Söndag.
Dagen präglades av att Aili började leta lya direkt när hon kom ut! Sedan tidigare är byggnaderna i form av bostadshus, lillstuga, snickarbod, vedbod och lekstuga säkrade. Hundar kan inte komma in under dem. Då Ailis mormor Násti inte bara letade lya när hon skulle valpa, utan även tre månader efter löpen. Skendräktig lite sent men dock. Aili gick nu runt och tittade trånande in under husen, bara för att konstatera det omöjliga. Men ett hopp fanns ändå att någonstans boa in sig. Kanske tillsammans med snöslungan under det täckande tygskyddet? Kanske under altanen och Mattes sovrum? Där ett mellanrum finns, men smalt och Aili var rätt målmedveten. Varför Matte säkrade med två kompostgaller. Nu går det även för människor att ta sig in där, då den djupborrade brunnen finns där, men då måste en spaljé som hängts upp plockas ner först för åtkomst. Överallt där Aili kunde hitta aningen av en anings möjlighet att komma in under, måste hon testa. Hon var lite rastlös och hon bäddade där hon kunde hela dagen. Matte hade koll på tempen och nu är det inte läge att lämna Aili ensam eller utom synhåll.
I kvällningen hade hon kommit på vad hennes mormor hade kommit på. Det täta buskaget med rönnspiréa mot staketet i tomtgränsen, är ett utmärkt ställe att flytta in i för att föda knytt! Men där är numera många små vassa stubbar efter under åren torkade och gallrade stammar och Aili insåg själv ogästvänligheten och kom snart ut igen.
Matte ägnade dagen åt att hålla koll på Aili och att småplocka i trädgården och allmänt njuta av att temperaturen låg på en dräglig nivå för både två- och fyrbenta, tack vare den kylslagna vinden ihop med tjugotvå grader och varierat skyar, dis och moln.
Ännu en granne har sett skadorna på Mattes bilrutor och lika övertygad som andra är att en utrymningshammare använts för att slå ut rutor för att stjäla hundar, är den grannen att någon skjutit med luftgevär mot rutorna. För att skrämma hundarna?! För att skada dem.... Ett hål är snudd på genomgående. Förhoppninsvis har bilglasfirman möjlighet att räta ut några frågetecken.
Oavsett orsaken är det skrämmande hur som, vad det är för människor som finns i närheten. Hur en del tänker kring hundar och djur i största allmänhet. Inget nytt förvisso. Som djurägare är rädslan större för att det skall hända djuren något, än rädslan för egna skador.