På torsdagen tog Matte med sig hundarna på en härlig och vårlig promenad i skogen. Grönskan var skir och björkarnas musöron lyste härligt gulgrönt i motljuset! Vildsvinen hade också varit ute och traskat och överallt där det var blött efter regnet syntes deras klövspår och uppbökad jord på stigen och runt om. Många olika fågelläten kunde urskiljas högt och lågt och hundarna skvallrade om diverse intressanta dofter. När grisarna finns i närheten kan även mänskliga näsor fånga dofterna ibland. Hundarna var lösa alla tre och för Násti och Modji var de gröna grässtråna väldigt lockande! De betade sig bitvis fram längs stigen på de blötare partierna. Aili har inte tid med sådant! Hon ville nog bra gärna kolla en del vittringar på närmare håll, men på henne har Matte "tummen i ögat" och tillåter inga stora avstånd åt något som helst håll från Matte! Matte är gärna godisautomat och belönar korrekt och acceptabelt avstånd från flocken. Aili är mjuk och följsam och ogillar när Matte blir sur, vilket underlättar väsentligt i jämförelse med hennes mormors mors inställning! "Lite skit får man ta, om man skall få som man vill!" Gázzi var sig själv nog och först på äldre dagar avstod hon från egna utflykter, när något mer intressant än Matte och godis lockade. Vilket under hennes ungdomsår var i stort sett det mesta.... En hund med stor integritet och en mycket bra arbetshund. Men inte lätt.
Matte kunde njuta av skogspromenaden tillsammans med sina okopplade och följsamma hundar. Trots viltdofter runt om. Modji är intresserad men lydig. Aili också. Násti bryr sig inte så mycket längre. Söker hellre något ätbart längs stigen.
Med gott samvete kunde Matte sedan lämna hundarna hemma för ett angeläget besök nere i centrum.
På fredagen rastade Matte hundarna helt kort, innan hon mycket tidigt måste ge sig iväg hemifrån utan hundar.
På eftermiddagen tog Matte med sig hundarna på koppelpromenad längs med sjön och i skogen. Inte så långt men raskt! Trots lite sol var det ganska kallt, då vinden tog i ordentligt. Matte höll farten och värmen. Modji och Aili ville känna på vattnet, men Matte ångade på, då stranden var ett riktigt blåshål. Ville inte heller tappa tempo. Behövde gå av sig. Så det var bara för hundarna att hänga med och motionera.
Därefter blev det fika och slappande intill huset. Vinden låg på rakt mot huset och det tog i så granarna runt om böjde sig ordentligt. Hundarna undvek den öppna och utsatta gräsmattan. När Husse kom hem valde de helt frivilligt att dra sig in på den soluppvärmda och vindskyddade glasverandan. Där Husse och Matte kunde avnjuta middagen.