Nu gäller det att passa på och njuta av hösten! Solen skiner och höstfärgerna börjar spraka! Rätt som det är kommer en höststorm och ner faller höstfärgerna, solen försvinner. Som pensionär kan Matte ta tillfällena när de bjuds och och på måndagen tog Matte med sig hundarna ut i skogen mitt på dagen när morgonkylan och frosten gett med sig.
Till en början fick hundarna vara lösa, vilket de uppskattade mycket. Modji och Násti fastnade i de omfattande partierna med blåbärsris under de stora gamla granarna. Här är det en riktig "John Bauer-skog" Tomtar och troll-skog med mossa över stenar och stubbar mellan de höga trädstammarna. Här och där ligger sedan länge fallna träd och den fuktiga marken är täckt med storvuxet blåbärsris. Här älskar hundarna att få gå och skrota! Äta bär, smaka på jorden och peta i sig av det saftiga gräset. Framför allt på våren blir de stående här länge och betar av gräset. Men nu var det mängder av blöta bär kvar att äta! Aili roade sig med att äta lite här och där och fara omkring lite hit och dit och kolla alla möjliga lukter. Kattskit hörde till fynden.... Matte blev stående långa stunder och situationen påminde om alla de turer Matte tagit i skogen med egna och andras barn. Man står där och njuter när ungarna upptäcker glädjen med att leka i skogen.
Då och då förflyttade sig Matte trots allt gradvis västerut längs den igenvuxna traktorvägen genom skogen. Kommen halvvägs kopplade Matte hundarna, då här finns vildsvin och en älgko brukar hålla till här. Så småningom kom Matte och hundarna fram till ett litet område med nybyggda hus på avstyckad åkermark intill en golfbana. I den gamla gårdsmiljön/stamfastigheten med gammal mangårdsbyggning har man nu smällt upp stora villor i New Englandstil på små tomter som endast rymmer plats för bilen och stor altan. Lite märkligt ser det ut i Mattes traditionella ögon. Motsatsen till att smälta in.
Efter en liten sväng förbi husen återvände Matte och Lapsktrion in i skogen igen. Samma väg tillbaka. Här ser man spår av gamla odlingar/utägor till gården och igenplanterade slåtterängar. Rester från en bosättning med syréner i en öppning bland barrträden omkring. En fin skog att vandra i.
Kommen tillbaka till den plats där hundarna brukar få vara lösa lyckades Matte fastna med stövelspetsen under en trädrot mitt i ett steg och hundarna som ännu var kopplade fortsatte framåt. Vilket bara kunde sluta på ett sätt - Matte välte och voltade nerför en liten bergknalle, rätt ner i djup och mjuk mossa och högvuxet blåbärsris! Med huvudet före. Där låg Matte med benen upp mot bergknallen, huvudet ner i blöt mossa och tre koppel i vänsterhanden med förvånade hundar i änden. Matte hade fallit och rullat ett helt varv nerför. Om detta tyckte Aili inte! Hon kastade sig över Matte och började krafsa hej vilt i Matte ansikte för att få henne på benen igen. Förmodligen. Avsikten var lite diffus och rätt ointressant för Matte som blev av med brillorna och höll på att bli sönderriven i ansiktet. Ett kraftfullt LÄGG AV! fick Aili att sluta gräva sönder Mattes nuna och kliva ner från Matte. Som kunde konstatera att hon landat extremt mjukt och blött och skitigt och blåbärsblött och inte hade några problem med att resa sig och traska vidare. Nu med lösa hundar. Vid en nyfiken koll av mobilen som Matte landat på, om Matte skulle ha skadat någon fot eller ben och behövde kalla på hjälp, kunde konstateras att här fanns ingen täckning alls. Många förlitar sig helt på sina mobiler i alla lägen. Det är dumt.
Matte mådde gott, hundarna mådde gott och efter två timmar i skogen i vackert väder anlände Matte och hundarna hem för fika. Matte slog sig ner i solen på bänken vid vedboden. Tankarna vandrade fritt. Tillbaka och framåt. Lapsk Vallhund i över sjutton år. Det är exakt sjutton år sedan Gázzi nio månader gammal kom till Matte för att få ett jobb. Även hon hade straffat ut sig i sitt första hem och behövde ett nytt hem och framför allt - ett jobb! Gázzi var mycket hund från första stund. Inte lätt och hade åsikter. Men det var ju en sådan hund som Matte ville ha! En hund att kunna göra räddningshund av! Tänk om det är likadant generellt med de hundar i rasen som fått flytta runt eller fått plikta med livet, att hade de fått ett annat hem, ett annat liv, så hade de i ställer för att kallas problemhundar fått betäckningen mycket bra arbetshundar. De har bara varit mycket rastypiska Lapska Vallhundar som blivit missförstådda. Hamnat i fel sammanhang på fel plats i livet. Hemska tanke.
Den 10 oktober för tre år sedan fick Gázzi somna in efter ett långt, 14 år och nio månader, och mycket aktivt liv där hon tränade även denna sista kväll. Viljan fanns men kroppen orkade inte med ett värdigt liv längre. Den 9 oktober för två år sedan föddes hennes dotterdotterdotter Aili. Livet med Lapska och räddningsträning går vidare.
Men hur ser rasens framtid ut? När inte alla förefaller uppfatta den som en arbetande hundras kapabel till tuffa jobb som renvallning. När allt fler anser att Lapsk är en hund lämplig som sällskap på skogspromenader. Som enda sysselsättning. Matte gick mycket i skogen även med sin Dvärgpudel. Ailis kullbror är nu elev i renskötseln och håller på att lära sig jobbet från grunden. Även om inte alla Lapska kan få jobb där, skall de ändå ha egenskaperna kvar för att kunna få det om det erbjuds! Eller andra jobb som ställer krav på en intelligent hund med stor självständighet och uthållighet i arbete! Mycket motor!!!
Förvånad kommentar: "Så du anser att Lapsk Vallhund är en ras som behöver arbeta med något för att må bra?" För var och en som planerar avel på rasen borde detta vara en självklarhet och inget för Matte särskilt utmärkande. Avlar man på Lapsk och anser rasen duga gott som sällskapshund blott och bart, kan det inte leda till framtida mycket bra arbetshundar. För att uppnå detta måste man avla på goda arbetsanlag och för att kunna detta måste man känna till att inidivierna i avel besitter dessa egenskaper.
Matte är orolig för den Lapska Vallhundens framtid. Robusta sällskapshundar finns det tillräckligt av, men sannerligen inte av mycket bra arbetshundar. Matte blev anklagad för att försöka göra om Lapsk Vallhund till en brukshund. När hon bara ville bevara en bra arbetshund.