Skärtorsdagen randades med riktigt aprilväder! Det snöade ymnigt och snön blev kvar på marken. Halka uppstod och med helgrafik blev det inte så bra, med många avåkningar och en del andra olyckor. Ishalka rådde och de som bytt till sommardäck avråddes från att alls ge sig ut på vägarna innan vädret skiftat till plusgrader och tö, vilket skulle ske senare på dagen.
Lapskfamiljen skulle dra söderöver, förvisso med dubbdäcken kvar på bilen, men fann ingen mening i att ge sig ut i rådande väder, när ingen tid fanns att passa. Förmiddagen ägnades åt packning och hundpromenad i lugn och ro innan hemmet lämnades mitt på dagen, när snön redan rann bort och temperaturen stigit från noll till fem plusgrader. Ishalkan hade redan bytts till barmark.
Målet för familjens resa var Tidaholm, där en av Modjis döttrar bor. På ortens BK skulle ett MH ordnas under fredagen och där skulle Aili, med systrarna Adji och Saivi mentalbeskrivas. Så nu skulle det bli valpträff med aktiviteter i påskhelgen.
Familjen inkvarterades hemma hos ortens Modjidotter och totalt skulle det bo fem hundar i huset, när Aili med mor och mormor anlände. Här fanns gott om plats både ute och inne och de fem hundarna, fyra Lapska tikar och en Belgarkille av den svarta sorten samsades gott om utrymmena. De fick börja med att umgås på den inhägnade tomten, där plats fanns för att dra sig undan om någon skulle vilja göra det. Aili och syrran Adji ägnade sisg mest åt att jaga varandra runt, runt och kors och tvärs med fintningar av varandra. Roligt hade de!
Tidigt på Långfredagen vaknade Matte och skulle säga god morgon till de egna hundarna, som delade rum med Matte. Det gick inte. Fullständigt oväntat hade Matte under natten tappat det mesta av rösten och kunde bara hesväsa fram lågmälda fraser. Hundarna såg undrande ut. I övrigt var Matte frisk och alla begav sig till klubben där den tredje Modjidottern anslöt. Under dagen skulle en Labbe och de tre Lapsksystrarna mentalbeskrivas av Lasse Österlund, själv spetsägare.
Som tvåa och först ut av Lapsksystrarna var Adji och både Husse och Matte hade möjlighet att följa med och titta. Följde med gjorde även en reporter från lokaltidningen som fått nys om detta "evenemang". Adji skötte sig bra och uppförde sig i stort så som hennes ägare hade förväntat sig. Här och där kunde Matte känna igen mamma Modji i reaktionerna, eller mormor Násti. Även mormors mor Gázzi gjorde sig påmind, när Adji kastade sig efter och greppade "lilla bytet" med samma frenesi. Därefter var det syster Saivis tur och här kunde inte Matte följa med och titta, då Aili var näst på tur och skulle rastas och förberedas. Enligt beskrivaren var de två svarta systrarnas uppträdande på de olika momenten mycket likartat. Men vissa små skillnader kunde ändå noteras.
Sist ut var så Aili, med en Matte som för dagen knappt kunde prata, som började känna sig anfådd och som har nersatt hörsel för jämnan. Vilket hon var noga med att påpeka för inblandade funktionärer. För att få högljudda instruktioner och för undvikande av missförstånd.
Aili visade att hon är en social hund och att hon gärna vill leka. Hon kampar mycket gärna med olika mjuka och sladdriga föremål hemma, men när hon upptäckte att den leksak som bjöds henne här, var en styv och hård kampstock, tjock som en fläskkorv med gummiringar och små flärpar, tappade hon intresset. Den hade hon inte någon särskild lust att greppa. Totalt annorlunda som den var mot allt vad hon gillar i form av leksaker. Rep, strumpor och trasor är däremot väldigt roliga att ha dragkamp med hemma på tomten. Denna leksak var minsta modellen, det fanns en större för större hundar och den skall vara standard vid alla mentalbeskrivningar. För en Borderterrier eller Jack Russel gäller samma leksak i samma storlek och den torde te sig som ett mordredskap för en hund i den storleken, om inte terriermentaliteten överbryggar storleken... En Lancashire Heeler måste känna det som om Matte skulle leka med en stor trästock. Matte tyckte oavsett att det var en oinspirerande leksak och mer lämpad för betydligt större hundar. Den uppfattningen delade Aili helt klart.
Aili fick gå förbi skramlet och Matte gjorde som hon skulle och släppte kopplet när Aili väjde undan. Varpå kopplet fastnade runt foten på Matte och Matte som skulle ha stannat tog ett steg till för att frigöra kopplet. Då vrålade testledaren tillsammans med publiken "STAAAAANNNNNNA"!!!!! till Matte och flertalet hade inte sett att kopplet fasstnat runt Mattes fot..... Bortgjord Matte. Hur kan detta ha påverkat Aili? Hur som helst reagerade Aili bra när hon kastade sig undan, stannade upp, men sedan gick vidare med tydlig avreaktion och gick förbi utan rädsla och kvarstående intresse. Lydde hon det högljudda kommandor och tvärstannade? Skulle hon ha gjort annorlunda om inget sagt något? Sådant får man aldrig veta. Saker händer under ett test och det kan påverka åt olika håll och vi får aldrig veta om eller hur.
Vid "Dumpe" blev Aili lika förbannad som hennes mamma Modji blev i samma situation. En rejäl utskällning fick overallen! Hon avreagerade även här bra och gick obekymrad förbi flera gånger på båda sidor.
När Aili kom till Bytet reagerade hon inte alls som Matte hade förväntat sig. Aili visade inget intresser för bytet varken nu eller sedan och var mer intresserad av att nosa omkring på marken där bytet "sprungit".... Här gjorde hennes båda syrror så som Matte förväntat sig av Aili och jagade ifatt bytet. Aili har varit mycket hårt hållen i skogen när hon har varit lös. Ända sedan hon var ett knytt, för att hon skulle lära sig att alla jakt i skogen var ABSOLUT FÖRBUDEN! Inklickat sedan åtta veckors ålder. Frågan är alltså hur rättvisande testet var i just detta moment. Matte vet inte.
Vid avståndsleken var Aili intresserad så länge figuranten lät och sedan smög fram. Så snart leksaken / kampstocken kom fram svalnade Ailis intresse till att bli obefintligt. Det blev liksom inte värt det att springa dit för att leka med något som hon kände igen som oatraktivt. Eller så låg det en hel del annat bakom. Hur som helst saknade Matte nyfikenheten.
När Aili fick se två spöken närma sig från olika håll blev hon förbannad. Skällde mot den högra ganska mycket och höll koll i ögonvrån på den vänstra. Men spökena fortsatte att gå mot Aili och Matte. Aili klev då allt längre fram och till slut stod hon i kopplets fulla längd framför Matte och skällde mot det högra spöket. När Aili gjorde ryck för att komma ännu längre fram mot spöket, måste Matte spjärna emot för att inte dras omkull. Testledaren ropade till Matte, som hade ljudridån Aili emellan och inte hörde vad som ropades. Det gjorde inte publiken heller. Matte uppfattade till slut att hon skulle koppla loss Aili. När Matte gick fram och frontade spöket bad hon om "tolkhjälp" och fick instruktioner på närmare håll. Spöket kläddes av och Aili hälsade på de båda spökena.
I vanlig ordning avslutades testet med skott i aktivitet såväl som i passivitet. Aili har aldrig reagerat på skott hemma, när Matte lånat en skjutpinne för tillvänjning inför Nyår. Aili har inte heller reagerat på fyrverkerier, smällare eller skott vid jakt i den närliggande skogen. Förvåningen var därför stor när Aili reagerade på skottet nu. Här fick hon ha sin egen kamptrasa (en strumpa) och hon började kampa engagerat med den. Men tappade lusten när skottet gick av. Det smällde rejält och studsade mot en byggnad. Tyvärr fick Aili en fyra på skottet. Hon blev inte rädd men inte glad och hon flydde inte. Matte ombads att springa med Aili för att leka och aktivera henne så, i stället för med kamplek. Problemet var att Matte inte kunde springa och tappade luften på grund av halsinfektionen. Matte orkade inte roa sin hund tillräckligt helt enkelt. Matte var inte heller som vanligt. Varför Aili reagerade på skottet här, så att hon inte ville kampa mer vet inte Matte. Det viktigaste var trots allt att hon inte visade rädsla.
Full rulle var det sedan på Aili när hon fick träffa en ny bekantskap i form av en Lapskkille! Mycket spring och lek blev det när parkeringen tömts på bilar och klubbstugan var igenbommad för dagen. Hemma hos Adji lekte sedan de tre systrarna med varandra innan det blev dags för middag för två och fyrbenta och kvällen mynnade i en trevlig valpträff med snack även om annat än hundar.
Stort TACK till Adjis familj för deras gästvänlighet och för arrangerandet av detta gemensamma MH!
Här står det i lokaltidningen om fredagens MH, med film när Modjidottern Adji möter spökena.
Påskafton.
Lapskfamiljen gjorde sig ingen brådska och for norröver mot den lilla stugan i skogen utan stress.