Måndag.
Skogen kring den lilla stugan i skogen är helt klädd i snö! Grenarna dignar under snön som föll som blöt och sedan frös fast! Det är ljuvligt vackert och stämningsfullt! Där rådjuren tyvärr har problem med födosökandet och visar sig öppet i trädgårdarna och de blir allt fler. Kanske finns det fallfrukt kvar och kanske kan de skrapa frm lite gräs under träden. Ännu flyter bäcken ofrusen så vatten får de tag på. Men sommaren var minst sagt mager och de går en mycket tuff period till mötes. Fåglarna har upptäckt att bukettapeln hemma hos Lapskflocken är proppfull med frusna och krympta frukter, men ätbara är de tydligen. Ett bra tillskott till menyn bakom stugan med solrosfrön och talgbollar och lite annat ibland. Modji bryr sig inte alls om rådjuren som skrotar omkring tätt inpå lapskrevirets staket, men Aili har en del åsikter. Det är helt ok så länge hon behåller dem för sig själv. Rådjuren bor här! Det är "Mattes rådjur" och de tillhör den utvidgade flocken och får inte skällas ut. Varpå Aili "skäller tyst", liksom buktalar. Det pyser ut någon form av ljud och Aili fösöker se oskyldig ut. Vilket lyckas rätt bra då hennes Matte hör dåligt och inte med säkerhet kan säga att det var ett hundljud och inte ens med säkerhet kan säga varirfrån det kom. Aili står där bara på bakbenen i hörnan intill rådjursstigen, med framtassarna på staketet. Rådjuren stannar upp och betraktar henne en stund och passerar sedan vägen.
Under några timmar på måndagen lyckades Matte hålla sig sysselsatt med att skaka rent prydnadsbuskar, bärbuskar och vintergröna växter från tyngande snö. Grenar som låg tryckta längs med marken befriades och sträckte på sig. Hundarna ser buskarna som stora snöhögar och rusar rakt över och kan knäcka grenar. Käppen fungerade utmärkt som redskap för denna form av trädgårdarbete. Den fungerade även bra för att befria sonens lilla motorbåt från snö, där den ligger inhyrd på grannens tomt, där det finns en oanvänd yta. Kapellet var rejält nertyngt. Helst skulle Matte spänna på sig skidorna och ta en tur med hundarna så klart! Vilket fungerade fint i januari, när Matte var femtio år yngre. Typ. Då fungerade även benen bra för att köra drag med hundarna framför sparken. Det var då det. Det är svårt att hinna med när förfallet kommer så himla snabbt. Fint vore ett lite större spann nu, eller större hundar, så kunde Matte kanske lägga sig i den gamla träpulkan och bli dragen, för att komma ut i skogen igen......
Modji och Aili fick varsina frusna knotor av lamm att roa sig med och när de legat i snön rätt länge och gnagt och tuggat, samt druckit vatten ur bäcken, tyckte de att Matte skulle gå in. Men Matte hade mer jobb att göra först och hundarna fick nöja sig med att gå in i uterummet där det var några plusgrader och varma fällar att ligga på. Matte möblerade med viss möda om på Punschverandandan för att bereda plats för en julgran där. Gungstolen var tung att flytta men det gick och när granen hämtats in kände sig Matte nöjd för dagen. Det går inte fort. Men det går.
Husse kom hem från golfträning inomhus och hela flocken lämnade skogen för att i den närmaste och utmärkta butiken en mil bort handla all julmat. På måndagar har nämligen "seniorer" 7% rabatt och nu var det bra priser på det som lockade. Vägen var oplogad och allt var vitt, vitt längs vägen genom skogen. Stora granar kantade vägen som var oplogad. Tjusigt! Någon knäppskalle hade roat sig med att försöka köra ner de flesta orange vägpinnarna i en slalomfärd längs en viss sträcka av vägen. Börjande/slutande vid en liten by. Avslöjande var vedebörande eventuelllt hörde hemma. På adressen finns en Epa-traktor. Om nu den eller någon likasinnad var skyldig. Svarta sladdspår i slalom brukar finnas på asfalten längs samma vägsträcka. Bonntur eller skicklighet hade dock förhindrat avåkningar nerför rejält branta slänter. En del har änglavakt. Lapskflocken hade turen att slippa möta detta pucko till bilförare, på dennes slalomfärd längs en del av sträckan genom skogen.