Annandagen - torsdag.
Efter två dagar i rad med besökare i den lilla stugan i skogen och med familjejulfirande av det kanske mer modesta slaget, skulle dagen tillbringas hemma utan någon tid att passa. Matte älskar att pynta och att julpynta med antika och ärvda julsaker gör sig fint, när bostaden är ett litet fritidshus omgivet av skog. På hedersplatsen i hallen finns koncentratet av gammaldags jul på en mycket liten yta. Där står, liksom i Mattes mammas bardomshem, tre tomtar som Mattes mamma ärvt av sin mormor. På en hylla som Mattes mamma tillverkade i träslöjden i skolan. Mattes mamma föddes 1915 och gick bort nittiofem år gammal. Dessa tomtar har fått stå i Mattes "flickrum" på samma hylla, innan flytten hemifrån till en egen bostad. Hyllan och de tre tomtarna har följts åt sedan mer än hundra år. Andra tomtar ploockas också fram för dekoration, som de två av flirtkulor som Matte tillverkade tillsammans med sina söner när de var små och det julpysslades med egna barn och dagbarn. Under åren har några tomtar av modernare snitt anslutit sig till skaran, så nu pryder flera generationer tomtar den lilla stugan i skogen. De är inte många! Utrymmet är begränsat, men de som plockas fram är väl utvalda och representerar Mattes egen julhistoria. Minnen i koncentrat.
Traditioner är viktiga och gamla blandas med nya. Överraskningen blev stor denna jul, när Matte infört ett nytt inslag. En ny tradition? Alla besökare fick en liten julklapp av den inte så gamla tomte, som i år fick stå vid granen i uterummet. Man välkomnades av tomten utanför ytterdörren således. Innan man steg in i stugan fylld med tända ljus och en sprakande brasa. Ute brann det i eldkorgen för en värmande känsla i det grådisiga vädret.
Lapskfloocken slappade under torsdagförmiddagen. Njöt av julstämningen i stugan. Mitt på dagen tog Matte en powerwalk med hundarna runt kvarteret. Farten uppför berget bakom huset var så hög Matte förmådde och det gjorde inte alls något att hundarna uppe på krönet ville ha lite egentid för tidningsläsande, efter några dagars frånvaro. Matte fick ner pulsen och slutade hosta och fick fart på fötterna på nytt. Ett stycke plan promenad med god fart avlöstes därefter på nytt av mycket nosande. Det passade Matte fint med dessa intervaller mellan fullt ös varvade med stillastående.
Ett ruckel till hus av ihopplockade delar brukar normalt passeras så raskt det går och på andra sidan vägen, av flera anledningar. Man väljer sina krig och nu förefaller stället tomt med förtäckta fönster. Lugnt och skönt. Alla passar inte att bo nära inpå andra människor. Här finns även en hund. Nu fick de två Lapska äntligen ett tillfälle att noga nosa av en större yta, längs fastighetens gräns mot vägen. Det uppskattades mycket. Annars tvingas de passera i kortkorta koppel och så snabbt som möjligt.
Nästan hemma tillönskades Matte en god fortsättning, av en granne som stannade sin bil. Varpå en BC-liknande hund kom utrusande på vägen från skogen bakom bilen. Mitt framför Lapskflockens revir. Bakom och inte framför bilen som tur var. Den tog sikte på de två förvånade Lapska som gick igång på alla cylindrar! En hund som rusar rakt emot dem är ett hot så klart. Men denna hund var inget hot och den läste de Lapska fint och stannade upp. Blev stående tio meter ifrån dem. Aili vansinnesskällde och tystnade inte förrän Matte tog i från tårna och röt till. Detta fick även den svartvita hunden att vända om och söka sig tillbaka längs vägen. Aili och Modji såg nöjda ut. Hunden såg förvisso ut som en BC-korsning, men var iklädd jaktväst med lång antenn på ryggen och skulle nog jaga något annat än Lapska Vallhundar. Eventuellt var det en hane som blivit varse i skogen att här kom en tjej som kan börja löpa när som helst. Tror Matte. De egna hundarna går dagligen i skogen, längs en runda där de naturligtvis lämnat mycket information.
Hemma var Husse klar med vad han hade att göra för stunden och hundarna fick byta förare på direkten. Nu fick de följa med Husse på en skogspromenad. Trots viss misstanke om pågående jakt. Men hunden hade inte dragit iväg tillbaka upp i skogen, utan mot sjön norrut och inga skott hade hörts under dagen. Kopplade Lapska och varseljacka på Husse kändes säkert nog för att gå "mopperundan", över bergåsarna ner i den gamla granskogen.
Matte tog tag i vad som behövde göras kring bäcken efter det rekordhöga flödet under flera dagar. Vattnet rinner in under snickarboden som står över en stor vägtrumma och här händer det att diverse kvistar och grenar fastnar och samlar upp annat, som färdas nerströms, i det kraftigt strömmande vattnet. Matte hittade ett gammalt kvastskaft att ha som arbetsredskap och hon balanserade på stenar i vattnet och rensade bäckfåran ren. En vall av ihopdrivet bråte rensades bort och genast sjönk vattennivån märkbart. Den stora vattentunnan vid husknuten var överfull och den tömde Matte inför väntade minusgrader. Just som Matte var klar kom Husse och hundarna tillbaka. Nu var det hög tid för eftermiddagsfika i stugvärmen, där gjutjärnskaminen hållit värmen fint några timmar utan att matas.
