Torsdag.
Först regn och sedan minusgrader! Inte helt optimalt vare sig för bilister eller fotgängare. Såphal var trappen när Matte gick ut. Men vägen utanför huset var fullt gåbar utan broddar och Matte och hundarna traskade iväg på en promenad mitt på dagen. Upp till sjön bar det och här är vattenståndet väldigt högt. Ändå envisas någon med att bygga för utfllödet och dämma sjön! Vattnet i bäcken hemma på tomten forsar i höjd med gräsmattan trots det. Mängder med snö som smält och ovanpå det dagsregn ger stora flöden. Stenar i sjön som brukar vara synliga är inte det och en uppdragen båt ligger nästan med rumpan i vattnet. Nu var det ett smärre vattenfall vid sjöns enda utflöde och hundarna blev nyfikna, när de passerade på den oerhört halkiga bron. Vattnet pressades rakt upp och forsade sedan under hundarnas fötter!
Matte vandrade vidare med hundarna längs stigen utmed sjön. Här står tallarna tätt och jordlagret är tunt, varför stigen bitvis är täckt av ett nätverk med rötter. Dessa rötter var nu väldigt hala och till och med hundarna halkade när de satte tassarna rakt på dem. Fötterna gled snabbt och förädiskt i sidled. Kraftiga vindar och mycket snö hade fått kopiösa mängder med små hårda tallkottar att rasa ner över stigen. Dessa täckte bitvis stigen helt och Mattes skor gled omkring som på kullager! Ett par centimeter ovan marken! Av den fina utsikten över sjön såg Matte inte det minsta på denna promenad, där det väsentliga var att hålla tungan rätt i munnen och fötterna kvar på marken! Stint stirrade Matte ner i marken och höll hundarna i koppel bakom sig. Hon behövde ingen draghjälp i form av en spontan Aili, som hittar intressanta dofter precis utanför kopplets längd lite då och då. Matte skred sakta genom skogen och kortade ner promenaden, för att öka sannolikheten för en hemkomst utan några brott eller stukningar.
Mera utevistelse blev det dock för Lapskflocken. Med iskalla fingrar påbörjade Matte det trevliga arbetet med att adventspynta i trädgården. Här kommer inga blålysande lampor in. Inte heller några iskallt lysande vinterdjur eller stressigt blinkande historier i olika skepnader. Husse och Matte är traditionella och lyser gärna upp mörkret med varmt lysande slingor och adventsljusstakar. Att sätta upp slingor och ställa fram stakar är trevligt. Att få till elanslutningar och timers är knepigt.
Hundarna hade inga fingrar att frysa om i den nollgradiga temperaturen som sänktes ytterligare av den iskalla vinden, men talade om för Matte att de tyckte att hon kunde avsluta dagens arbete när det började skymma. Matte fick upp en fin "gransris"slinga över rosenbågen och lyssnade sedan på hundarna. Som snabbt slog sig ner framför kaminen och tittade uppfordrande på Matte: "Tänd!" Så då gjorde Matte det och just då kom Husse hem från jobbet.