Så kom den - istiden! Det började regna på all snö. Hela torsdagen regnade det! Våt var världen omkring Lapskflockan. Sedan frös allt till natten. Golfbanan blev som en skridskobana, vägarna överallt där solen inte nått ner och där snön låg kvar blev isgator. Den egna tomten kläddes in i is. Hela gräsmattan är täckt av ett tjockt istäcke. Hundarna halkar. Husse tog en skogspromenad och där var enda stället att hundpromenera om man undvek den tilltrampade stigen. Hundarna ansåg själva att inne i stugan var bästa platsen. Möjligen kunde uterummet nyttjas för att hålla lite koll på omgivningen. Vinden var hård och iskall och inte ens altanen var längre attraktiv. När Matte skulle ta bilen för att åka till Åkersberga och köpa sättpotatis, stod Modji kvar på trappen och ville inte gå ut i busvädret! Aili hoppade in i bilen, efter att med slokande öron ha trotsat regnet på tvärs och balanserat på kanten av gången till grinden från ytterdörren. Matte höll hårt i kapuschongen för att den inte skulle blåsa av. Matte ropade på Modji som inte rörde sig ur fläcken. Till slut stängde Matte bakluckan och startade bilen och körde fram några meter. Tittade bakåt. Där stod Modji ännu på trappen under takutsprånget och tänkte där förbli! Matte ledsnade och gjorde klart för Modji att nu tänkte Matte och Aili åka och Modji skulle med! Oavsett vad hon tyckte om ösregn på tvärs i hård vind!
Iväg kom Matte och hundarna och över Ösbygärdet tog kastvindarna tag i bilen. In i skogen och över berget bar det och på Åkersberga Växtförsäljning hittade Matte både sättpotatis av den tidiga delikatessorten Amandine och en lysande blå murklocka för att lysa upp köksbordt med. En snabbfika i det härliga växthuset unnade sig Matte innan färden gick hem igen. Hundarna skyndade sig från grinden och väntade ivrigt på att Matte skulle få fart på elden i kaminen. Mysfika blev det sedan inne i stugvärmen. Kyla har det inget emot, men vått väder med hårda vindar och en temperatur nära noll grader och en isinbakad trädgård utgör ingen större lockelse för någon.
Inte blev det så stor skillnad på fredagen! Det snöade ymnigt över den lilla stugan i skogen! Blöt snö. Nollgradigt. Det blåste hårt och byigt och hundarna var inte mer intresserade av utevistelse den här dagen, om de fick välja själva. Genomblöta efter morgonpromenaden, rullade de ihop sig tillsammans på ryamattan framför brasan i kaminen. Ute på tomten gick det inte att gå säkert, på vägen rådde liknande förhållanden. Husse och Matte läste morgontidningen och tog sikte på Kistamässan med kombinerad trädgårds- och villamässa som aktivitet för dagen.
Kring Kista Tower var kastvindarna så hårda att mässbesökarna, inklusive Husse och Matte, blev stående stundtals, då vinden slog så hårt att man fick luta sig framåt och försöka bli stående och inte kastas omkull! Vinden vräkte sig mot alla fotgängare och Husse och Matte har aldrig varit med om något liknande. Husse grabbade tag i Matte som höll på att blåsa omkull! Halkar hon inte omkull så blåser hon nästan omkull! En helt normalviktig gammal tant hade svårt att röra sig framåt och blev stående då och då. Hundarna hade väl fladdrat som ballonger i kopplena om de varit med!
Förr fanns ingen tid att sitta och njuta i trädgården. Nu finns den tiden. Så när Matte blev störtförälskad i en liten tvåpersoners hammock i sirligt smide från Danmark fick den följa med hem. Isärmonterad rymdes den i bilen med fällt baksäte. Så långt gick allt bra. Sedan for Husse vilse i Kista. Det visade sig att på den gata där den danska försäljaren förvarade ett icke monterat exemplar av hammoocken i sitt släp, var det körförbud. Här testkördes den förarlösa gratisbussen! Husse hade inget annat val än att dela vägen med den förarlösa bussen, som turligt nog stod inne vid hållplatsen när Husse passerade. Att sedan komma bort från denna avstängda gata var inte helt lätt! I den kraftiga vinden blåste det upp ett hål i ett moln för en kort stund och solen angav riktningen, så till slut hittade Husse ut på motorvägen förbi Stockholms Brukshundklubb.
När Husse och Matte kom in i hallen gäspade hundarna och sträckte på sig och såg ut att ha sovit gott under de timmar resten av flocken varit frånvarande. De fick vara ute på tomten hur länge de ville, vilket inte var längre än vad det tog att snabbkissa i det snöfall som här fortsatt hela dagen, när det regnat bara några kilometer längre söderut. Snö som förvisso inte blev kvar uppe på all is annat än som vatten. Som frös även det när mörkret föll. Tjockare is på lördagmorgonen således.
