Fredag.
Det mesta verkar tyda på att Násti fick en tia-attack på torsdagen. En liten stroke. Beskriven på nätet för humanvården, som en liten propp som tillfälligt stryper syretillförseln till en del av hjärnan, men löser upp sig och försvinner av sig själv. En liten blödning talade veterinären om. Hon fick det att låta bagatellartat. Inom humanvården ser man mycket allvarligt på det och det är där prio 1 och skall behandlas och utredas som en stroke. "Inom några dagar får en av tio patienter med en tia sedan en stroke. Många som får en stroke har haft en eller flera tia under en tid innan."
Nástis kullbror Golli fick en liknande attack för ca tre veckor sedan och har sedan inte fått någon mer.
Nu gäller det att bestämma sig för någon form av förhållningssätt till detta. Man kommer nog knappast att utreda Násti, en trettonårig hund, för att förhindra en stroke. Man kan inte gå och vara rädd varenda dag. Men man kan ta vara på varje dag och man kan vara uppmärksam inom rimliga gränser. Násti skulle knappast må bra av att bli överbeskyddad. Alla hundarna får alltid laxolja i maten på morgonen, vilket är bra för att motverka hjärt- kärlsjukdomar. Det var väldigt bra att detta inte kom när hundarna för ovanlighetens skull var ensamma lite mer än vanligt, då Husse och Matte åkte till Åland i måndags. En ny situation, där Nástis ålder gjort sig tydligt påmind. Det svåra med att var djurägare.
På fredagen var det mulet och småskvätte till och från trots att väderrapporten inte nämnt något om regn över huvud taget. Sol och lite molnigt skulle det vara. Ingen målning denna dag, däremot inköp av mer målarfärg. Den med åren solblekta södergaveln ser nu rätt ämmelig ut, där den skarvar i den nypanelade, tillika nymålade verandan/uterummet. Vackert är det inte med en nymålad och blänkande fin vägg som skarvar i en matt och blekröd vägg. Som alltid när man fixar till något så ger det ena det andra. Hundarna fick följa med till Arninge och några vitlackade trälister fick även följa med, för tillsnyggning i uterummet av skarvar och snedheter.
Vid hemkomsten kunde familjen konstatera att där hade det regnat betydligt mer än över Arninge, så valet att åka iväg var ett klokt val. Nu hade regnet dragit vidare och hundarna kunde vara ute på tomten resten av dagen. Násti var sitt gamla jag igen och fick hänga med på en stillsam tur bland blåbärsriset i skogen med Husse. När hon kom hem drog hon iväg efter de andra hundarna över gräsmattan i stora språng! En mycket glad och nöjd Násti.
Matte känner det som att hon mycket påtagligt lever sitt liv i en berg och dalbana denna sommar. Där det sannerligen gäller att ta vara på de goda stunderna.
Denna dag - en bra dag!