Lördag.
Vilken härlig vinterdag! Mängder med snö! Sol och vindstilla!
När nattkylan lagt sig och solen stigit blev det en minusgrad och ljuvligt att vistas ute! Matte tog fram den ärvda och snart antika sparkstötting, som hon själv skjutsas på som liten. För första gången på flera år var vägen användbar för sparkåkande. En lördag då många ännu inte skiftat däck och området låg inbäddat i mängder med snö, var trafiken mycket sparsam och de som kört de senaste dagarna hade kört till ett perfekt före, när Matte gav sig ut och provkörde. När föret visat sig vara utmärkt var det hundarnas tur. Gázzi och Násti var väl inkörda, men för Modjis del blev det halvdant, då Mattes alltmer slitna höft hindrade alla former av dragaktiviteter. Tillsammans med dåligt väglag de flesta vintrar. När det väl blev fint sandades vägen. Aili har inte fått chansen tidigare, men nu blev det äntligen av.
Nomeselen passade fint och ett elastiskt koppel fick bli draglina. Modji sprang gärna fort, men väluppfostrat avstod hon från att dra i kopplet. För att inte köra på draglinan, valde Matte att hålla i kopplet och för egen fot hålla så hög fart hon mäktade och bjuda Modji på snabbspringa! Sedan fick Aili göra samma sak. Hon är inte fullt så väluppfostrad men hade ändå en spärr som hindrade henne att dra sparken och Matte. Men springa fick hon! Hej vad det gick på den hala vägen! Stackars Násti visade tydligt att hon ville vara med och leka! Så självklart fick även hon på sig selen för lite springa. Hon var den som drog pulkan eller Matte, när hennes mamma Gázzi mest höll linan sträckt för syns skull. Násti har varit en mycket bra draghund. Nu fick hon springa så fort hon själv ville och inte framför utan bredvid sparken. Fint flyt hade hon och hon längde stegen riktigt bra för sin ålder! En mycket glad Násti fick nöja sig med en omgång spring.
Då Matte fick upp en strålande hastighet och själv njöt av fartens tjusning, valde hon att hålla sig fullt synlig på raksträckan utanför huset. F-n vet om hon höll hastighetsbegränsningen. Vilket ingen annan gör. Så kurvor undveks noga. Sparkandet och springandet skedde alltså fram och tillbaka på den några hundra meter långa sträckan mellan två kurvor. Modji och Aili fick turas om. Till slut var Matte tvungen att ge upp. Inte för att hon blev så himla trött, utan mest för att en artrostumme inte pallar att hålla hårt i handtaget alltför länge, med krav på både stabilitet och styrning.
Nöjda och belåtna vilade hundarna sedan med Matte på renskinnet, i solen vid vedboden.
För att de skulle få lite mer sysselsättning ute denna fina vinterdag, fick de ett "specialsök" eller lite "nosework" om nu allt man gör med hunden skall ha ett namn. De fick helt enkelt leta godis under det tjocka snötäcket. Matte gömde godisbitar över en stor yta och de hade sedan att göra rätt länge, innan alla ansåg att det var tomt på ätbart i området. Lite extra föda i form av olika sorters torrfoder i provpåsar passar fint ihop med ett motionspass.
Husse jobbade med att flytta undan stora snöhögar för att undvika stora vattenmängder, när det nu skall börja töa. Lite vedklyvning roade han sig också med. Men alltför tidigt kröp solen ner bakom granarna på berget mitt emot. Familjen drog sig inomhus och fick fart på elden i kaminen