Det är kontrasterna som gör det! På söndagen for familjen till Vettershaga och den lilla sommarstugan. Den ligger i Lillbyn. En utby/"förort" på några hus till skärgårdsbyn Vettershaga. En ännu icke exploaterad idyll i Roslagen. Innanför Blidö och med Ålandshav en bit ut. Här kopplar hundarna av som de inte gör hemma. Här ligger stugan en bra bit från den lilla vägsnutt som tar slut vid grannhuset bredvid. Här promenerar inte en massa hundägare förbi. Här far inga bilar förbi. Här är hela tomten kringärdad av tät grönska. Här lägger sig hundarna på gårdstunet och på söndagen var det uppenbart att de kände sig hemma. Alla tre sov djupt i skuggan av björk, ek och körsbärsträd. Fullständigt avslappnade. Inte med ett halvt öga på vägen. Som hemma. Där en hund kommer farande, lösspringande, framför en husse som är lat och motionerar hunden från fyrhjulingen. Där #Z>§¤ koppellösa eller flexiförsedda hundägare stannar och låter sina hundar kliva över det mycket breda diket och sticka in skallarna genom staketet till Lapskfamiljen. Där Lapskfamiljen av dåliga erfarenheter vet att tomten måste vaktas. Där de två snettemotvarandraboende uppfödarna så här års ständigt själva är på vakt för att tysta ner sina vaktande hundar, när okunniga hundägare låter sina hundar provocera hundar i trädgårdar längs vägen. Genom att släppa fram dem till staketen och inkräkta på andras revir.
Hela Lapskfamiljen, två som frybenta, kopplar av och har semester i sin lilla sommarstuga. Grannuppfödaren avundas en tillflykt. Nu kommer för de årentruntboende hundarna, ständigt nya och okända hundar, alldeles för nära inpå. Ute på deras landet behöver man inga koppel. Kan småbarnen cykla fritt. Kunde man kanske. Inte nu. Inte nu när lastbilarna far i skytteltrafik för att bygga om och bygga nytt när kommunen underkänt nittio procent av alla avlopp. Kommer en lösspringande hund eller en ensamcyklande förskoleunge bli första offret i den allt hetsigare trafiken i området? En tanke dök upp. Grannuppfödaren och Matte diskuterade fritt och irriterades gemensamt på hur många som numera är hundägare utan att ha läst bruksanvisningen. Det slirar i handhavandet. En skylt med varning för rävskabb på det ena staketet och en skylt med varning för kennelhosta på det andra staketet kanske? Inga främmande nosar in på tomten. Lapska vaktar bra. Så även Cockrar. Det är inte kul när man på två håll ständigt jobbar på att få hundarna att inte skälla vid staketet och ständigt får denna träning saboterad. Genom att hundarna faktiskt får fog för att vaktande är nödvändigt. Men många av de hundägare som missat manualen lever i okunnighet om för andra självklara hundåkommor.
Vilket gnäll..... Men kontrasterna är så väldigt uppenbara. Hemma är hundarna ständigt beredda, de har ständig vakt, det kommer ständigt okända hundar för nära inpå dem. Integriteten respekteras inte. Hundar släpps för nära. Både när de är på promenad och när de är på tomten. Vid sommarstugan finns inte denna ständiga beredskap. Semester. Avkoppling. Mentalt. Jobbade med kroppen gjorde däremot både Husse och Matte. Stolp slogs ner, växtlighet röjdes.