En underbar höstdag passade Matte på att promenera "Älgebyrundan" med hundarna. Solen sken från en klarblå himmel och temperaturen var behaglig. Modji kände för att simma och kastade sig i vattnet från klipporna. Matte kastade pinnar och Modji blev upphetsad. Så klart. Enda tillfället någonsin då Matte kastar pinnar, är när någon hund vill vattenapportera och Matte själv inte vill bada. Leksaker är för dyra att kasta till sjöss på måfå och de finns ju aldrig där vid spontanbad. Gázzi badade fötterna och Násti drog igång Modji på en jaktlek med en pinne. Ett bra sätt att få Modji varm och torr igen.
Matte stötte ihop med en ädre granne, som tagit en långpromenad på flera timmar i skogen. Hon promenerar alltid långt i skogen med sin Cavallier King Charles Spaniel, varför hon klipper ner hunden för att underlätta för den att ta sig fram. Bussigt! Hon promenerar genom kärnan av vargreviret och trivs bra med det.
På kvällen var det åter dags för Modji att gå kurs. En stor vattenpöl på ridvolten intill, störde Modji en hel del. Hästarna har hon vant sig vid och hittills har volten varit torr och ljudet av hovarna detsamma hela tiden. Modji ser inte hästarna bakom häcken, men hon hör dem helt nära. Nu blev hon väldigt intresserad av ljudet när hästarna klafsade genom vattnet. Hon stannade ideligen upp och lyssnade. Det var ett ljud som hon kände igen, det påminde om lek och hon såg inte vad som hände! Ljudet kom dessutom oregelbundet. Vartefter släppte hon intresset och samarbetade bra med Matte, men när Modji befann sig endast några få meter ifrån en häst som i full fart sprang igenom vattnet och sedan lyfte från marken bredvid Modji, blev det lite mycket för en nyfiken hund. Denna kväll var det hopplektion. Endast en lövhäck separerar ridvolt och hundplan.
Kvällens bana var en dubbelbana. Två skyltar stod bredvid varandra på en del ställen. Banan skulle gås två gånger och olika skyltar skulle tas vid de båda tillfällena. Ett nytt moment för Modji var att hunden skulle stå och föraren skulle gå runt hunden. Vid tredje försöket stod Modji nästan helt stilla. Matte hade tänkt gå mer utan godis i handen, men med en splittrad Modji fungerade det inte så bra. Det fria följet är grunden och hunden måste gå vid sidan. Alltså hade Matte godis i vänsterhanden under halva lektionen. Vartefter körde Matte in fingertarget med vänster pekfinger och belönade ett snyggt fritt följ med klick och belöning ur högerhanden. När lektionen var slut, men några dröjde sig kvar på planen, körde Matte endast fritt följ med Modji en stund. Ridlektionen pågick fortfarande. Matte gick längs kanten mot ridvolten, där Modji störts tidigare. Både av plaskande hästar och en del intressanta luktfläckar. Nu gav sig inte Matte förrän hon hade Modjis fulla uppmärksamhet och Modji gick som en ängel! Hon hade kommit på att en dutt på Mattes vänstra pekfinger med nosen belönades. Matte klickade som en kulspruta och belönade med högerhanden.
Mycket kamplek med en särskild leksak blev det mellan momenten! Instruktören tyckte nog att Matte körde lite hårt med Modji på slutet, men för Matte kändes det helt nödvändigt att få ordning på situationen. Där och då. Nästa gång kanske Modji inte alls skulle vara så splittrad och då vore tillfället försummat. Störningsträning är alltid jätteviktigt! Vallhundraser skall ha sin uppmärksamhet runt om, för att kunna fungera som vallhundar. Det innebär också att de kan upplevas som mer lättstörda än andra raser. De Lapska är vallhundar i allra högsta grad! Vilket en del tycks glömma ibland, när de bara vill köpa en hund med ett tilltalande utseende. Med utsidan följer en insida.