Onsdag.
Träningsgruppen har förmånen att kunna träna inomhus i en stor maskinhall, vilket uppskattades när det var ishalka överallt. Det hade snöat och det töade och sedan frös det och sedan regnade det på iskalla vägbanor. Det var ideliga gula varningar för ishalka. Tvåbeningar kan sätta broddar på skorna eller skaffa skor med inbyggda broddar. För hundarna kan det bli farligt med skador, om de sätter fart på blankis. Under ett sök rör sig hundarna ofta fort och gör snabba riktningsändringar när de fångar en vittring. Är det dessutom mörkt kan det vara svårt att bedöma underlaget. Hopp upp och ner på föremål från och till blankis är inte att rekommendera. Inne i fordonshallen var det torrt och halkfritt och perfekt för räddningssökträning denna kväll.
Aili fick ett sök med tre figuranter utlagda och Matte hade själv bestämt legorna/gömställena för att kunna styra upp den lättskallade Aili. Med gammal vittring efter tidigare gömda personer tenderar Aili att börja skälla för långt bort från den gömda person som hon skall hitta. Hon tar chansen att få både springa mycket och skälla mycket.... som den Lapska Vallhund hon är. Aili jobbade fint och hittade dem alla med fina skallmarkeringar.
Dima fick ett likartat upplägg och kom fint till skallmarkering hos figuranterna - men överraskade genom att lyckas ta sig upp och in till figuranten i den lilla trucken! Hur det gick till är lite oklart, men på något vis lyckades han klättra/kliva på någon form av fästanordning där han trampade ner och fastnade men kom loss utan att vrida höften ur led på något märkligt sätt. Plötsligt satt han i knät på figuranten uppe i förarsätet! Han var nog lika förvånad själv som både figurant och Matte! Där var det svårt att komma till skallmarkering med nosen rakt i ansiktet på den hittade figuranten, men Dima såg nöjd ut! För att förhindra att han skulle fastna när han hoppade ner lyfte Matte Dima och satte honom på drivbandet intill hytten och stängde dörren. Då kom han till fint markeringsskall och belönades av figuranten. Dima som för två år sedan inte kunde hoppa upp i bakskuffen på bilen när han flyttade in och som hade usel balans. Han visste helt enkelt inte var han hade sin kropp, efter att bara ha levt sitt första år på plan mark.
Torsdag.
Vägarna i området var isiga. Tillkörd snö i bilspår blev till is, men Matte lyckades gå en timslång promenad med hundarna, genom att gå ute på kanterna där ingen hade kört. Det var ovanligt välplogat och i princip barmark längs dikeskanterna. Härligt! Inte många var ute och gick, men det var en hel del trafik. Matte och hundarna stannade sedan kvar ute på tomten rätt länge och lyckades få både mycket dagsljus och solsken under några timmar denna dag.
Fredag.
Glad i hågen gav sig Matte iväg för att upprepa torsdagens sköna hundpromenad, på kanterna av de isiga vägarna. Men si det gick inte alls. Kommen bort till brevlådorna insåg Matte att det underkylda regnet på kalla vägbanor efter en mycket kall natt hade gjort precis allt belagt av tunn och nästan osynlig is. Inte ens längst ut på vägkanterna vågade Matte försöka gå, där många bilar passerat. Det fick bli en kortare sträcka runt kvarteret, där en gräsremsa ännu syntes. I sakta mak och försiktigt.
Efter hemkomsten fick hundarna träna vidare på ett gemensamt hopp över lågt hinder, med fint sittande vid sidan och sedan hopp tillbaka och sitt i utgångsläget. Det börjar sitta nu! Matte gjorode sedan ett stort godissök åt Aili och Dima, med rätt hög svårighetsgrad, då det ännu fanns djup och otrampad snö att kasta minibitar av hundgodis i. Miniben på en centimeter försvinner rätt bra ner i snön när de kastas iväg! Aili gick som en robotdammsugare över den snötäckta gräsmattan. Nosen ner och i arbete under en halvtimme i sträck! Imponerande! Dima letade intensivt men ansåg sig klar på halva tiden. Han hade ungdomligt för hög fart för noggrannhet och missade mycket. Några gånger ansåg sig Aili störd i sitt sökmönster och jagade tydligt undan Dima! Utan minsta aggressivitet, markerade bara att han var i vägen. Varför Matte ägnade sig åt att lära Dima att vara mer noga, genom att synligt kasta miniben där snön var som djupast. Han fick se var de landande och genaste ökade motivationen och noggrannheten i letandet. Lite utbildning föreföll vara på sin plats, för den inte så rutinerade.
När Aili ansåg sig klar bjöd hon upp Dima till lek! I de sista strålarna från den lågt stående solen genom dimman, som bredde ut sig längs vägen. Video kommer på Instagram och FB. Äntligen! Tyckte Dima, som försökt få igång henne de senaste dagarna, när det varit en sjö på gräset efter regnet. Aili höll sig noga undan från det som tidigare varit en mindre sjö och nu var is och Dima var klok och hoppade långhopp över isen.
Det blev förhållendevis mycket utomhusvistelse även på fredagen, trots bedrövligt isiga vägar.
Klicka för större bild.
