Måndagen inleddes med minusgrader, inte så många men dock. Rätt snart steg temperaturen och det började snöa. Stora fina flingor. Som snart vräkte ner! Blev blöta och bredde ut sig som ett blytungt täcke på den lätta och fluffiga snön. Blåste gjorde det och från ett fint vykort förvandlades omgivningen till en scen ur en film med ödesmättat musik och otäcka karaktärer. Varningar för svårt väglag och moddhalka duggade tätt på radio, sonen som skulle ha hämtats nere vid bussen avrådde från besöket då han från sitt fönster såg trafikkaos. Klokt.
Matte tog sig ut med hundarna iförd gummistövlar och regnrock. Gick en kortare promenad med mössan nerdragen över halva ansiktet. Släppte hundarna på tomten och tog tag i snöskyffeln. Matte kämpade på ett tag för att få fram en gång från grinden till trappen, men dyngsur om benen och med våta och iskalla händer gav Matte upp. Násti och Modji väntade redan på trappen. Bara Aili ignorerade vädret och ville bli kvar en stund med ett framgrävt märgben.
Matte ägnade sig åt innesysslor medan blötsnön gick över i regn. Regnet upphörde fram på eftermiddagen och enligt väderrapporteringen skulle det frysa på inom kort, med kraftiga halkvarningar!
Uppehållsväder var det och hundarna fick ännu en promenad. Mycket av snön hade sjunkit ihop och så stora behov av att tillgripa snöskyffeln igen fanns inte. Dock var de två garagetälten nertyngda av stora massor blötsnö och Matte såg nödvändigheten av att få bort allt detta innan snön frös. Därför lämnades hundarna ute och Matte kämpade på med att försöka nå det onåbara. För kort i rocken! Provade att skaka ställningarna, men inte hasade snön ner för det! Till slut hade det som gick att få bort rasat ner på olika sätt och endast toppen täcktes av en vit, tung snömössa. Matte hade för avsikt att göra hundarna sällskap, där de satt och väntade på att bli insläppta på trappen.
Ett kraftigt muller hördes bortåt vägen. Hörapparaten låg inne och Matte kunde inte avgöra om ljudet kom från marken eller från luften. Avvaktade lite, läste hundarna som tittade bortåt vägen. Så kom traktorn med sin saftblandare. I full rulle dundrade den fram längs den 30-skyltade vägen. Plogade med fullt ös lite långt från kanten och proppade igen infarten till samtliga fastigheter med en kraftig plogvall bestående av stora snöklumpar, en del stora som basen till en bra snögubbe.... Där stod den gamla kärringen Matte, krokig i ryggen med skyffeln i den enda brukbara näven och sjönk ihop än mer vid tanken på att allt detta måste bort. Glatt vinkade traktorföraren, vem han nu var. Inte var det den som skött plogandet merparten av tiden sedan Lapskflocken flyttade ut i skogen. Han finns inte mer. Ingen kommer någonsin att ploga lika fint som S. gjorde, när han tog sig tid och lämnade infarterna fria från stora vallar. Den tiden finns inte mer. Här plogades det rent på vägbanan och det fort och effektivt. Aldrig att S. hade lagt dessa kompakta snömängder framför någon som stod och skottade sin infart. Andra tider nu. Mindre hänsyn och omtanke.
Hur som haver så skulle det frysa på, Husse skulle komma senare och för att han skulle kunna komma in med bilen måste snömängderna i infarten bort. Omedelbums. Det var bara för Matte att gilla läget och ta sig an uppgiften med uppfinningsrikedom. Det man inte har i armarna får man ha i huvudet. Typ. Matte jobbade med vänsterhanden och hackade bit för bit sönder de kompakta snöklumparna, för att sedan skyffla dem över mot diket på andra sidan. Aili kom och undrade vart Matte tagit vägen, Násti och Modji satt kvar på trappen och väntade.
Så småningom var Matte klar och gjorde kväll med hundarna. Husse kom hem och vid en titt på termometern kunde det konstateras att temperaturen börjat sjunka under nollan. Regnet hade frusit på trappen och den blöta snön frös.
De närmaste dagarna väntas kyla som för några dagar sedan, neråt femton minus.
Varför i hela friden skulle det bli plusgrader under en kanpp dag för? Så förbannat onödigt med regnet! Nya varningar för blixthalka. Nya varningar för avåkningar.
Onödigt, men bara att gilla läget. Vilket inte alltid är helt lätt.