Lördag.
Nej, det var inte räddningssökträning som Matte ägnade sig åt hela dagen. Det var Dimaträning som Matte ägnade sig åt hela dagen. Tar man över en vuxen - men ung hund och i puberteten, finns det mycket man har missat under präglingsperioden under en valps första 12-16 veckor. Det finns också mycket att hinna med, innan ovanor etablerats och medan hunden är ung och pigg och formbar. Dima är en hund med mycket "will to please", vilket gör honom till en rolig träningskompis. Han är smart och han vill förstå. Han har flockkänsla och han vill vara med. Han har väldigt mycket energi och han är lätt att belöna. Han samarbetar gärna men har även en självständighet.
Han är väldigt mycket så som Aili var vid samma ålder. Han är som en Lapsk. Slyngelålder med outtömliga föråd av energi. Energi som ibland måste styras upp och kanaliseras. Hundar som även besitter en stor arbetsmotor. Många tror att det räcker med att vänta på bättre tider. Att det växer bort med tiden. Det tror inte Matte. Som uppskattar den här typen av hundar. Det är väsentligt mycket lättare att staga upp och dämpa den typen av hund, när den vuxit till sig och skall prestera något i någon form av hundsport eller eller hundjobb. Än att försöka peppa och entusiasmera, höja, en hund som inte har energi och motor med sig vid leveransen/födseln. Vill man ha en hund som är på topp långt upp i åren och som jobbar med bibehållen energi och glädje även som senior, krävs en hund som har potentialen i sig från födseln. Viljan och arbets-/träningsglädjen måste finnas i generna. Det skall synas redan i valphagen vad som kan förväntas. Sjövilda valpar har Matte haft och bra har det blivit på sikt. Dima flyttade in som en sjövild ettåring.
På förmiddagen tog Matte ännu en promenad på golfbanan med hundarna. Nu går det fort, efter det att det sista tjocka snötäcket tinat bort. Matte mötte en kille som just varit ute och gödslat greenerna. Parkeringen var full med bilar och lilla banan var välnyttjad. Det står inte på förrän stora banan öppnar och det är slut med promenerande här. Aili gick som vanligt okopplad och Dima fördes i långlina. Hans lina stör i viss mån Aili och det är ett pris hon och Matte får betala nu, för att förhoppningsvis kunna gå med även Dima okopplad, under personligt ansvar, i framtiden. Aili är nu Mattes hjälpreda när det gäller att lära Dima goda vanor. Dima visade att han har lärt sig kommandot "häråt". Det betyder inte att måsta komma in till Matte, bara att han skall han byta riktning. Han börjar förstå "höger" och "vänster" och "STANNA" som katastrofkommando sitter. Även en skarp visselsignal för inkallning sitter bra. Han vet vad "stanna kvar" och "inte röra" betyder. Han har börjat kolla var Matte befinner sig och har inte samma behov alltid av att rusa ut i linans fulla längd. En och en halv timmes gående var idel träning av Dima. Lite väl tjatigt för Aili, som måste uppmuntras ibland för att ta för sig och inte lunka fram bakom Matte hela tiden. Å andra sidan belönas även Aili naturligtvis, när Dima varit duktig och kommit på inkallning och väntat in Matte eller inte kastat sig efter det djur som plötsligt dök upp i skogskanten.
Matte hann bara se ett pälsknyte fara iväg in i skogen. Dima reagerade instinktivt och satsade, men tvärstannade på Mattes kommando. Dima vände självmant tillbaka till Matte. Aili visade visst intresse men inte för att sticka efter. Dima är en mycket nyfiken hund och Matte kan inte säga om det var jaktlust eller nyfikenhet som väcktes hos Dima. Hur som helst så lydde han och belönades rikligt.
Eftermiddagen tillbringades ute på tomten och även nu tränades Dima. Många var ute och promenerade och för Dimas del blev det väldigt mycket bra skvallerträning! Man får springa efter staketet och kolla, men bara under total tystnad. Att komma till Matte och berätta att någon går på vägen strax utanför staketet, är ett beteende som belönas.
Innan Matte fixade middag åt alla tog hon en rastinigspromenad med hundarna upp till sjön. Någon sorts oplanerad träning blev det även nu. En man rörde sig mot Matte och hundarna långt framåt vägen. Gående mitt i vägen. Matte gick som vanligt längs vänsterkanten med sina hundar. Mannen närmade sig och Matte kortade in båda hundarnas koppel rejält, när Mannen oväntat drog sig över mot sin högra vägkant. Han närmade sig alltså på samma sida av vägen där Matte gick. Märkligt. Varför gick han inte kvar mitt på vägen eller drog sig åt vänster? Man går på vänster sida, har hundarna till vänster längs dikeskanten. Matte fick känslan av att det var någon som Matte kände eller som vill Matte något. Han styrde rakt mot Matte. Tittade Matte i ögonen under tystnad och vek inte undan.? Försökte han preja undan Matte och hundarna?! Det verkade så. Händerna i byxfickorna och tittande rakt på Matte bara fortsatte han. Varpå Matte tvingades gå åt sidan med hundarna i sista stund och Dima klev han nästan rakt på. En provokation upplevde Matte. Som tur var inte Dima. Som bara skuttade undan. Matte testade ett "hej" till mannen en halv meter åt sidan. Inget svar. Det var "no speak" som gällde även här och nu alltså. Just då väckte mannen bara irritation men senare kom en stor obehagskänsla krypande. Vad var det frågan om egentligen?
Efter närmare åtta timmar utomhus gick Matte in och fixade käk till flocken. Samt försökte skaka av sig obehagskänslan. Försökte se det som hundträning för Dima.