Lördag.
All snö som kom under torsdagsdygnet har sjunkit ihop ordentligt, med några få plusgraders hjälp. Stormbyar drog över trakten och det kändes angeläget att ta sig ut till Torpet vid kusten för att se vad som hänt där. När stormen Alfrida passerade för några år sedan hade en stor och tung grantopp knäckts och lagt sig mycket tätt inpå lillstugan, som klarat sig mirakulöst nog. Bara en liten flisa hade slagits ur altanräcket.
Allt såg bara fint ut när Modji och Aili drog iväg ut i sitt andra revir, för att kontrollera på sitt sätt. Här ute hade det fallit betydligt mycket mindre snö! Hemma låg det ännu ett snötäcke kvar, men vid Torpet närmare kusten fanns endast enstaka snöfläckar här och där. Över dessa snöfläckar gick tydliga fotspår från både människa och hund, avslöjande att träningskompisarna med valp i flocken varit på besök. Boende i lägenhet och i avsaknad av inhägnat och säkert område för valpen med "storebror" att vara lösa på, har Modji och Aili delat med sig av sin stora och trygga "hundgård" i skogen. Nu hade de fullt upp med att nosa av varenda nytillkommen kissfläck! Medan Husse och Matte gick ett varv runt tomten och kunde konstatera att inget träd fallit någonstans och det kändes skönt. Inte heller hade något träd fallit utifrån skogen och in över staketet som sist.
Vädret var fint med solglimtar och det blåste inte. Några få plusgrader. Husse var lite trött och slog sig ner för att vila vid lillstugan. Matte stökade i stugan och täckte det nylagda och ännu obehandlade skurgolvet i köket med trasmattor som skydd. Därefter kunde dörren få stå öppen för genomvädring och våta hundtassar kunde inte skada golvet. Modji och Aili hade fritt tillträde som de är vana.
Sedan serverade Matte smörgåsar och dricka och Lapskflocken njöt av lugnet så här lite utanför byn, på höjden ovanför. Modji och Aili kunde koppla av bättre när ingen höll på och grävde upp tomten nära inpå som hemmavid. En fastighet köpt av någon hittills okänd, men nu är den lilla stugan riven bräda för bräda och en grävmaskin är igång hela dagarna. Först blev fastigheten ett byggupplag, gemensamt nyttjat av flera "byggare" österifrån och nu händer andra saker. Modji föreföll inte helt nöjd med den trafik av olika människor med olika fordon som rörde sig så nära inpå utan att hälsa. Den person som nu bor i en friggebod långa perioder, utan vatten och avlopp, verkar hon också ställa sig aningen skeptisk till. Något skaver. Hon vill ha koll på honom och grävmaskinen. Grannar hälsar. Det är vad hon är van vid. Här finns en tydlig avvikelse och den reagerar Modji på. Vid torpet med en stuga i utkanten av byn och ingen väg inpå huset och skogen runt om är det betydligt lugnare! Även för Husse och Matte!
Att stugor/hus i Stockholms närhet är efterfrågade går inte att missa. Det senaste året har folkmängden i Stockholm minskat. Liksom i London för övrigt. Är det pandemi vill man inte bo i storstäder. Man söker egna hus. Modji och Aili har tillgång till två inhägnade revir där de kan leva hundliv och att andra gärna vill köpa dessa båda revir märks tydligt. Matte får både telefonsamtal och brev av mäklare som erbjuder sig att sälja dem och längs vägen står en skylt med budskapet "HUS KÖPES". Hundarna behöver inte vara oroliga, de kommer att få ha sina båda revir kvar - trots den stora efterfrågan. De är lyckligt lottade med möjligheter att få leva hundliv i naturen, om än på begränsade och inhägnade områden. Det är så Matte vill ha det.
Efter fikapausen var det slut på lugnet. Nere i byn satte den okända hunden med en skrotsamling i rösten igång att skälla. Det låter tungt och raspigt och skramligt ansträngt när skallserierna kommer i grova omgångar. En stor och grov hund vad det låter. En betydligt mindre hund anslöt med pipig och gäll stämma och Modji och Aili brydde sig inte. Men så satte ett litet tvärilsket och tvärförbannat barn igång att skrika på toppen av sin förmåga. Gällt, vasst, genomträngande och väldigt ihållande. I minst en halvtimme skrek, illvrålade och gallskrek detta barn nere i byn och med den ljudstyrkan uppe hos Lapskflocken torde de närmaste grannarna ha skaffat hörselskydd. Det var inte första gången. Både hundarna och barnet har hörts åtskilliga gånger tidigare och det upprörda barnets skrik får Modji och Aili att sätta sig på gårdstunet under uppmärksamhet. "Vem slår barnet? Detta är inte bra!" I familjen och hemmavid låter det aldrig så här. Denna trio slår vida varenda Lapphund, i förmåga att ge ljud ifrån sig ihållande och genomträngande.
Matte jobbade med rensning på tomten, Husse slumrade till och de två Lapska höll koll på byn från sin lite upphöjda position.
Klicka för större bilder.
Hem for flocken sedan nöjd efter en fin dag vid Torpet, medan barnet ännu vrålade och hundarna skällde raspigt, skramligt och gällt pipigt i kör med olika stämmor. Hur länge orkar ett isket barn egentligen skrika så fruktansvärt högt? Hur länge orkar föräldrarna låta barnet hålla på? Tränar man regelbundet så verkar det ge stor uthållighet åt alla håll...