En återkoppling till gårdagens inlägg. På frågan "varför man har en Lapsk Vallhund" dök det lyckligtvis upp flera svar som angav rasens arbetskapacitet på olika sätt vartefter, som anledning till varför man väljer att leva med en Lapsk Vallhund. Det gjorde Matte väldigt glad! "En bra renhund" klingade fint i Mattes öron. Ännu finns det hoppp.
Fredag.
Hopp om att till slut hitta en ny bil till Husse hade Matte även på fredagsmorgonen. När Matte satte sig och läste bilannonser på Blocket för andra morgonen i rad. Husses gamla Golf Kombi har fungerat fint i många år och har nu passerat 30.000 mil och på besiktningen blev det ett par tvåor nyligen. Mekar man inte bil själv blev det läge att se sig om efter något nytt. Varsin bil är ett måste när man har en mil till bussen och vägen är farlig att köra på - än farligare att cykla eller gå på där den slingrar i backar genom skogen med hetsig trafik. En genväg finns på en liten stig genom skogen på några kilometer, men det är inget alternativ för vare sig Husse eller Matte. Det finns både för och nackdelar med att bo ute i skogen utan allmänna kommunikationer. En stor nackdel är att två bilar snudd på är ett måste för bevarande av individens frihet.
Mattes bil är rätt ny och fungerar som långkörarbilen. I den kör man inte prylar till tippen eller ved. Husse vill kunna dra iväg till egna aktiviteter utan att först ta reda på om det fungerar för Matte, att han gör henne billös och strandad hemma. Matte tänker likadant. Bilen innebär frihet, när ingen buss finns på nära håll och närmaste matbutik ligger en mil bort. Kraven på bilen var att den skulle fungera för att transportera hundarna på ett bra sätt, samt annat som kan behöva transporteras. En kombi eller en halvkombi med några mil kvar i livet och inte för dyr. En bruksbil letade Matte efter åt Husse.
På torsdagen hade Matte hittat en bil som verkade värd att titta närmare på i en grannkommun. Få mil trots hög ålder och lämplig som hundbil. Relativt snygg för sin ålder, ingen rost. En Seat som skulle ha AC enligt annonsen. Somrarna blir varmare och sedan AC:n i Husses Golf Kombi pajade för några år sedan har det körts med nerdragna rutor med drag runt nacken, så som man gjorde förr. Drag i ansiktet på hundarna, som fick det bättre i Mattes nyare bil. Snabbt visade det sig att det var felskrivet i annonsen och Matte påpekade att priset då naturligtvis borde sänkas. En stöddig kille som ilade omkring på en elsparkcykel mellan bilarna på en mindre parkering hånskrattade åt det påpekandet. En provtur gjorde inte Husse och Matte gladare och snabbt var de tillbaka hos hundarna som väntade snällt i Mattes bil. Den provkörda bilen var en ointressant bil och inte minst en bilhandlare man inte litade på för fem öre fick Husse och Matte att vända hemåt igen.
På fredagsmorgonen föll Mattes ögon på en bil som tidigare missats. Sorterande efter olika filter är bra, men en del bra saker missas kanske. Husse ringde bilhandlaren och mitt på dagen dök Husse, Matte och hundarna upp hos bilhandlaren i västra Stockholm. Bilen såg välskött ut och bilhandlaren verkade väsentligt mycket mer förtroendeingivande än den på torsdagen. Bilen hade lämnats i inbyte av en dotter till en kille på bilprovningen, som var närmaste grannen till bilhandlaren och bilen var nybesiktigad. Den föreföll ha varit en hundbil med lastgaller och mycket mörka rutor bak. Dragkrok fanns och AC:n fungerade. Bilen hade det Husse och Matte sökte och en provtur gjorde Husse belåten. Bilen kändes trygg och stadig att köra. En Ford Mondeo med många mil i mätaren, men fler borde finnas kvar att nyttja, för att kunna köra bilen ännu några år. Det enda negativa var att dubbdäck saknades. Husse bestämde sig och bilen betalades.
Hundarna hade under tiden kunnat studera livet som pågick runt om. Full fart med trafik och människor och många bilar uppställda runt om. Med ett visst lugn ändå, precis utanför det lilla kontoret där bilaffären avslutades. Matte gjorde dem sällskap och tråcklade backande ut sin bil från mängden av uppställda bilar, för att hänga efter Husse på den timslånga turen hem till skogen. Mattes tankar fladdrade lite hit och dit. Fedagen den trettonde. Vad nu det hade med saken att göra. Men ändå. Priset, 15.000:- var lågt. För lågt? Vart tog bilpärmen med instruktionsbok med mera vägen? Hade Matte lagt den på taket?! Just då ringde bilhandlaren. ? Jo då, bilpärmen blev kvar på bordet i kontoret och den skulle han skicka. Bra. En kille med chef som båda var väldigt trevliga och magkänslan var bra. Måtte den så förbli.
Hem kom Husse och Matte och Husse var väldigt nöjd efter premiärturen med sin nya bil. Skönt att höra. En tur på motorvägar i rusningstrafiken i västra Stockholm. Hets och stress och många vägval.
Aili och Dima fick en kort promenad i skymning/mörker vid hemkomsten och vore det inte för hundarna skulle Matte ha kolliderat med en helt svartklädd pappa med mörk barnvagn och helt utan reflexer mitt på vägen. Det enda som syntes var den ljusare röken från hans cigarett. Han besvarade inte Mattes hälsning.
Matte och Husse trodde att de båda hundarna skulle koka över av energi i stugan under kvällen. Det gjorde de inte. Det tröttar att åka runt och titta på bilar två dagar i följd och de sov djupt båda framför braskaminen hela kvällen. Förhoppningsvis godkänner de den nyköpta bilen.