Påskdagen.
Vädret var inte lika soligt som dagen innan, men med åtta plusgrader och vindstilla blev dagen behaglig för utevistelse. Flocken for till Torpet med ett lass stängselstolpar, för att staga upp och förtäta mellan befintliga stolpar, samt byta ut knäckta stolpar. För alldeles för länge sedan gick en stor tall ner över ett stakethörn och knäckte några stolpar, som alldeles för länge blivit kvar och stagats upp provisoriskt. Matte hade med sig sin nya busksax med teleskopskaft och planderade att frisera en rad granar längs staketet. De kan välvilligt kallas häck, men är några granar som aldrig blev en häck i tid. Nu är det mer som några nerklippta granar som ger vind- och insynsskydd. Detta klippande skulle ha gjorts i november naturligtvis. Det gick dock inte, då det var för mycket snö för att kunna öppna grinden under större delen av vintern.
Nu väntade alltså en hel del jobb och det var lika bra att sätta igång direkt. Dima fick springfnatt när han släpptes ur bilen! Han tokrusade runt hela tomten! Många varv! Innan han uppsökte Matte och berättade att allt var som det skulle i hans andra revir. Hundarna hade fått varsin tuggpinne när de kom och Aili hade tuggat i sig sin lilla pinne medan Dima patrullerade av reviret. Nu tog han sig an sin tuggpinne.
Husse tog med sig två stolpar upp i hörnan där de skulle slås ner, men först hade han en hel del slit med att få bort de båda knäckta stolparna, som satt fast i fårnätet med krampor. Dima och Aili hängde med och höll honom sällskap. Matte gick runt och inventerade växtligheten och upptäckte en lutande tunn och trångväxt gran. En liten lönn måste bort innan den blir för stor. Det finns alltid att göra och det är ju lite det som är vitsen med att ha två tomter. Utöver att det är lyx för hundarna att ha två revir de kan kalla sina egna.
Efter en fikapaus med rejäla äggmackor fick Matte och Husse ny energi och jobbade vidare. Aili och Dima satte igång en vild lek mellan stugorna efter det att flocken pausat tillsammans. Det är helt underbart att hundarna har sådan glädje av varandra! Här finns det rejäla ytor för springglada Dima att sätta fart över! Matte tog med sig en stege och försökte nå de vildvuxna topparna på de ansade granarna, längs staketet mot en grannfastighet. Med huvudet inkört bland grangrenar och armarna sträckta över huvudet, stående på en stege, var det svårjobbat! Säkerheten först och därmed blev det inte alls klippt så väl som Matte velat. Dima kom och kollade vad Matte gjorde där uppe i granriset och insåg att han inte skulle stå för nära. Matte tog sig ner på marken igen under kontrollerade former, innan stegen eller hon själv rasade ner. Fortsatt klippande fick ske från marknivå och på båda sidor av staketet.
Efter sex timmar utomhus och med olika aktiviteter var det dags att fara hemåt. Det blev en sen middag för både folk och fä och det var med en känsla av att ha fått något gjort som Matte och Husse tände en brasa och somnade framför teven och missade vad det nu var de skulle titta på. Aili och Dima hade gått och knytit sig direkt efter sin middag.
Annandag Påsk.
Mitt på dagen fick flocken besök och Dima fick återse den Norska Buhunden Brago på drygt ett år. Sist de sågs var det sommarväder, så icke nu. Vilket inte hindrade Dima från att ta ett språng ner i bäcken! Där nådde vattnet upp på flankerna och borde vara djupt nog för honom. Icke! Dima hukade och försökte lägga sig ner för att simma i bäckfåran, där vattnet strömmade kraftigt och iskallt. Han skulle nog bara imponera på sin killkompis; som förvisso såg rätt impad ut där han stod kvar på kanten och nöjde sig med att dricka av vattnet. Sedan blev det springa av! Dima först och Brago efter! Dima sprang som en hare med bakbenen framför frambenen och Brago hann inte med! Han skrek rakt ut av frustration - men gav sig inte! De sprang och sprang i omgångar och hämtade luft däremellan.
Aili fick inte vara med och springa, då killarna måste få leka ifred och Aili anser sig säkert ha ensamrätt i att leka med Dima. Så småningom mattades leken av och grabbarna föreföll nöjda. Det var läge att dra sig in i stugan för hundägarfika. Dima och Brago fick bli kvar i uterummet och nu var det Ailis tur att få mingla med de tvåbenta besökarna. Vilket hon såg ut att njuta av! Mycket kel vid fikabordet blev det för Aili, innan beökarna for hem till sitt eget revir.
Matte avslutade utomhusdagen med en långpromenad på en timme med hundarna. På behagligt ödsliga vägar, vid en tid då många håller sig hemma och äter middag.