Tisdag.
Väderrapporten höll vad den lovade. Inget regn på hela dagen! Mycket sol till en början och mer molnigt frampå kvällen. Men uppehåll! Blåsigt och rätt kyligt men inget regn. Lapskfamiljen begav sig ingenstans, utan utnyttjade dagen till utevistelse i närområdet.
Husse och Matte sysselsatte sig med olika trädgårdssysslor och vedhantering. Grannars träd har blåst ner och sågats ner och tas gärna omhand för att värma den lilla stugan i skogen. Som värms upp endast med ved. Hundarna skötte sig riktigt bra, när även andra passade på att njuta av uppehållsvädret och promenerade förbi på vägen. När Aili allt mer förstått att hon inte får springa längs staketet och skälla har Modji smått börjat om med denna ovana. Modji tog över vaktandet när hennes mormor Gázzi flyttade till hundhimlen. Men varken Gázzis eller Modjis skällande vid staketet var godkänt. När Aili började skälla vid staketet lät Modji uppenbarligen Aili även få bannorna. Bara någon larmar förefaller Modji tänka. Aili larmar och får skäll av Matte. Fine! Tycker Modji. Som skvallrar och får godis tillsammans med Násti. Men Aili börjar tycka att det är roligare med godis i köket samtidigt som de andra får det för skvallerbeteendet. I stället för att få bannor av både Matte och Husse. Nu när Husse är ledig.
Matte tog med hundarna på en långpromenad i området. Matte på hjul. Matte syntes inte. Fanns uppenbarligen inte. Först mötte Matte en ung kvinna med barnvagn. Matte hälsade och fick ett snabbt ögonkast till svar. Ingen respons på hälsningen. Strax efter mötte Matte och hundarna en ung kvinna på cykel. Matte hälsade igen. Nu lite högre. Ett snabbt ögonkast men inget svar på hälsningen. En bil kom därefter mot Matte och hundarna. En ung kvinna körde. Saktade hänsynsfullt ner. Matte hade stannat sitt fordon, satte upp handen för hälsning, men kvinnan stirrade bara rakt fram. Konstig tant det där.... Hälsar på okända. Tänkte de måhända.
När Huse och Matte först besökte området i sitt sökande efter stuga, var det påtagligt att alla hälsade på alla ALLTID. Oavsett om man kände varandra eller inte. Då var det inte lika många permanentboende i de små stugorna. Det är stor skillnad därvidlag i jämförelse med för tio år sedan. Nu betraktas man som konstig om man hälsar på okända människor. Då var det en del av uppförandekoden här ute i skogen. Tiderna förändras. I detta avseende var det mycket trevligare förr! Vinkar man fortfarnade till alla människor i andra båtar när man är ute i privatbåtar? Det gjorde man förr. Minns Matte.
Hjulpromenaden var trevlig i övrigt och ytterligare ett möte ägde rum. Ett äldre par som bor i närheten. En trevlig pratstund blev det längs vägen. Lite vila för hundarna. Den Golden som Matte och Lapsktrion måste passera ville gärna hälsa och flexikopplet var lite så där stabilt i bromsen. Násti och Modji skötte sig exemplariskt vid passagen och visade lilltjejen hur man uppför sig när man gör som man skall. Många hundar har mycket lättare att passera/ möta andra hundar när de har lite fart bredvid en cykel, än när de promenerar.
Pinkandet på promenaderna har ändrat karaktär. Aili kissar oftare. Markerar mer. Modji kissar över Aili nu och Modji står som en hanhund med högt lyft bakben och kissar. Modji har kissat med lyft bakben sedan hon var mycket ung. Liksom hennes mormor Gázzi. Modji och Násti kissar över varandra, men Násti är inte så himla noga med vem som gör det allra sist. Lite kan hon bjuda på. Intressanta iakttagelser som skvallrar om att Aili kan börja löpa när som helst. Násti är skendräktig och har fött en rosa elefant, en gul kyckling och ett konstigt blått huvud med antenn. Samtliga lever och piper. Men Matte är en grinig typ och har sålt alla Nástis valpar redan som nyfödda. För att förhindra mjölkbildning och juverinflammation. Vilket Násti råkat ut för tidigare ihop med skendräktighet.