Söndag.
Sett tillbaka genom åren kan den här dagen bjuda på vinterväder såväl som på sommarväder. En minnesvärd Valborgsmässoafton i slutet av 1900-talet var det så varmt att alla besökande grannar vid det stora bålet, även inpå kvällen, var sommarklädda. Klänningar och bara ben! Men Matte minns även kvällar då man letat fram både täckjackor och täckbyxor och sedan stått där i snöhögar och fallande snö och firat och sjungit på kvällen! På platser med endast några få mils avstånd i samma kommun. Aprilväder!
När Matte och Husse flyttade in i sin nuvarande stuga för nitton år sedan, var det en sed att alla grannar samlades och eldade upp ihopsamlat ris tillsammans på Valborgsmässoafton. Man samlades även på Midsommarafton och detta var gyllene tillfällen för alla att lära känna varandra! Permanentboende såväl som fritidsboende. Med pandemin dog allt. Inget Midsommarfirande. Inget Valborgsfirande. Inga möten grannar emellan. Ens de närmast boende. Sjuttioplussare skulle stanna hemma och inomhus. En äldre kvinna blev nere i Vallentuna Centrum utskälld av en tonårsgrabb när hon var ute och promenerade. "Du får inte vara utomhus! " Pandemin har ändrat umgängesvanorna. Alla vaccinerade sig inte. Inget grannumgänge längre. Ett ensammare liv upplever Matte. Människor har dött och nya har flyttat in eller så är husen tomma. Förändring. Äldre har alla blivit. Tröttare kanske.
Det som tidigare var en fin tradition och ett sätt att umgås med sina närmaste grannar fick ett abrupt slut. Nu sitter var och en hemma hos sig som vore det vilken vardagskväll som helst. Grannumgänget med knytiskräftskivor och grillande tillsammans har upphört helt. Alla har hunnit bli äldre. Några få år kan göra stor skillnad i sjuttioårsåldern. För många betydde inte några år med pandemi och avstående från umgänge och resor så mycket. När man har hela livet framför sig. För sjuttioplussare var det annorlunda. Det gavs inte alltid en andra chans - efter pandemin. Den Matte skulle besöka i England hann dö. Till exempel. Flera år utan umgänge under pandemin har satt sina tydliga och tråkiga spår och Valborg firade Matte och Husse hemma och ensamma. Inget gemensamt eldande fanns i närheten. För att få till någon aktivitet drog flocken till Nedergården utanför Rimbo för att fira på något sätt. Räkmackorna där är stora och goda och med hem följde tårtbitar till eftermiddagsfikat i den svinkalla blåsten på altanen. Solen behagade titta fram en kort stund och det var nästan skönt ett tag. Hundarna fick rejäla hundtugg att fira med.
Efter det att Matte hade gått en promenad med hundarna tände Husse i eldkorgen och Matte värmde kvarbliven glögg på spisen. Nyfikne Dima undersökte de sprakande och smällande vedträna så nära det bara gick, utan att bränna av morrhåren! Han backade och gick närmare! Gång efter gång och han kunde inte slita sig från lågorna och inte minst ljuden när elden tog sig. Tidigare på dagen hade Husse kört motorsågen och kapat ved vid vedboden, strax utanför grinden. Där ville Dima mer än gärna vara med! Motorsågsljudet var han nyfiken på! Han dras som en magnet till alla ljud! Höga som låga! ALLT måste undersökas! Att putta på den buckliga hinken vid vattentunnan är en jätterolig lek för Dima. Botten har slgit sig och är numera rund och när Dima går förbi måste han putta till den med nosen så att den står och vaggar en stund på stenplattorna. Han sätter även mycket gärna nosen under handtaget, lyfter och släpper ner det så att det smäller! En rolig hund!
På TV var det stämningsfull och vacker musik och Matte njöt medan en brasa sprakade i braskaminen. Ett fint Valborgsfirande inomhus.