Fredag.
För en tid sedan fick Matte ett telefonsamtal om en hundattack i området. Sedan dess har Husse kontaktats av förbipasserande hundägare om samma sak, när han varit ute på tomten. På fredagen fick Matte chansen att informera sig mer detaljerat om vad som hänt och var och varför det hålls mer eller mindre hemligt. Ingen varnas rakt ut för att gå en viss vägsträcka där denna kamphund då och då är på rymmen. Hundägare vet inte och när de får veta blir de med all rätt förbannande, för att helt ovetande har utsatt sina hundar och sig själva för fara genom att gå som de brukar gå. Promenadslingan förbi kamphundens revir.
Det visar sig att kamphundägaren skrämmer omgivningen lika mycket som hunden och ingen vågar agera. Alla väljer att ligga lågt. Under tiden är kamphunden då och då på tur i närområdet och tuggar sönder saker på grannarnas tomter och man känner stor oro för barnen. Den attackerade hunden lever, men är svårt skadad. Kamphundens käkar hade låst sig och den tuggade på den liggande hundens hals länge. Den förlorade medvetandet till och från och allt filmades. När kamphundägaren fick se detta, där han befann sig långt borta, var reaktionen ingen alls..... Polis som kom till platsen körde den skadade hunden till veterinär. Sedan händer ingenting alls. Allt är som förut. Kamphunden med ägare fruktas av omgivningen, som tiger och lider. Vilket i praktiken innebär att ett halvt bostadsområde styrs av en hundilsken kamphund med ägare.
Skall det behöva vara så här? Hur blev det så här? Antalet hundar i området har ökat markant det senaste halvåret. Antalet hundägare som konstant har sina hundar lösa har ökat konstant. Den senaste veckan har två ensamspringande lösa hundar fångats in och ägare har efterlysts i området.
Något annat som ökat i antal är mailen där man efterfrågar Lapskvalpar. Inte sällan med hänvisning till att man är van vid Schäfer. Samt att man är "aktiv och springer och går i skog och mark".
Regelrätta valpbeställningar utan att vilja ha information om rasen. Man har fastnat för ett utseende.
Hur många gånger skall det behöva sägas att Lapsk Vallhund INTE ÄR EN LITEN SCHÄFER.
Samt att rasen Lapsk Vallhund tillhör en helt annan rasgrupp än Schäfer. Att det är en hund av urhundtyp och en arbetande hundras som behöver mer än att ANVÄNDA SINA BEN?
MENTAL STIMULANS I FORM AV UPPGIFTER ATT LÖSA ÄR VIKTIGT FÖR ALLA HUNDAR OCH EN ABSOLUT NÖDVÄNDIGHET FÖR ALLA ARBETANDE HUNDRASER - SOM LAPSKA VALLHUNDAR.
Varför söker man en Lapsk Vallhund om man bara vill ha promenadsällskap, absolut inte vill ha en lättskallad hund och absolut inte vill ha en hund som kan dra iväg på vilt på eget initiativ. Hur tänker man när man anser sig kunna träna bort alla dessa nedärvda egenskaper som förstagångshundägare, bara för att man gillar rasens utseende och har valt ras på utseende alena.
Utan minsta tanke på vad en viss ras avlats för att användas till.
Ibland blir Matte lite trött. Men vill verkligen inte att en enda Lapsk Vallhund blir ett felköp. Att en enda härlig Lapsk med stor arbetspotential inom renskötsel eller bruks blir betraktad som problemhund!
För att kastreras, omplaceras, avlivas. När det kanske bara är en rastypisk och mycket bra hund. Användbar till så oändligt mycket mer än att använda sina ben på kopplade promenader. Även en Dvärgpudel går fint i skogen och nyligen träffade Matte en Chinese Crestedtjej som bestigit Kebnekajse med sin husse. Alla hundar kan gå. Alla hundar kan inte valla/fösa renar!
Många läser manualen supernoga när de skaffar ny bil, en ny maskin av något slag. Men köper en ofta mycket dyr hundvalp utan minsta intresse för att ta reda på hur den skall användas. Vad rasen eller raserna i alla dessa blandisar har avlats för att användas till. Eller ens hur stora de förväntas bli som vuxna.
Klicka för större bilder.
Gátchis Bargi Manni/"Runne" oktober 2020.
