Söndag.
Husse stack iväg och representerade flocken när det var städdag i området. Matte har nyligen egenhändigt röjt i dikets båda kanter mot skogen och lite till, tvärs över vägen. Därmed ansende sig ha gjort sin del av jobbet. Om än en annan dag. Nu ser man hela slänten med blommande liljekonvaljer under de två stora gamla ekarna. Allt sly håller Lapskflocken också undan, för en vacker utsikt upp mot skogen och för fri sikt för rådjuren, som kommer ner mot vägen. Man gör så gott man kan, var och en efter sin förmåga. Husse fick släpa ris efter andra röjningar och yngre killar med egna fordon lämpliga att forsla ris med tog hand om den biten. Många gånger vill man så mycket, men knoppen vill mer än kroppen alltför ofta i Husses och Mattes ålder. Med en lurande infekton i käken valde Matte att inte anstränga sig för mycket den här dagen. Stagade hellre upp rosor i trägården. Tankarna löpte fritt med Aili och Modji njutande i solen i närheten av bäcken.
En del blir 107 år och håller sig på benen och är pigga i huvudet. Andra går med rollator vid sjuttio. Husse och Matte tycker nog att de är rätt pigga trots allt, men man vet som tur är inget om framtiden. Man kan inte ta något för givet och viss självinsikt bör man ha. Frågan har ställts åtskilliga gånger! Man tar för givet att en Ailivalp skall bli kvar i den lilla stugan i skogen. Det är inte planen.
Modji är nu 10½ och jättepigg och smidig och behöver definitivt få fortsätta träna så som hon är van! Liksom hennes mamma Násti och mormor Gázzi var vid samma ålder och de passerade sina fjortonårsdagar, ännu i träning varje vecka. Ett sparat Ailiknytt om 10½ år har två, om de lever, människor som passerat 80 och är på väg mot 82. Rimligtvis kan inte den hunden få det Modji får och Násti och Gázzi fick före henne. Aili själv blir ett gränsfall.....
Viss självinsikt är man skyldig sina djur. Husses rygg är opererad, Mattes höfter utbytta och det är ingen evighetslösning någondera. När kroppen åldras. "Ramla inte!" De sista orden som ortopeden hojtade efter Matte vid kontrollen i april. Proteser är proteser och benet blir svagare. Hållbarheten sämre vid fall.
Att behålla ett Ailiknytt känns inte rätt mot knyttet. Som aldrig kan ges vad Matte tycker att ett Ailiknytt bör kunna förvänta sig av livet. Detsamma som de andra Lapska i flocken har kunnat erbjudas. Som åttioåringar är det inte en Lapsk som är det givna valet för de gamla räddningssöknördarna. En tioårig Lapsk har många aktiva år kvar och det har inte en åttioårig Lapskägare. Rimligtvis. Även om en nittoettåring sprang Stockholm Maraton i helgen.
Någon äldre gamling kanske har efterlämnat en hund som behöver nya människor och den hunden kan då få tillbringa resten av sitt liv med Husse och Matte. En bra lösning. Tänker Matte.