Måndag.
Till sin glädje hör Matte att man äntligen börjar diskutera den mentala hälsan hos den riskgrupp "gamla och sköra som vi måste skydda". Vad gör det med en människa som har "bakomliggande sjukdomar" som lungsjukdomar och cancer och mycket annat och redan vet att dagarna "är räknade" och en ålder av sjuttio plus uppnåtts, när man måste ändra sitt liv radikalt och även tillbringa dagarna i total ensamhet? Kanske den sista tiden i livet.
Att stöta ut någon ur en gemenskap är ett av de värsta straffen någon kan få. Isoleringscell eller ut i djungeln och inte välkommen i byn. Nej, Matte föreslår inte att de svårast drabbade skall ut och mingla. Bara att man skall SE dem och höra av sig till dem och visa att de är värdefulla även i sin ensamhet! Ring och prata med äldre runt om er och ta vara på deras liv och lyssna på dem och låt dem berätta om hur "det var förr". Visa dem intresse för att ge dem livskvalitet även nu och även när en ljusare framtid inte finns med i en trolig framtid för jusst dem. Det är inte så att alla kommer att hinna få uppleva att "allt blir normalt igen". Om än inte riktigt som förr. 2021 kommer inte alla som nu är isolerade hemma få uppleva, då de redan nu är gamla och svaga. De kan inte "gå ut och röra på sig men med avstånd!" Låt dem inte bli bortglömda och gömda i ensamhet.
På "Fråga doktorn" sista programmet för säsongen, fick man höra den äldre kvinna som för en månad sedan tog sin nya tillvaro med stoiskt lugn och tillförsikt. Nu både såg hon sliten ut och lät trött och inte fanns det någon tillförsikt och något lung hos henne längre. Nu var hon ledsen och trött. Sliten. Ensam. Depressioner följs av självmord när man ingen ljusning ser. Faran väntar där ute under lång tid framöver och vare sig någon säger att man får lämna hemmet eller ej så har man ett eget val. Smittan kommer finnas kvar mycket länge och gammal och skör är man oavsett även i höst och i vinter och nästa vår och då är man även ännu äldre och ännu skörare och ännu ensammare.
Samtidigt pågår ett liv runt om,med helt andra förutsättningar för god livskvalitet - trots allt. Många jobbar, man besöker butiker och restauranger och umgås som förr. Livet i Stockholm ser ut som före C -11 mars. Man oroas över semestrarna medan grannen sitter ensam och isolerad och avstår en bulle till fikat, när någon annan måste släpa hem varenda tugga.
Matte är lyckligt lottad. Hon kan gå på hundpromenader ute i naturen, som finns direkt utanför dörren.
Bitande kallt var det denna majdag, när Matte och hundarna traskade iväg på långpromenad i de båda intill varandra liggande fritidshusområdena, mellan tre badsjöar i skogen. Våren kom liksom av sig och vitsipporna står där så fint och lyser upp i vita mattor, samtidigt som syrénerna knoppas. Snö började yra i luften i de iskalla vindbyarna som slet i de allt grönare björkarnas kronor. En idyll kan tyckas med idel små stugor längs vägarna. En hel del döljer sig dock när man granskar lite mer noga tyvärr. Mycket kan man gömma i en liten stuga i skogen.
Matte hörde märkliga ljud bakom gården med de betande hästarna och blev nyfiken. Det lät som om en helikopter starade och landade med jämna mellanrum?! Även hundarna blev nyfikna! Långsamt kunde Matte snirkla sig fram efter ljudet som kom i stötar och hundarna var lika nyfikna och hjälpte till. Så plötsligt fanns förklaringen där bakom kröken. En stor maskin flisade stora stockar och förpassade produkten vidare ner i en medföljande container. Som en liten transportabel fabrik, som tedde sig enorm när den kort därefter skulle ut på den väg där Matte och hundarna stod. Enda möjligheten att inte vara i vägen blev att fly in på närmaste tomt.
Längs vägen rinner en liten bäck och här såg Matte för ett år sedan den invassiva blomman gul skunkkalla för första gången. Då var det några enstaka mycket vackra och speciella blommor som Matte aldrig sett tidigare. Nu hade de redan spritt sig och var betydligt fler. Då tänkte Matte tanken att förflytta en av dem till bäcken hemma, men var klok nog att kolla upp blomman innan spaden användes.
Till och från sken solen och till och från yrde snön i luften. Hela tiden blåste en iskall vind från norr och den var inte svag. Aprilväder i maj och majväder i april, precis som i fjol eller förfjol. Minnet sviker men uttrycket användes i nutid. Vid sjön valde Matte att hålla sig på stigen lite mer i lä inne i skogen. Vid strandkanten hade Matte behövt vantar och det hade hon inga med sig. Längs vägen tillbaka hem hade en fritidsboende optimist hängt fina sommarblommor i ampel och Matte hoppades att den kommande nattens kyla, med många minusgrader, inte skulle ända deras liv.
I nästan två timmar var Matte ute med hundarna och njöt av ensamheten på vägarna och i skogen. Lagom till hemkomsten i lagom tid till eftermiddagsfika tittade solen fram. Husse pausade sitt vedsorterande i vedboden och så snar kaffet var urdrucket drog mörka moln åter in. Regn började falla och hundarna bad om att bli insläppta i stugan.
Så fortsatte dagen. Sol och regn, ut och in.
Var rädda om er och hör av er till era gamlingar så länge ni har dem!
