Måndag.
Matte lämnade flocken tidigt på morgonen och begav sig söderut mot kommuncentrum, två mil bort. Hemma var det alldeles vitt av den snö som fallit under natten och Matte måste skrapa bort snö och is från bilen innan avfärd. Kommen halvvägs var det barmark och alla mötande bilar var snöfria. Här hade visst varken regn eller snö fallit? Nåväl, målet för färden var rehabmottagningen med vattengympan. I det varma vattnet i bassängen är det så mycket lättare att få böj på den stela kroppen! Fyra gummor och två gubbar i olika åldrar trängdes lite, men kunde vifta med både armar och ben utan att nocka någon annan. I en halvtimme joggades och jobbades det med hela kroppen. Balansövningar i vatten är så bra, då man vågar mer utan fallrisk. Men hur bra detta än är, så finns det alltid en kö och mer behövande. Vid uppföljningsmötet nu, efter fem gånger, måste Matte lämna över platsen till någon mer behövande. Då Matte "ligger så långt fram i rehabiliteringen efter så kort tid", efter tolv veckor. Så bra! Men så synd. Kluvet så klart då vattengympan gjort så gott, men självklart, då andra behöver platsen bättre. Matte har inget att jämföra med och vet inte vad som är en förväntad rehabiliteringstid.
Medan Matte vattengympade och uträttade en del ärenden när hon ändå lämnat skogen, hade Husse tagit med sig hundarna ännu mer ut i skogen. Det blåste kraftigt kring stugan, men i skogen var det lite behagligare och lite mindre snö. Vid hemkomsten hade Husse fixat lite ute och lät hundarna vara på tomten, men de satt på trappen och ville in i brasvärmen!
Flocken tog det lugnt under eftermiddagen och höll sig i stugan. Ute blev det allt halkigare, vartefter temperaturen sjönk från nollan till en minusgrad. Än ligger dubbdäcken på och det känns bra, när halkvarningar skickas ut på lokalradion. Matte hade ingen anledning att gå ut i busvädret och vilade kroppen efter gympan. Aprilväder är som det är och "aprilsnö är fåragö", alltså lika välgörande som fårgödsel, då det är väta som tränger ner i jorden långsamt.