På fredagen tog Matte med hundarna på en långpromenad med moppen och sedan fick de vara ute med Matte på tomten hela dagen. Matte rensade ogräs och snyggade till. Rätt som det var hörde Matte upphetsade skall från gräsmattan och såg Aili krafsa frenetiskt nära bäcken. Matte anade oråd och skyndade till. Där låg den stackars vettskrämda snoken och såg död ut! Lätt ihopringlad med huvudet bakåtkastat och munnen vidöppen! Modji var lugnare än sin dotter och gick genast undan på tillsägelse. Aili visste inte till sig och vägrade till en början att lyda. Hon ville få fart på snoken! Modji gjorde likadant i samma ålder, men har nu lärt sig hur man umgås med snokar. Dem skall man vara rädd om!
Snoken lämnades ensam och Matte studerade den en stund på lite avstånd. Var den levande eller hade Aili lyckats ha ihjäl den? Snokar spelar döda för att rädda livet och Matte trodde nog inte att Aili var skyldig. Men snoken kunde ha hamnat där under Mattes och hundarnas promenad och dödats av något annat djur kanske? Matte gick fram och petade till stjärten med en pinne och då vred snoken rätt huvudet och stängde munnen. Lite senare gled den snabbt ner i bäcken. Hundarna förbjöds att närma sig bäcken under en halvtimme för att ge snoken en chans. Därefter spårade Modji och Aili snoken i bäcken och ut under snickarboden i vägtrumman. Där kom de inte längre då öppningen försetts med spjälor mot granntomten. Snoken hade flyttat över till den lugnare granntomten. Ett mycket klokt beslut, men hundarna var besvikna. Násti bryr sig inte längre. När det blev tre snokar samtidigt för ett par år sedan blev det ointressant.
När Husse kom hem drog familjen vidare till torpet för att sova kvar till lördagen. Hundarna uppskattade de större ytorna i skogsbacken och patrullerade runt staketet. Ytterdörren stod öppen när Husse och Matte tillbringade kvällen inne i stugan. Hundarna kunde komma och gå som de ville hela kvällen. Men när mörkret bredde ut sig drog även hundarna sig inomhus. En intensiv måne lyste sedan upp skogen och över havet var himlen stor och ljus.
Lördag.
Morgonsol på verandan, men lite kyligt var det. Vilket inte hindrade hundarna från att sticka ut med en gång när de vaknade. Efter frukosten satte Husse och Matte igång med trädgårdsarbete även här. Husse körde trimmern och Matte krattade. Alla fina lupiner som blommade tidigare i sommar i mängd framför huset, stod nu som skräpiga motsatser och förfulade och förhindrade framkomsten där de fallit och utgjorde snaror runt fötterna. Hundarana hölls med sitt och Husse och Matte såg dem lite då och då när de förflyttade sig mellan liggplatser i sol och skugga, ute och inne. Násti satt på pass vid sorkhålen. En del blåbär konsumerades också.
Trötta i kropparna for familjen hem framåt middagsdags och Matte tog upp potatis. Trots galler över odlingslådan där Matte grävt, har Aili lyckats sätta i sig mer potatis vad det verkar. Nu är hon inte risig i kistan, men i skiten avslöjas sanningen. Ett frö är hon! En slyngla! Men väldigt charmig när hon vill påkalla uppmärksamhet genom att peta på folk med tassen. "Hallå! Jag vill ha en klapp eller två!"
Söndag.
Ännu mer trädgårdsarbete blev det denna dag. Då regnskurarna avlöste varandra och solen tittade fram däremellan. Sådant som inte blivit gjort tidigare under sommaren måste göras nu. För en bättre start nästa vår. Matte har inte kunnat göra allt som behövt göras denna sommar och måste nu få Hussehjälp med finrensningen kring buskar och rabatter. Sniglarna har haft det gott när Matte inte orkat med. Några plantor är borta för gott troligtvis. Nu får de bruna trädgårdmarodörerna lite svårare att gömma sig intill åtråvärda växter igen. Spåren frå en sommar med lite slarvigare trädgårdskötsel börjar tyvärr synas lite för mycket. Matte hoppas på ökad rörlighet nästa sommar. Förbi på vägen marcherade pensionärsgänget i rask takt på sin dagliga gemensamma långpromenad. De går fort och de går långt och Matte är grymt avundsjuk! De flesta är säkerligen äldre än Matte.....
Som firade sin 96-årsdag tillsammans med Husse med middag på Waxholms Hotell på kvällen. Utsikt över skärgårdstrafiken vid kajen och god mat! Många trappsteg upp, men det var det värt! Tack snälla Husse!