Torsdagen blev somrig, solig och för en gångs skull positivt blåsig. Tack vare vinden kändes inte värmen hindrande vad gällde aktiviteter. För Mattes del behöver det inte vara varmare än tjugo grader och nu var det tjugofyra. Mycket pyssel är det kring att få till passningen med grinden och en stabilare konstruktion kring infästningen, än vad som varit under de senaste femton åren. Matte är konstruktör och Husse bistår. Nu måste en speciallösning fixas då de tre stora franska träskruvar som skulle behövas inte finns hemma och inte kan inhandlas genom ett snabbt butikbesök. Man får köra på improvisation och lösa problemen vartefter tänker Matte och hittade en lämplig tryckt bräda i gömmorna, för uppkapning i tvärslåar ersättande skruvar. För ett snyggt resultat valde Matte att geringssåga ändarna med fasning och det tog sin lilla tid, men snyggt blev det. Grinden är liksom "ansiktet utåt" och Matte är trött på att ha en halvmesyr som fasad utåt. Annat i livet har kommit före men nu måste det göras. Står grindstolpar inte stadigt och är gjutna på frostfritt djup ändrar de läge över åren. Hela förmiddagen ägnades åt olika grindrelaterade göromål. De stora stenstolpar, som när grannhusen byggdes, såg jättefina ut, lutar nu åt alla håll och fungerar inte alls. Matte är tacksam över att bara behöva åtgärda ett par trästolpar.
Modji och Aili höll sig kring bäcken och avlöste varandra i vakthållningen. När de släpptes ut på morgonen låg förmodligen snoken och värmde upp sig på kanten i morgonsolen och försvann ut ur reviret via vägtrumman, av hundarnas reaktioner att döma.
På eftermiddagen drog Lapskflocken till veterinären för påfyllning av rabiesvaccineringen. En handling i tron på att även svenskar någon gång i framtiden åter får besöka grannlandet Finland. Där gränserna nu öppnas - men inte för svenskar. Fullt förståeligt tycker Matte, med de siffror på döda i Covid-19 som skrämmer i Sverige, kontra flertalet länder i världen. När man ser på antalet döda per capita. Inte rakt av oavsett folkmängd. Ännu sprids smittan och många vårdas på intensivvården och turistnäringen oroas för sjunkande besökssiffror. Varför skulle någon välja att semestra i Stockholm med så stor risk för smitta, när svenskar inte välkomnas i flera andra länder? Kan man undra. Sveriges vägval fokuserade på ekonomin inte gamla människors liv. Både då och nu.
För undvikande av smittspridning till riskgruppen 70+ fick Lapskflocken stanna utanför dörren hos veterinären. En sköterska tog tacksamt emot uppdraget att få gå ut i sommarvädret en liten stund för att ge Modji och Aili sina sprutor. De blev aningen överraskade! De var båda helt klara över var de befann sig och hade nog precis dragit en lättnadens suck över att inte behöva gå in på kliniken, när sköterskan dök upp med två sprutor. Aili fick sin först och hennes skeptiska blick när nästa spruta togs fram hade varit värd ett foto. Ine en till!!!! Modji såg bara godiset i Mattes hand och märkte nog inget av sticket. Hon brukar för övrigt inte bry sig om sådana petitesser som en spruta, godis eller ej. För ett år sedan blev det väldigt många veterinärbesök för Aili på grund av sjukdom efter valpfödsel och då visade hon inte några känslor och tankar inför allt som skedde kring henne. Tålmodig är bara förnamnet! En ny erfarenhet blev det för dem, med veterinärbesök och vaccinering utomhus. Snabbt gick det!
Hundarna fick sedan slappa i bilen som fått en fin skuggplats. Husse och Matte gjorde examensfirare sällskap på uteserveringen intill och kände sig som "alla andra och helt vanliga människor" en liten stund. Trots "specialförmånen" att få beställa och betala vid bordet som 70+ riskgrupp. En konsekvens av denna för stället tillfälliga bordsservering blev att kaffebrickan anlände utan servetter och vad värre var - utan sked till jordgubbsbakelsen Matte beställt..... En mördegsbotten med vaniljkräm, mycket grädde och jordgubbar med gelé överst. Butiken var full och alla var upptagna och in ville inte Matte gå. Så vad göra? Med några år på nacken får man lösa problem även med risk för att skämma ut sig. Gaggiga gamlingar förväntas göra knäppa saker. Så Matte greppade försiktigt sin bakelse och åt uppifrån, jordgubbe efter jordgubbe med grädde runt munnen. Hittade en pappersnäsduk i fickan och torkade. Nådde bakelsebotten med kladdig gelé i ansiktet. Ett glas vatten som beställts blev räddningen. Näsduken kunde doppas i vattnet och Matte tvättade nosen på sig själv och alla runt om på distans var nog fullständigt ointresserade av alla andra. Gott var det! Om än väldigt kladdigt. Härligt var det att kunna sitta på en uteservering och känna sig som en i gänget en skolavslutningsdag med många fina sommarklänningar! Lite normallivboostning innan hemfärden till den lilla stugan och det avskiljda livet i skogen.
