Matte blev så uppfylld av de två nya grannarna i bäcken, att rapporteringen om träningen på tisdagkvällen glömdes bort.
Nåväl, tisdagkvällens träning ägde rum i ett sandtag i Riala. Strax norr om det lilla huset i skogen och inom det område i reviret där "Rialavargarna" spenderar sin mesta tid.
Området är bra att träna i eftersom det ständigt förändras. Mindre bra är att hela den "sandvägg" där backsvalor bott i flera år, nu har försvunnit helt och hållet.
Husse ville ge Násti ett sök där hon fick skälla mycket och riktigt gå igång. Fyra figuranter skulle gömma sig på och nära en av de gigantiska maskinerna med transportband. Násti gick verkligen igång och det blev inte helt lätt för figuranterna att belöna rätt när Násti markerade alla mer eller mindre samtidigt! Hon bara vände på huvudet åt olika håll och skällde ut figgarna vartefter. Som figge låg Matte på rygg på ett lastband högt upp och kunde inte avgöra vem Násti markerade. Husse såg en annan figge strax över Matte och bad henne belöna. En frustrerad hund bytte då plats och försökte komma upp till Matte, för att bli mer tydlig i markeringen. När Matte belönat färdigt med godis, gick Násti tillbaka och markerade åter figgen över Matte. Tydligt och bra! Husse var nöjd.
Modji fick tre figuranter på stort avstånd från varandra och hon fick göra ett frisök. Den första figuranten låg på rygg uppe på en stor grushög. Modji tog vittringen fint och stack upp på högen och skällde till en gång. Matte blev förvånad eftersom alla figgar visste att Modji nu tränas med markeringar och inga direktbelöningar. Det visade sig att Modji blivit lat! Eller smart? Hon skällde en gång och började sedan leta efter snusdosan med belöningsgodis. Den var gömd hos figgen och Modji blev påmind om att ingen belöning delades ut förrän hon legat ner och skallmarkerat enligt konstens alla regler. Nästa figurant låg uppe på en maskin och hon markerades mycket bra. Modji fick sedan söka en stund bland grushögarna för att hitta näst figge. Även hon markerades bra. Både Husse och Matte var nöjda med Modjis arbete. Bortsett från hennes beteende hos den första figuranten. Något att jobba på.
Gázzi fick ett sök som motsvarade sin doterdotters. Hon tog sig upp på grushögen där den första figgen låg utan några som helst problem. Sedan passade Gázzi på att springa av sig riktigt ordentligt. I god fart sökte hon av ett stort område runt alla grushögar och ringade in området mot skogskanten. Hon hittade de två övriga figgarna och markerade mycket bra. Det märktes tydligt att hon mådde bra av att få springa lös på stora ytor. En omöjlighet i skogen numera. Som ung bodde Gázzi med Matte på en gård, med tillgång till vida trädor eller stubbåkrar att springa av sig på.
TORSDAG
Matte hade besök av en nära anhörig hela dagen och det blev mycket prat sittande i trädgårdmöbeln i skuggan. Sommarvärme! Gázzi höll sig i skuggan även hon. Násti och Modji gick raka vägen ner till bäcken när de kom ut på morgonen, för att lokalisera snokarna. De tycks nu ha utbildat sig själva på snokdoft och tycks vara bra på sitt nya jobb. De förefaller veta exakt bakom vilken sten en snok gömmer sig i bäckkanten! Den smala snoken låg på slänten och förpassade sig ner i bäcken när Modji kom för nära. Sedan patrullerade hundarna bäckkanterna och verkade uppslukade av snokarnas närvaro. Matte hade planerat att rensa i bäcken denna vecka, eftersom sjögräs på botten måste hållas undan så att bäckfåran inte växer igen. Likaså måste alla överblommade Kablekor rensas bort när de nu hänger långt över vattenytan. Intill bäcken växer ändå tillräckligt många plantor och buskar för att erbjuda en bra miljö för grodor och snokar samt sällsynta salamandrar. Gräset på slänten ner mot bäcken måste klippas och vissna vårblommor rensas bort. Matte kände en viss tveksamhet inför arbetet med två snokar som gömde sig på olika ställen inom "arbetsområdet".
På kvällen beslöt sig Matte för att ändå göra vad som måste göras. Elsaxen togs fram för att klippa kanterna. Ljudet borde skrämma undan snokarna. Därefter tog Matte till handkraft och rev bort det gröna som hängde ner i vattnet och som växte på botten. Det var bara att stoppa ner händerna i vattnet och hoppas på att snokarna var skyggare än Matte.... En viss tveksamhet uppstod dock när Modji dök upp och markerade snok bakom en sten intill Mattes ena ben. Vattnet var nu mycket grumligt och ingenting kunde ses i vattnet. Men snokarna har brukat kasta sig rakt ut i vattnet från kanterna och då ville inte Matte stå ivägen. Rätt som det var hördes Modjis upphetsade markeringsskall en bit bakom Matte. Matte ville inte veta och överlät på Husse som var närmast att kolla orsaken. På slänten där Matte just klippt gräset låg den tjocka snoken ihoprullad som en stor reprulle och fräste mot Modji med rest huvud! Modji försökte inte på något sätt att röra den. Då stack den ner i vattnet och simmade in i bäckkanten. Så fort den rörde sig slutade Modji skälla. Ett vallningsbeteende där hon skällde för att få djuret i rörelse. Men det känns lite onödigt att hon börjar valla snokar. Men kanske kan man använda henne till att jaga bort ormar generellt?
Fortsättning lär följa eftersom både den smala och den tjocka snoken blivit kvar på samma plats, mitt framför huset, i flera dagar nu. Snokungar på gång?
Husse tog hundarna på en skogspromenad när Matte fortsatte att "bada" med snokarna i bäcken.
Tillbaka