Torsdag.
Första vardagen efter tre juliga dagar. Husse var duktig och åkte iväg till Friskis och Svettis. Matte käppade på i snön några varv runt gräsmattan.... Hundarna höll Matte sällskap ute på tomten och fick sedan en promenad med Husse. Det var ishalka på många ställen och Matte valde sina steg. Vägen bör undvikas.
Stugan i skogen omges av liknande stugor och allt fler bebos permanent. Majoariteten är dock fortfarande bebodda endast under sommarhalvåret. Inom synhåll finns bara två grannstugor där det lyser på kvällarna. Det faller sig naturligt att man hjälper varandra med husdjur och annat och på torsdagen ville Lapskflocken tacka för hjälp under det gångna året genom att bjuda på lite julstämning och julmat. Hundarna blev överlyckliga när deras kompis "Kexgrannen" dök upp! När Husse och Matte gjort sina resor till Åland över en halv dag drygt har han alltid ställt upp och släppt ut hundarna och gett dem ett stort hundkex som kompensation för en tillfälligt senarelagd middag. Nu skulle de inte få några kex men de var lika glada ändå. Matte får chansen att tacka genom att vara kattvakt för att få sin kattabstinens stillad. Husse får nyttja några kvadratmeter av den andra närboende grannens tomt, för att stapla ved tillfälligt intill den egna vedboden. Som tack hålls gräsytorna på den tomten snygga. Tjänster och gentjänster! Nu bjöd Lapskflocken på skinkmacka och lite sill för umgänge i lugn och ro framför brasan. Oftast blir det snack i tomtgränserna på väg till eller från något.
Modji och Aili är två mycket sociala och lättanpassade hundar. De är överlyckliga när familjen får besök! De verkar bli lika glada när en hantverkare dyker upp för första gången som när släkten eller grannarna hälsar på. Det finns inga småbarn i familjen, men de anpassar sig och är mycket mjuka och vänliga mot alla barn från späd ålder och uppåt. Tycker de att barn kan bli lite hårdhänta går de helt enkelt undan. En fråga som rätt ofta ställs är om "rasen är bra med barn". Något man givetvis inte generellt kan svara vare sig ja eller nej på angående någon ras. Hundar är individer och ett hopkok av nedärvda egenskaper, i kombination med egna erfarenheter. Bra och dåliga. Inte heller kan man säga om en ras att den helt allmänt är mycket social eller inte alls. Det finns Lapska Vallhundar som är mycket sociala och gillar alla människor, men även hundar som inte är det. Samt allt däremellan. Det enda rättesnöret man har är att båda föräldradjuren bör ha de egenskaper man eftersträvar hos sin egen hund vid köp av hund. Valp eller vuxen. Oavsett ras.
I familjens flock finns två tikar, mor och dotter. De är väldigt olika! Men de är också lika varandra. Något som gäller även sett bakåt i tiden. Den första Lapska i familjen var Gázzi. Hennes dotter Násti var väldigt olik sin mor, men ändå så lik henne! Båda blev certifierade räddningshundar. Nástis dotter Modji i sin tur var olik mor sin, men hade mycket gemensamt med både sin mor och sin mormor! Även Modji blev en certad räddningshund. Så har vi Modjis dotter Aili som visar drag från både sin mor Modji men även från sin mormor Násti och sin mormors mor Gázzi. Utseendemässigt landade det vid att Násti allt mer liknade sin mor Gázzi med tilltagande ålder, när det gällde huvudet och uttrycket. Där Modji nu ligger bredvid Matte skulle hon lika väl kunna vara sin mormor Gázzi. Fyra tikar i rakt nedstigande led, så olika men ändå så väldigt lika. Både vad gäller lusten och förmågan att söka efter försvunna människor under svåra omständigheter och vad gäller utseendet när de blir äldre.
Lapsk Vallhund är en heterogen ras. Individerna kan skilja sig åt väldigt mycket. Både till utseendet men även väldigt mycket till mentaliteten, kynnet. Det kan skilja sig åt mycket mellan individerna hur mycket motor de har och hur de fungerar i olika typer av träning och arbete.
Alla Lapska Vallhundar välkomnar inte besökare till flocken med stora famnen och vill bli klappade av okända likaväl som av kända. Men de fyra Lapska Vallhundar som Husse och Matte har haft i sin flock har gjort det. Vilket varit en stor fördel när de utbildats och tränats i räddningssök. Husse och Matte har aldrig behövt träna specifikt på "nya figuranter", okända människor. Familjens egna Lapska Vallhundar har alltid haft en grundinställning där de förhållit sig på samma positiva och självklara sätt mot alla människor. Vare sig de känt dem eller inte.