Lördag.
Solen sken och det var fint försommarväder. Redan tidigt var många ute och promenerade på vägen förbi Lapskflockens stuga. Det är påtagligt många som inte känns igen från tidigare, inkluderande många hundar. Plötsligt dyker cyklister upp igen! Inte de som cyklade här tidigare, utan föräldrar med barn cyklar mitt i vägen, då det är enda möjligheten på den bitvis starkt kupade vägbanan. Samtidigt var det många bilister och många hade bråttom bland alla gående och cyklande. Man ser mycket man inte vill se från Lapskflockens revir. Ännu har ingen olycka med fotgängare inträffat som tur är/märkligt nog.
Matte tog med sig Modji och Aili på en långpromenad efter ett par dagar utan långpromenerande. Gödselspridning i trädgården har tagit Mattis tid och ork, men nu behövde ryggen vila och kroppen rätas ut!
Efter en startsträcka för uppvärmning satte Matte fart och körde powerwalk i en dryg kilometer. Därefter fick hundarna en sträcka för att nosa, där många andra hundar brukar pinka revir, boende i närheten. Mattes puls gick ner och efter att ha genat över fotbollsplanen och kommit in i det angränsande området satte Matte fart igen. Modji började vända sig om stup i kvarten och till slut måste Matte ta reda på vad som var så intressant baköver. Då upptäckte Matte ett större sällskap generationskamrater, som kom gående i rask takt! Fyllande hela vägens bredd oavsett biltrafik. "Här kommer vi och ingen kan stoppa oss!" Typ. Bra fart hade de där de gick i flock. Matte lade in nästa växel och hundarna tvingades avstå alla sneglingar mot dikesrenen eller bakåt! Matte kunde ju inte låta hela veteranligan passera! Gamlingarna kämpar på för en god kondition mer än någonsin, på vägarna i området! Enda chansen att överleva en Covid-19 infektion, tänker nog flertalet efter många inslag i både TV och på radio. Bra grundkondition och boostat immunförsvar är centralt i livet för många 70+ nu. Även för många som inte tänkt i de banorona tidigare.
Uttrycket "coronahund" verkar etablerat bland nyorden. Man skaffar hund när man "ändå är hemma". Men sedan då? Coronakarantän varar ju inte för evigt. Många fler valpar säljs nu än tidigare och enligt SKK ligger siffrorna på 7-10% fler valpar. Måtte alla dessa valpar få bra liv i sina första nya hem. Måtte de inte "bli över" och kräva omplacering när vardagen blir verklighet och hunddagisplats eller liknande behövs för många samtidigt. När verkligheten med alla kostnader ett hundköp innebär blir verklighet. Även "coronakatterna" som skaffas nu för sällskap i en ensam jobbtillvaror hemma kan blir en "katt för mycket" när vardagen så småningom återvänder. Man kan inte skaffa ett husdjur på grund av en tillfällig situation. Tänker Matte. Som sett annonser på Blocket där man "fått jobb och måste hitta nytt hem till hunden" som skaffades under en tid med arbetslöshet, eller graviditet. Tidsfördrivshundar och katter finns uppenbarligen.
Ja, ett flertal hundmöten blev det på denna långpromenad. Ett flertal hundmöten med tidigare omötta hundar. Bra träning och mängdträning och de båda Lapska fick godkänt. Matte och hundarna lämnade vägen nere vid stranden och fortsatte i skogen och över klipporna intill den lilla skogssjön. Det har tagit ett år innan Mattes senast opererade höft gett full balans för obanat skogstraskande, även om gående på plant underlag fungerat fint mycket länge. Balans sitter inte bara i innerörat. Benstyrka och syn påverkar även balansen när man åldras. Eller snarare förändrad benstyrka och syn. Det tog längre tid denna gången än fem år tidigare när den första höften byttes. För säkert gående i skogen måste man ha god balans i obanad terräng. Nu har Matte äntligen fått tillbaka den balansen.
I skogen är det inte så många som ger sig ut, här där inga vandringsleder passerar och inga snitslade stigar kan följas. Här går man på djurstigar, några gamla upptrampade stigar eller inga stigar alls och hittar med hjälp av kunskap och kompass. Matte njöt av lugnet vid sjön och hundarna fick vara lösa en stund för att skrota runt på de släta och flata skärgårdsliknande klipporna vid vattnet. Härliga badklippor och populära på sommaren.
Hem kom Matte och hundarna efter en dryg timmes omväxlande gående och nu tätnade molnen och det väntade regnet var på gång. Ännu återstod lite luckrande av jord och nermyllande av gödning och lite ogräsrensning som borde bli gjort innan regnet drog in. Varför Matte kastade sig över detta jobb medan hundarna fick tugga tuggpinnar på den nyklippta gräsmattan.
Var rädda om er och håll avstånd även utomhus! Det verkar vara svårt upptäcker både Husse och Matte, när de gör enstaka nerslag i civilisationen utanför skogen. Aldrig inomhus! Dödstalen är skrämmande höga. Smittspridningen skrämmande omfattande. I jämförelse med våra grannländer. Skall det återstående livet nu levas i isolering i skogen, för att inte behöva lämna hundarna ensamma och utan människor?
