaren och sprang efter henne och skällde och viftade på sina svansar! Skräckblandad förtjusning. Vartefter tog nyfikenheten överhanden, när besökaren för egen del var nyfiken på att kolla in dofter på granntomten. I höglöp var hon även angelägen att berätta om sin närvaro. Varför småttingarna blev ointressanta. Besöket slutade med att hon i sin tur skällde ut de nu aningen tystare Lapskbusfröna, när de busade med en kamptrasa. En mycket bra erfarenhet av ett hundmöte, för de två oerfarna valparna. Deras mor och mormor var instängda i huset och hörde vad som pågick utomhus. Måttligt roade....
Efter besöket fick de komma ut på koppelpromenad med småttingarna och sedan blev det lite gemensam utevistelse på tomten. En rovfågel cirklade på låg höjd över de fyra hundarna och Matte. Obehagligt intresserad av de lekande hundarna. En Lapskvalp på tre månader drygt är ett lätt byte för en stor fågel. Matte har aldrig vågat ha en stor valphage på gräsmattan av detta skäl. En mindre hage under de två stora granarna nära huset har känts säkrare.
På kvällen var det träning. Planen var att alla hundarna skulle fara iväg och träna, men med snabbt sjunkande temperatur, ångrade sig Matte. Det skulle bli för kallt för de två yngsta att ligga hela kvällen i bilen.
När Husse så småningom kom hem med de vuxna hundarna, var Matte just ute och kvällsrastade de yngsta. Koppel behövdes inte. Fullmånens ljus flödade över den snötäckta tomten och det var full fart!
Matte får återkomma till vad Násti och Modji gjorde på träningen. Någon genomgång hanns inte med innan läggdags. Men Husse var nöjd med både kvällen i stort och de egna hundarnas insats. Násti hade lånats ut till en annan förare och Husse i sin tur lånade en annan Lapsk. Hundarna vet vad de skall göra och vem som är deras förare är av mindre betydelse. De är utbildade och tränade så. En nödvändighet. Om den egna föraren skulle sättas ur spel får inte arbetsredskapet hunden också sluta jobba.