En rubrik som är lite hårddragen kanske, men två dagar efter varandra så helt olika, får den ändå att tydligt visa på vad dagarna slutade i.
Måndag.
Mycket snö hade fallit! Fin och kall snö som gjord att åka skidor på! I helgen var det bara is överallt och nu detta. Matte ville så himla gärna ge sig ut på skidor med hundarna! Insåg dock att tre hundar med sele och hundförarbälte inte var smartaste sättet att debutera på skidor efter två års avhållsamhet. Akutmottagningarna verkar välfyllda redan som det är, med brutna lemmar i halkan.
Hundarna fick nöja sig med att komma över vägen för lite lösspringande i ekbacken och skogen. På vägen låg den nyfallna snön som en matta utan halkskydd på ett halt golv, efter det att vägen plogades sent kvällen innan.
Matte fick fram de gamla skidorna med kabelbindningar och säkert 40 år på nacken, samt vallade dem med ett lämpligt stift för bra fäste. Med höftprotes var det lite knepigt att komma åt att få på kablen rätt på högerhälen, men med lite envishet gick det. Vägkanten testades och det gick till en början rätt bra, men stavarna slant på isen och skidorna högg i stenar vartefter, så Matte återvände till hundarna på tomten efter en liten stund. Aili har aldrig varit med om att Matte hasat lagg och blev lätt uppspelt!
Lösningen för skidträning så här den första gången på länge, fick bli ett rundspår på den inte jättestora gräsmattan. Det blev snarlikt att simträna i en 25-metersbassäng. Fram och tillbaka eller runt, runt. Varv efter varv. Aili försökte till en början åka med bakpå, men insåg det omöjliga i det och skuttade i stället jämte och framför Matte några varv. Sedan anslöt hon sig till Násti och Modji som satt på verandatrappen och tittade på. Matte stakade på och spåret blev bättre och bättre. Skidorna löpte lätt! Benen växlade fram och tillbaka. Ingen stelhet. Ingen smärta. Det var inte ett dugg roligarae än att träningssimma i en liten basäng, men å vad Matte njöt! Varv efter varv åkte Matte skidor och det var härligt! Ren och skär lycka! I en halvtimme njöt Matte och slutade sedan lite motvilligt, för att inte överdriva och framkalla smärta.
Tisdag.
Husse och Matte hade lämnat in handlingar till kommunen den 28.10. En vecka före jul, i december alltså, kom ett mail med krav på komplettering senast den 8.11 och daterat den 8.10! Strax efter kom ett nytt mail med uppskov till senast den 7.1.2015. En omöjlighet och en oförskämdhet av brevskickaren att låta ett meddelande vara på väg i flera månader. Samt att skriva och be om kompletteringar tjugo dagar innan handlingarna lämnats in ! ?
Matte bad om ett möte för att bättre försöka förstå bakomliggande orsaker, samt diverse otydligheter i kompletteringskraven. Detta möte ägde rum på tisdagmorgonen.
En tillförordnad chef ignorerade Matte en längre stund pratande i telfon och hälsade sedan mycket avmätt. Började därpå mässa om lagar, förordningar och regler, regler, regler.... Matte förstod inte. Inget av detta var något svar på Mattes frågor. Chefen fortsatte att mala på om alla lagar och regler och Matte bad om förklaringar på sina frågor. Konkreta svar på enstaka undringar. Vilket föranledde chefen att yttra: "Du vill ju inte förstå!", "Jag märker ju att du inte alls vill förstå!!!". Flera gånger. Sedan, med armbågarna på bordet, huvudet i händerna: "Nu börjar jag bli irrr i terrrad!", "Nu börjar jag bli r i k t i g t irrr i teeeeerrrrrad!"
Matte förklarade att hon faktiskt inte förstod varför hon måste låta rita om hela huset bara för att tidigare ägare rivit några väggar och satt upp en ny. Ändrat rumsfördelningen. Bara för att hon enligt den nya lagen vill bygga till elva kvadratmeter. Varför hon måste ange explosionsrisker, förgiftningsrisker, fallrisker, klämrisker, brandrisker, utrymningsvägar, radonrisk. För en tillbyggnad på elva kvadrat - samma regler som skulle Matte bygga en villa? Matte förstod inte varför andra tjänstemän gett andra uppgifter vid öppehusbesök och per telefon. "Glöm det!" var chefens kommentar. Märkligt.
Leende med uppspärrade ögon, lutande sig över bordet, anklagade chefen Matte för att inte vilja förstå, ett flertal gånger och hänvisade endast till alla lagar och regler.
Handläggaren viskade avslutningsvis till Matte: "Det är många som inte förtår det där, det är lite otydligt". I övrigt såg hon väldigt besvärad ut inför chefen.
Mycket obehaglig till mods, ledsen, åkte Matte hem och konstaterade att även chefen har en chef och den personen blev inte glad över vad Matte had upplevt vid detta möte. Höll även med om orimligheten i att behöva lämna in nya ritningar på hela huset för att rätta till, enligt ändringar gjorda för mer än elva år sedan. Preskriberat och tveksamt om man verkligen är skyldig att meddela kommunen när man river en vägg eller sätter upp en ny.
En rätt jävlig dag i jämförelse med dagen innan. Denna översittarchef mästrade Matte, fick henne att känna sig som en korkad gammal pensionärstant som inte ens kunde göra korrekta tabeller i datorn. Som bara inte ville förstå. Varför då? Varför skulle Matte låtsat vara mer korkad än hon är? För att jävlas? För att jävlas så klart.
Är det ok att en kommunal chef får en invånare att känna sig som en komplett idiot?
Hundarna släpptes ut på tomten och fick tugga stora och tjocka senor och var nöjda. Matte "kylde av sig" och gick sedan upp i skogen en stund med hundarna innan det var helt mörkt.
Ingen rolig dag.