På torsdagmorgonen tog Matte som vanan blivit, med hundarna till skogskanten tvärs över vägen. För rastning och lite spring och grävande. Aili börjar ta ut svängarna och godare godis måste nog till för att övertyga henne om att Matte trots allt vinner i längden. Tonåringen vet vad som gäller, men struntar för närvarande lite då och då i gällande regler. Så som tonåringar pläga. Irriterande förvisso, men det är bara att upprepa regelverket. Markera vad som fortfarande gäller, oavsett hormonstormar. Lite spöken dyker upp här och där. Spöken som inte funnits där förut. Ett av dem var Matte! Visade det sig. Matte satt som vanligt och läste morgontidningen och drack te i glasrummet och rätt som det var flög Aili upp och stirrade ut genom glasdörren med rest ragg. Skällande. Násti och Modji fattade ingenting och blickarna flackade undrande mellan Aili och Matte. Aili fick inget stöd i sin uppfattning att något utanför glasdörren innebar ett hot. Matte rörde lite på sin arm och Aili gick igång igen. Ute var det mörkt. Inne lyste en lampa över bordet. Mattes ljusa och belysta hand speglade sig i glasdörren och lite lätt viftande vid bladvändning blev den med vidhängande arm ett spöke i mörkret utanför. För Aili exklusivt. Inte en bra tid att göra MH.
Matte rehabiliterar sig envetet vidare och tillbringade en timme på gymmet. Gick uppför trapporna. Kondisen är usel, vilket inte alls är konstigt men trist. Träningsvärk är roligare än värken från en utsliten led.
Husse tog en kortpromenad med hundarna när skymningen föll och sedan for familjen iväg till veterinären. När tiden beställdes kunde Matte inte veta att hon själv skulle kunna köra, utan bad om en kvällstid så att Husse skulle hinna hem. Aili skulle ettårsvaccineras. Tid var ursprungligen beställd närmare ettårsdagen men vetten blev sjuk. Nu vägdes Aili igen och Matte blev överraskad. Aili har gått upp ett kilo sedan slutet av juli då alla hundarna vägdes inför Ålandsresan. Då vägde Násti 15 kilo och de övriga två 15,3. Alla var vid utmärkt hull. Under hösten har Matte ökat fodermängden för Aili och även blandat in valpfoder ibland för att hon känts för tunn. Revbenen skall kännas med lätthet förvisso, men mellanrummen kändes också med lätthet. Nu vägde Aili 16,3 och känns fortfarande lite tunn. Hon är lika hög som sin mormor med 47 cm. men har en grövre benstomme från mamma Modji.
Veterinären kommenterade spontant att Aili såg väldigt fin ut, nyfiken på om hon var utställd. Gillade även temperamentet när Aili spontant gjorde high five och fick belöning. En koll av hjärta och lungor gick bra och resultatet var gott. Matte ville ta chansen att miljöträna Aili hos vetten i samband med vaccineringen, som annars endast inneburit kontakt med sköterskan. En enkel koll är bra träning inför eventuella kommande besvärligare undersökningar. Hanteringsövning på bord av främmande person. Matte ser träningstillfällen lite här och där i vardagen.