Måndag.
Klockan elva hade Aili tid hos veterinären för ett andra ultraljud. Naturligtvis har ett hopp funnits att det bakom alla bubblor som skymde sikten för tio dagar sedan, låg några fosterblåsor. Veterinären kunde ju varken säga bu eller bä i den frågan. Hugget som stucket.
Hon var nu extremet noga och fick tillåtelse att kalraka hela Ailis fullpälsade mage för ett tydligt resultat. Trots den nyfallna snön. Naken och blöt låg Aili där så snällt på rygg en låååång stund alldeles still och lät veterinären kolla hela hennes kala mage! Fyra par ögon blåstirrade hoppfullt på skärmen, när centimeter efter centimeter gicks igenom av magen. Hoppet ger man inte upp i första taget, men vartefter tiden gick var det allt mer uppenbart att här fanns inte ett enda knytt att se. Den enda blåsa som fanns var en tom urinblåsa. Livmodern var bara en centimeter bred. Aili kunde inte konstateras dräktig. Tvärt om.
Men Matte var inte beredd att ge upp helt än. Mirakler har skett tidigare, när tiken ansetts vara tom och sedan ändå har fött ett knytt. Matte vill veta hur det står till i detalj i Ailis mage, inför tiden då hon beräknats föda. Matte vill inte ha någon överraskning och stå helt oförberedd. Varför hon förser sig med både livrem, hängslen och ett grabbatag i byxorna och låter röntga Aili den 30.11. För säkerhets skull.... Om ifall att....
Hem for Husse och Matte via Arninge, där distraherande ärenden uträttades och lunch åts. Tomhetskänslan var total. Så oerhört ledsamt det kändes. Aili var som tur var totalt omedveten om att hon nyligen betraktats som dräktig och nu inte skulle få några knytt till Lucia.
En lång radda med förhoppningsfulla skulle nu meddelas om sakernas ledsamma tillstånd. De skulle inte få hem ett Aili-Äijä knytt i februari. Det smärtar att göra så många besvikna. Man har gjort upp planer man har väntat på besked. Det känns inte helt okomplicerat att försöka sälja något man faktiskt inte har! Tycker i alla fall Matte.
Med facit i hand så kunde inget ha gjorts annorlunda tänker Matte.
Aili och Äijä fick umgås under en hel vecka dygnet runt. Söndag till måndag fick de styra helt själva hur de ville ha det, med tillgång till alla ytor i huset och den inhägnade trädgården både hemma och vid Torpet. De parade sig på kvällen på tisdagen, efter att ha tränat hela måndagen och under tisdagen. Första gången för båda. På onsdagen var det pang på direkt på morgonen! Som rena tjuvparningen var hängningen ett faktum redan två minuter efter att de släppst ut genom ytterdörren! På onsdagkvällen blev det en ny beslutsam parning. Sedan parade de sig i skymningen både torsdag och fredag. Där det på fredagen svalnat på sexfronten och umgänget bestod mest av spring och lek i skymningen. Men rätt som det var ändrade leken karaktär och en sista parning i nästan mörker blev det. Bra hängningar vid alla de fem parningarna. På lördagen och söndagen fanns inget intresse för sexlekar längre hos någon av dem och på måndagen, efter en vecka tillsammans, skjutsades Äijä hem igen. Då var de båda helt ointresserade av någon mer parning.
Matte tänker att Aili kanske var dräktig men resorberade, vetten tänker att hon bara är skendräktig. I så fall för första gången. Men nu är det som det är. Inga knytt hittades i dag i Ailis mage och det känns väldigt ledsamt.
Hur saker och ting blir framöver vet inte Matte. Som först måste landa i läget för dagen. En valpkull till skulle det ju inte bli, men intresse fanns så då fick det bli valpplaner ännu en gång här hemma. Så blev det så här. Husse och Matte sörjer något som aldrig var och aldrig blev. Tungt känns det faktiskt.