Onsdag.
Träningsgruppen var fulltalig på kvällens träning. Detta innebar: Två Lapska tikar, tre Lapska hanar, en Lapsk grabbhalva, en Jaktlabbekille och en löpande Springertik. Två certifierade räddninghundar, en certifierad patrullhund (tre tjänstehundar med certifierade förare alltså). En väl sammansvetsad grupp med flera instruktörer och stor gemensam kompetens. Varför träningarna blir högkvalitativa och var och en ansvarar för sin egen träning. Samtidigt som man ständigt utbyter erfarenheter och bollar idéer sins emellan. Man testar tankar och idéer i utbildning och träning och försöker vara så omväxlande och kreativa som möjligt, för att hundarna inte skall tröttna! Träningarna skall vara roliga för alla och hundarna måste få utlopp för inneboende egen kreativitet i sitt sökarbete. För de Lapska som vallhundar och övriga två som Retriever och Spaniel är sökarbetet berikning, i det att de i sina nedärvda jobb skall arbeta ut från sina förare, lösa problem ensamma, men i samarbete med sina förare.
De måste kunna lyda och följa dirigeringsanvisningar, samtidigt som de måste kunna fatta egna beslut. Man skall inte blanda ihop arbetslydnad med tävlingslydnad! Jobbar man hårt på det, går det att få även en Lapsk så lydig att den inte vågar ta egna initiativ och den fungerar då dåligt som sökhund/vallhund. Om en ren bryter sig ur flocken och måste hämtas in måste hunden kunna vara självständig och kreativ! Om en sökhund får en vittring av den den söker och föraren envisas med att dirigera den i en viss riktning och inte läser hunden, riskerar man att inte hitta någon som sedan fryser ihjäl eller förblöder. Samarbete krävs tillsammans med egna initiativ. Man får som förare inte ta död på kreativiteten hos sitt arbetsredskap.
Ännu en ny byggnad var platsen för kvällens sökträning och som så ofta hade någon form av verksamhet bedrivits här till helt nyligen. Nu var det kliniskt renstädat och man måste tänka till för att hitta bra gömställen. Att utnyttja ett för flertalet okänt sökområde för någon form av övning är populärt! Så det blev en övning även denna onsdagkväll. Samtliga hundar utom en Lapskkille bands upp tillsammans i samma rum. Löptiken fick den ena kortsidan för sig själv, utom räckhåll placerades en Lapskkille. Sedan trycktes Labbegrabben, Modji och Aili samt valppappa Nemo med son ihop lite, längs den andra kortväggen. Den välpälsade Lime (Modjis halvbror) fick bo i sin bil, då det var plusgrader ute och elementen var väldigt varma i hundrummet.
Klicka för större bilder.
På rad låg alltså Modji, Aili, Nemo och den gemensamma sonen Sumo, 5 m. Mormor, mamma, pappa och lillkillen. Det är få uppfödare förunnat att så här nära få följa generationerna i arbete för utvärdering av hur man tänkte.
Ett och ett gick ekipagen iväg och jobbade. Husse och Limehusse hade en idé, som de generöst delade med sig av. Matte och Aili fick förutsättningar och ordergivning i den stora entréhallen och Aili sökte uppåt med nosen. Mot den bortre väggen gick hon i skall och Matte läste hund och trodde att någon låg gömd på ett tak i en separat del med toaletter och lägre tak, i den stora hallen. Matte band upp Aili och klättrade upp på en hittad stege för att själv kontrollera den högt belägna ytan. Tji figge! Här fanns bara damm. Mängder med damm och skräp!
Aili visade sedan att hon ville in i nästa utrymme, som var gymnastiksalen. Här måste hon ha hundskor på sig och sådana låg och väntade. Aili jobbade fint och fortsatte skallmarkera längs byggnadens högra vägg. Men ingen figge fyndades. Oprecisa markeringar. Vidare gick söket och nu måste Aili söka i mörker. Buren av Matte längs en linje mitt i rummet. "Golvet var kontaminerat!" Fanns det någon eller ej i det angränsande rummet ett gott stycke bort efter den högra väggen? JA sa Matte efter att Aili rest huvudet, sträckt på halsen och visat en indikation som Matte uppenbarligen feltolkade. Där var det tomt!
Att fota var i stort sett omöjligt och Aili försågs med gigantiska pannlampor i stället för ögon! Det ser inte klokt ut! Totalbländad blev hon säkert av blixten.....
Vidare in i nästa rum fick Aili söka ensam, ingen förare fick gå in här och nu fyndade hon en figge sittande på golvet i totalt mörker. Bakom en stor hydropress. Äntligen delades belöning ut för väl utfört arbete! Vid ett återsök, Aili skickades på nytt in ensam för att söka av rummet, fyndade hon ännu en person som hon skallmarkerade ihållande och vägledande! En bra markering som ledde Matte rätt bland okända rum i mörker.
Mycket väntande blev det den här träningskvällen naturligtvis. Vilket skall ses som träning även det. Passivitetsträning glöms alltför ofta bort tyvärr. Här fick minstingen Sumo åter träna på att ligga lugn och avslappnad, i väntan på sin tur att komma ut och jobba/leta efter en försvunnen människa med sin matte.
Dock utan belastningar som mörker, skor och att söka från sin mattes famn. Den viktigaste träningen för honom pågick hela kvällen, när han låg uppbunden i grupp. Han har förmånen att få lära sig detta med sin pappa Nemo, mamma Aili och mormor Modji. Matte och Husse har förmånen att följa honom på mycket nära håll! Bättre kan det inte bli.
Tack alla för en bra träningskväll med utmaningar på olika sätt!