Tisdagen var en mycket intensiv dag! Full fart från morgonen till sena kvällen. På förmiddagen drog Matte och hundarna iväg till Danderyd, för ett kort och odramatiskt sjukhusbesök. Därefter for Matte tillbaka norrut och mellanlandade i Arninge för några inköp. Klockan 13 var tid bokad för ett ultraljud på Modji, på Täby Kyrkby Veternärklinik.
Den veterinär som gjort ultraljud tidigare på Násti var inte där, så det hela kom att ske lite annorlunda. På Násti har vetten avstått från att raka och gnidit in med gel ändå. Det har fungerat bra. På Modji ville vetten nu raka av all päls på hela underredet. Men det ville inte Matte. Inte med hela tomten full med djup snö! Magen gneds inte in med gel och vetten föreföll inte helt nöjd. Såg för lite. Skvätte på sprit och såg en hel del! Nöjde sig med att ha sett en tydlig fosterblåsa med ett klappande hjärta! Matte var mer än nöjd. Dräktighet är konstaterad och det har aldrig tidigare angetts något antal. Dräktig eller inte är allt man fått veta. För första gången hade Matte förberett sig och fotade miniknyttet i magen på Modji. Vid inzoomning ser det faktiskt ut som två fosterblåsor som ligger bakom varandra, där den bakre skymtar fram i ena kanten. Sedan påpekade den "raka" vetten att detta fynd inte behöver betyda att det blir några valpar alls! "Det kan hända mycket än och de kan tillbakabildas. Men när hon nu är på dag 36 borde det nog kunna gå bra." Jo. Matte vet. Inga garantier lämnas.
Matte hoppas dessutom på många knytt för en gångs skull. Det är så himla jobbigt att göra någon besviken. Bekräftelserna på fortsatt valpintresse, efter det positiva beskedet, känns naturligtvis bra.
Firade gjorde Matte genom att smälla i sig två semlor från Kyrkbyns bageri, som kostade hutlöst mycket och var synnerligen ordinära. Det fick bli dagens middag. Matte lämnade hundarna ensamma efter en kort stund hemma och drog iväg till Husses jobb. Snön yrde och det varnades för halka överallt. Bråttom var det. Husse hämtades upp och färden gick vidare till tunnelbanan vid Danderyds Sjukhus. Söderut igen. Ont om parkeringsplatser inne i stan. Målet för resan var polishuset på Kungsholmen.
Polisen i Stockholm och speciellt SPAN i City hade bjudit in hela Missing People Stockholms ledning, inklusive hundgruppen, till en kväll med utbildning i polisens rutiner och arbetsmetoder. Nu samlades alltså ett trettiotal personer, där flera tillkommit de senaste veckorna, i entrén till polishuset. I oktober på Ljusterö var det en handfull personer och fyra hundförare som utgjorde MPS-Stockholm. Det har gått fort!
Samtliga försågs med besöksbrickor och fick passera säkerhetskontrollen. Utanför sal 200 var smörgåsar, kaffe och te uppdukat och på en tydlig skylt kunde man läsa: "Ingen förtäring är tillåten i sal 200". Men tio poliser föregick med gott exempel och tog med macka och mugg in i salen! Så det var bara att göra likaledes.
Poliserna hälsade välkomna och tackade mycket uppskattande för att Missing People velat komma till denna utbildnings och kontaktkväll. De olika enheterna presenterades, med cityspan, eftersök, krimtekniker, hundförare, utbildare och andra. Alla var oerhört välkomnande och tackade för uppslutningen. En märklig känsla för en som sedan början av 1990-talet väntat på, att som räddningshundförare få samarbeta med polisen. Nu satt man här och togs emot av en stor och öppen polisfamn! Uppskattningen kändes verkligen genuin och man var från polisens sida mycket glada åt att få till ett samarbete. Poliserna uttryckte en stor belåtenhet med gruppens arbete hittills. Man planerade vidareutbildning. Polisen har sedan tidigare ett samarbete med olika grupper. I Stockholm har räddningshundarna inte varit intressanta. Men Missing People är en för polisen mycket intressant samarbetspartner uppenbarligen! Lapskfamiljen är en del av Missing People och numera samarbetspartner till polisen i Stockholm. Som tjänstehundekipage. Från polisens sida föreföll man nöjd med tjänstehundskravet inom hundgruppen.
Ett ledord för kvällen var MLSO - Managing Land Search Operations. SPAN-Citypolisen får in ca 350 anmälningar om försvunna personer varje år.
Kvällen var intensiv, med information som är oerhört viktig att ha med sig vid misstankar om brott och fynd av döda personer bland annat. Viktigt för att inte förstöra bevis. Viktigt för att förstå polisens arbete. Många förkortningar är viktiga att kunna och nu vet Husse och Matte vad PIC är! Likaså vad MIC, RC, och PC är.
Den uppskattning som de tio närvarande poliserna visade, värmde i hjärtat och det kändes mycket ovant att vara föremål för något dylikt. Efter alla år utan minsta intresse för vad familjens hundar kunnat hjälpa till med. Samt dera förare. Motivationen för träning är en helt annan, när man känner att en myndighet vill ta del av resultatet! Även när brott befaras.
Kvällen avslutades med intern information från Missing People i entréhallen. Två uppdrag väntar i helgen. Hundar behövs. Resursfördelning och prioritering.
Deltagarna försvann sedan åt olika håll i det ymniga snövädret. Kvällen blev sen, men mycket givande. Början på något nytt.