Söndag.
Solen sken och flocken stack iväg till sitt andra revir, närmare kusten. Här låg havet öppet och frånvaron av is och snö var påtaglig. Bara fyrtiofem minters körtid österut. Hundarna skulle få njuta av viss frihet på skogstomten, om än med viss begränsning.
Just som flocken anlänt och Matte hade stängt grinden dök två lösa hundar upp utanför. Dima blev överlycklig! En Border Collie gjorde sitt bästa för att trycka sig in genom fårnätet och Aili blev den larmande vakthund hon skall vara. Dima ville ut. Border Collien ville in. Aili ville ha bort inkräktana. Labben stod still och iakttog förundrat cirkusen. Matte försökte höra vad de båda mattarna försökter förmedla, när de hunnit ikapp sina hundar. Hundar med mattar visade sig vara på besök hos närmaste grannen, som även närvarade. Ett trevligt besök när Aili väl tystnat, efter det att Matte höjt sin röst snäppet över, med irriterade inslag.
Dimas utgångspunkt vid alla hundmöten är att alla hundar är presumptiva lekkamrater, intill dess de bevisat något annat. En trevlig inställning! Han drogs inte med i Ailis skällande, då han inte alls såg någon anledning att få iväg de besökande hundarna. Eller deras ägare. Tycke uppstod helt klart mellan de båda hanhundarna, där åtminstone en blivit av med sina kulor.
Gruppen utanför staketet drog sig inomhus och Dima släppte så småningom intresset för de båda hundarna på andra sidan staketet. Han blev mer intresserad av vad Matte och Husse pysslade med. Matte krattade kring stugan och Husse ägnade sig åt något i snickarboden. Aili skrotade runt på tomten och Dima gjorde detsamma, men i högre fart och med vissa grävinslag i skogsbacken. När han av Matte förbjudits att gräva upp den lilla gräsytan mellan stugorna.
Matte har satt på båda sina hundar reflexhalsband för att se dem på håll och för att slippa tjata i onödan och ropa på dem, när de kanske bara ligger och kopplar av någonstans. Med jämna mellanrum kollade Matte framför allt var Dima befann sig. Fårnätet är högt och inget han kan tänkas hoppa över, men marken är ojämn och Dima får inte börja gräva sig ut. Matte kunde inte se Dima någonstans. Matte ropade. Ingen Dima. Matte ropade mera och Aili kom och ville ha godis. Husse berättade att det sprang en hund på granntomten, men ansåg att det var någon av de besökande hundarna, vid närmare eftertanke. Fick se Dima och berättade att han var på rätt sida av fårnätet. Det var han inte alls. Husse gick ut genom bakgrinden och försökte få in Dima på tomten. Dima hade andra planer, när han inte hittade de hundar han ville besöka. Dima drog iväg över berget och ner mot ängen där rådjur och vildssvin brukar beta. Men som ligger intill kustvägen med hetsig trafik.
Matte hade för säkerhets skull hängt på sig visselpipan den här dagen. Dima är ett osäkert kort än så länge. Matte visslade och Dima vände uppenbarligen nedanför berget och Husse fick se honom. Nästa drag från Mattes sida var att få Aili att skälla. Det gjorde hon så gärna och förmodligen var Dima orolig för att missa något godis och lät sig infångas av Husse, strax utanför staketet på baksidan. Det var mitt i allt skönt att Dima hade sitt elastiska, orange reflexhalsband försett med telefonnummer. Inte minst hade Husse något att ta tag i.
Dima bands upp i långlina och sökandet efter platsen för rymningen påbörjades. Grannen dök upp och berättade att de besökande hundarna befunnit sig utomhus och var på väg hem ungefär när Dima rymde. Gemensamt från var sin sida av fårnätet kunde en trolig rymningsplats identifieras. En liten sten böjde upp nätet tio centimeter ungefär. Där måste Dima ha gjort sig platt och ålat sig under liggande på sidan. Det var inte grävt något här. Han har på träning nyligen visat att han är som en skogsmus som kan åla sig igenom passager som ter sig helt omöjliga att forcera. Dima hade tryckt ihop sig till en platt fäll och kommit emellan väggen och en balk och en rädsla fanns att han skulle lyckas komma in bakom föremål där ingen skulle kunna få ut honom igen under träning. Nu hade han lyckats ta sig under nätet där bedömningen var att tomten var rymningssäker för alla hundar större än en Tax. Ack så fel Matte hade. Ingen av alla de Lapska Vallhundar som vistats på tomten har någonsin tagits ut härifrån.
En påtaglig skillnad mellan Dima och de Lapska i flocken har visat sig. Dima kan bli helt platt. Det har inte de andra hundarna i flocken kunnat. Eller velat.
Klicka för större bilder.
