Samiskan har många olika ord för snö, det är känt. Samiskan har även många olika ord för årstider - utöver vår, sommar, höst och vinter. Ett språk använt där livet levs nära naturen och där årstider, väder och vind är väsentliga. Ord som betecknar skarvarna mellan våra fyra grundord för att benämna de fyra årstiderna. Tjaktagiesse var nog rätt ord för att beskriva fredagens väder. Tror Matte, som inte vare sig behärskar det samiska språket eller lever eller har levt sitt liv norröver. Tjaktagiesse klingar fint i öronen och bor man i ett fritidshus i skogen är man också rätt påverkad av årstider, väder och vind i vardagen. På det mycket lilla planet. Det var verkligen höst i luften på morgonen! Gulnande björklöv singlade och virvlade i den kraftiga nordliga vinden! De frön som föll från himlen såg ut som vore det snö i luften! Björkarna indikerade tydligt en höst! Vimpeln piskade, pekande mot söder, stående rakt ut från flaggstången! Det var tio grader och vinden fick det att kännas bitande kallt. Matte rotade i garderoben för att hitta en varmare jacka än den som hängde framme.
Iväg bar det sedan till Norrtälje, där Husse tog en promenad med hundarna, medan Matte fick en detalj kring hörapparaterna fixad. Samt hann besöka det anrika Roslagsbageriet för inköp av två maffiga bärtartletter till kvällen.
Hem for flocken och vinden var kylig men solen varm, när den fick chansen att titta fram mellan snabbt flyktande moln. Ett högst varierande väder var det hela dagen! Höst ena sekunden och sedan sommar en liten stund, innan hösten åter tog vid. En kamp mellan kyla och värme, mellan höst och sommar. Mycket tydligt och påtagligt när solen sken, samtidigt som regnet smattrade mot taket. Det kändes kallare än de fjorton grader termometern visade som mest under dagen.
Modji och Aili fick varsitt fryst märgben och det höll dem sysselsatta hela eftermiddagen. De såg ut att njuta där de låg på den nyklippta gräsmattan. Var och en med sitt ben, nära varandra men med respekt för varandra.
Matte har byggt ett räcke till den lilla trappen bakom huset som leder upp mot berget och skogen på husets baksida. Några trappsteg upp finns en liten platå där fåglarna matas och snart är det dags igen. Så snart det blir halt är nedstigandet från platån i nerförsbacke mot den lilla trappen en riskfaktor. Det lutar rätt rejält och naturligtvis skulle ett litet räcke ha byggts vid trappen långt tidigare. Bättre sent än aldrig tänker Matte och nu är det gjort. De sista skruvarna kom på plats med Husses hjälp, när ytterligare två händer måste till för färdigställandet. Med yngre ben var inte säkerhet och fallrisker lika prioriterat som det börjar bli nu.
Aili hade gnagt färdigt för dagen på sitt ben och satte sig då intill mor sin och väntade ut henne. Modji låg där i godan ro och lät sig vare sig stressas eller störas. Hon gnagde vidare utan att bry sig det minsta om sin sugna dotter. Aili satt respektfullt nära men med ryggen mot Modji, för att inte vara ett hot eller otrevlig på något sätt. Aili bara satt där och väntade. En kråka skulle ju kunna hinna fram först, när Modji väl valde att lämna platsen. Så småningom kände sig Modji nöjd med dagens gnagande även hon och reste sig och gick några steg bort. När Modji tydligt signalerade fritt fram för Aili att ta över, genom att lägga sig ner och rulla på gräset var Aili inte nödbedd! Hon gnagde en stund och gjorde snart sin mor sällskap i solen på trappen. Att ha fler än en hund är oerhört intressant, om man är intresserad av hundars beteende.
Nu kunde det vara dags att ge sig iväg på en längre promenad tyckte Matte. Stegräknaren låg i fickan och även om distansen inte alls stämmer, så kan antalet steg gådda på en dag kanske i alla fall indikera på ett ungefär om Matte sköter sig eller inte, för att bevara en acceptabel kondition god nog för att göra sina hundar rättvisa och för att hålla sig på benen.
Lite senare kände sig även Husse manad att bättra på antalet steg i sin räknare, varför hundarna fick ännu en promenad och nu i skogen.
Vid läggdags visade Mattes stegräknare 9.355 steg och Husses nästan lika många. Matte läste att en person 70+ bör gå minst 7.000 steg per dag. Godkänt alltså. Om räknaren räknat rätt.