Måndag.
Efter en långvarig torkperiod med sprickande jord och törstande växter kom så regnet nyligen. Även under måndagen avlöste skurarna varandra. När molnen skingrats efter en kraftig regnskur, kunde man se hur det åter mörknade i söder och pauserna då himlen inte öppnade sig var för det mesta inte långa. Vattentunnorna vid husknutarna har fått vara vattenmagasin med stängda kranar . Dock hade uppenbarligen lite av varje satt igen systemen och tunnorna svämmade över och vattnet rann inte undan. Matte iklädde sig regnkläder och roade sig under ett skyfall med att rensa upp för fritt regnvattenflöde. Endera var kranen igensatt, eller den långa slangen som skulle leda bort vattnet från huset. För att nå ordentligt blev Matte tvungen att ställa sig på knä intill bräddfulla tunnor, där vattnet rann ner längs sidorna. Till slut fungerade flödet överallt och Matte var nöjd samt väldigt våt.
Vid nästa uppehåll hade Matte fått på sig torra kläder och tog med sig Aili och Dima på en nästan timslång och väldigt rask promenad i området. En enda bil passerade Matte och en enda hundägare mötte Matte. Vägarna låg öde och behagliga att traska på, för den som trotsade vädret. Ett lätt duggregn en liten stund, var den enda nederbörd som föll under promenaden och Matte njöt. Det föreföll även hundarna göra där de bitvis fick stanna och nosa rätt mycket.
Turen var med flocken och ytterligare en timme var det uppehåll efter hemkomsten. Husse kom hem från Friskis och Svettis och flocken samlades över en trappfika, när trädgårdmöblerna var beredda på mer regn om en stund, med tippade stolar. Matte och hundarna åt sedan sockerärter, som nu mognar i mängd i en av pallkragarna. Aili älskar dem och Dima försöker tycka om dem. För exakt ett år sedan var sockerärter och gurka, som Matte plockade och gav Modji och Aili det bästa Modji visste! När hennes tid sakta rann ut i början av juli. Många minnen återkom när Matte nu åter stod här och plockade sockerärter åt sina hundar och sig själv. Modji fattades. Men Dima fanns här nu. Det ständigt återkommande när man levt hela sitt liv med hundar. Man måste ta farväl. Saknaden efter Modji är enorm. En mycket speciell och en mycket duktig hund på allt hon gjorde.
Livet går vidare och många minns Modji som en mycket duktig räddningshund, som lokaliserade flera drunknade människor efter lång tid under vatten. Anhöriga fick ett avslut. Av de hundar som fötts i stugan var Modji speciell. Den bästa av dem alla. Matte är djupt tacksam för hennes dotter Aili. Som med åren och framför allt sedan hon blev äldst i hundflocken, liknar sin mamma allt mer! Både till sätt och exteriör.
Ett fint foto och fina minnen från Modjis sista vår, april 2022, på golfkrogen som inte längre finns. Modji hade just återhämtat sig efter ett hastigt insjuknande och hoppet om att hon skulle tillfriskna helt var stort. Nu blev det inte så.
Klicka för större bild.
