Nu på lördag klockan tio i Märsta har Lapphundklubben med kort varsel kallat till medlemsmöte, med anledning av att SKK tagit över ansvaret för klubben. Rasen Svensk Lapphunds väl och ve har upplevts hotat och SKK har fått uppdraget av Jordbruksverket att ansvara för de svenska raserna. Det har sedan legat på rasklubben, men nu har SKK ansett det nödvändigt att ta över. Så i grunden har all turbulens under lång tid bottnat i oro inom rasen Svensk Lapphund. Vilket även påverkat klubbens två övriga raser Finsk Lapphund och Lapsk Vallhund. Tre separata rasklubbar skall bildas. Vilket kanske inte är så tokigt. I styrelsen för Lapphundklubben äger ingen av medlemmarna en Lapsk Vallhund.
Lapphundklubben har en helt fantastisk och i sammanhanget utstickande klubbtidning! Vars julnummer hamnade i lådan hos Lapskflocken på måndagen. En tidning som några gärna skulle prenumerera på utan att vara medlemmar i någon klubb har det visat sig! Men tidningens saga förefaller dessvärre vara all efter nästa nummer. Huruvida klubbens saga också är det vet man förhoppningsvis snart. I polarhundvärlden finns en paraplyklubb och under den separata rasklubbar. Kanske detta är en lösning även inom lapphundvärlden.
Sitter Matte bara inne i stugan och myser vid brasan och tycker på datorn när det är snö ute? Har hon glömt sina hundar? Nej, så illa är det inte. Med temperaturer som pendlar över och under nollan har vägen utanför huset åter blivit en isgata. På söndagen körde Matte några olika långa sträckor med sparken och motionerade sig själv och hundarna. Násti fick hänga med på uppvärmningen som dagens promenad i raskt tempo. Därefter fick hon stanna i stugan och Matte öste på för allt hon var värd med Modji och Aili. Modji är för väluppfostrad för att dra. Hon kutar fint vid sidan av Matte! När dottern Aili är fullständigt skrupelfri och drar mycket bra! Även när det tillfälligtvis kärvar fast i en uppstickande vass liten sten. Vilket för övrigt är ett riskmoment och Matte stirrar stint ner i marken, för att inte få tvärstopp och flyga fram över sparken.
Cykelhjälmen hade nog varit lämplig, då farten stundtals blev hög. Aili hade en helt fantastisk trav, där hon längde på stegen bara mer och mer. Inte heller Modji bytte gångart, utan travade mycket vägvinnande, fortare och fortare. Det var så vackert att se dem! Ailis bror Runne glädjer sin renskötande familj genom att springa så imponerande fort! Han är även mycket uthållig. "Han är så bra för han är så lätt och springer så fruktansvärt fort!" Messar hans matte från nordligaste Norge. Matte har tydligen fött upp kapplöpningshundar.... Men en hund i renskötseln får inte vara tung och långsam. Då springer renarna ifrån den och orken tryter snart. För övrigt håller Matte med Runnes äldre tvåbenta familj om att hundarna inte skall bli föräldrar alltför tidigt. De skall visa vad de går för och att de håller först. Där vill man ha bra hundar att jobba med och inte så många kullar som möjligt.
På måndagen försökte Matte upprepa söndagens träning med sparkkörning, men nu var isen såpad och sparken gled i sidled.... Någon fart var inte atta tänka på! Att promenera var inte heller en så bra idé kändes det som när Matte testade. Så lösningen fick bli en hundpromenad längs den sträcka av vägen som inte var alltför stenbeströdd. I korsningar var mycket grus uppkört på vägen och här och där i övrigt högg uppstickande stenar tag i medarna. Matte rörde sig framåt i långsamt promenadtempo, stödjande sig på sparken som på en rollator! Lätt fösande sig fram med högerfoten. Hundarna fick nosa en hel del och Aili som inte var försedd med sele drog så gärna ändå och i mycket svagt, inte synligt nerförslut, kunde Matte stå still och bara glida på isen. Ljuvligt! Ända till en katt sprang över vägen.
Aili kastade sig nittio grader vänster där katten försvunnit och sparken med Matte kanade i sidled mot det djupa diket. Násti och Modji kastade sig förskräckta undan och Matte vrålade " Uppför dig som folk!" till sin hund. Matte veterligen hade hon ingen åskådare när hon desperat försökte bromsa färden i sidled. Aili hörde att Matte menade allvar och återgick till ordningen och färden kunde fortsätta till brevlådan, utan ytterligare missöden.
Nu är pepparkaksdegen tillverkad, kakorna bakade och på måndagen glaserades de. Resten av det som skall ätas i jul kan man köpa färdigt. Eller äta tillsammans vid ett trivsamt julbord i någon för ändamålet lämplig miljö. Det skall familjen göra i helgen. Någon annan får laga all maten och Matte kan bara njuta och umgås med nära och kära! Lägga tid och energi på annat. Som hundarna.